Eddie Obeng om Smarta misslyckanden.

2012-10-16 23:44

“Om samarbete är så coolt och korsfunktionellt arbete så enastående…..varför bygger vi då så stora hierarkier?”. Utvecklingstakten har gått om takten vi lär oss nya saker. Eddie Obeng hävdar att “Vi löser förra årets problem utan att tänka på framtiden”. Hur påverkar det hur vi utvecklar verksamheter, affärer och oss själva? Hur borde det påverka oss?

I ett mycket energiskt TED-talk talar den brittiska professorn Eddie Obeng om hur världen har förändrats de senaste femton åren och att de flesta har inte insett vidden av förändringen.

Passionen, glöden och humorn i Eddies framförande är helt magisk. Flera gånger så brast jag spontant ut i gapflabb. Om jag inte redan trodde på det som Eddie säger så hade kanske lätt fastnat i halsen.

Som design thinker så blev jag extra glad när Eddie nämnde Tim Brown och Design Thinking i kontexten som ett sätt att angripa dessa stora problem.

Detta TEDtalk hamnar lätt på min tio-i-topp-lista.

Eddie Obengs site hittar du här: worldaftermidninght.com

TEDxGöteborg – Beyond Borders

2012-06-20 16:34

Idag annonserades nästa TEDxGöteborg-event; Beyond borders. Gå dit direkt och ansök om att delta då platserna är begränsade!

TEDxGöteborg kommer att äga rum på Lorsensbergs teatern den tionde oktober kl 9-18. Mer information finns på den nya TEDxGöteborghemsidan.

Direktlänk till anmälningssidan hittar du här.

Förhoppningsvis ses vi där!

DARPA, Monofånar och misslyckande som kärnkompetens

2012-04-16 00:30

Att göra fel snabbt är en kärnkompetens inom innovationsområdet. Vad för lärdomar kan man dra från DARPAs forskningschef och det udda Göteborgsmarathonsynthbandet Monofånarna måntro?

”Fail early to succeed sooner” – Tom Kelley

”I have not failed. I’ve just found 10,000 ways that won’t work.” – Thomas A. Edison

Att göra fel tidigt för att lyckas snabbt kan låta bakvänt i vissa personers öron. Men när man har gjort fel så har man inte bara eliminerat något som inte fungerade, man vet förmodligen mer om vad som kan lyckas än innan man försökte.




Monofånarna

För drygt ett och ett halvt år sedan så blev jag inbjuden att medverka i ett helknasigt synthprojekt som vi sedermera döpte till Monofånarna.

Tanken var att släpa med sig ett batteri med analogsynthar till en trevlig pub i Göteborg för att sedan improvisera non-stop i fem timmar.

För några veckor sedan hade vi vår andra spelning. Hur låter det, kanske du undrar? Underligt, skulle nog mitt svar bli.

Vi är tre personer med vitt skilda influenser inom elektronisk musik (bla synthpop, industri och house). Det kanske inte låter så olika för en oinsatt, men för tio år sedan så hade en hopblandning kunnat krascha vilken synthfest som helst.

Något som händer när man improviserar ihop är att ibland funkar det inte. Speciellt om det är en mycket lång stund som man spelar. Det låter som att något ljud skaver på ljudmattan, något går i otakt och det börjar känns riktigt obehagligt. Speciellt när man också har en publik närvarande som får utstå en temporär kakafoni.

Efter en stund av rejält kaos händer något fantastiskt, en liten slinga eller rythm griper tag i den ena musikern efter den andra och hela musiken skjutsas in i ett långt flow. Detta kan vara allt ifrån ett par minuter till tio-tjugo minuter. Sedan händer det oundvikliga igen, något börjar svikta och allt brakar ihop igen. Ytterst enerverande till en början. Tills dess att man börjar känna processen och mer eller mindre uppmuntrar totalhaveriet då man vet att det kommer att föra med sig något nytt spännande.

Kontrasten mellan det vackra och kakafonin är rejäl. Den känns framför allt om man spelar. Att kunna och våga göra ordentligt fel inför publik gör att man även klarar av att ta sig själv och sina kompanjoner till nya höjder.

DARPA och misslyckanden

Regina Dugan (forskningschef för DARPA) frågar i sitt TED talk vad skulle du göra om du visste att du inte kunde misslyckas?

I hennes presentation visar hon bland annat DARPAs MACH-20 glider och drönare i form av kolibri. Om detta är DARPAs projekt som de kan visa allmänheten, så blir jag smått mörkrädd för de projekt som de inte visar.

Men tillbaka till lärdomarna. Regina säger bland annat:

“Failure is part of creating new and amazing things. We cannot fear failure and create new things.”

Kanalisera din inre superhjälte
Vidare frågar hon vad du skulle försöka göra om du inte kunde misslyckas?

Vid ett tillfälle så kände Regina ordentlig misströstan inför det uppdrag som hon stod inför. En tidigare DARPA-anställd, Jason Harley, mailade då följande till Regina:

“There is only time enough to iron your cape…..and back to the skies for you. Defy the impossible don’t fear failure.”

Syntes

För min del så har spelningarna med Monofånarna lärt mig att inte ta misstag på så blodigt allvar, utan att se det som något intressant och nödvändigt för att kunna nå högre än var man har varit innan. Man lär sig helt enkelt av misstagen.

Detta har hjälpt mig i mitt dagliga innovationsarbete. Jag har tidgare erfarenheter från flera verksamheter där man ser ned på misstag och premierar när man gör rätt direkt.

Det är ett synsätt som är direkt innovationshämmande men kan vara svårt att ta sig ur. Att våga bjuda på sig själv och att omfamna erfarenheten av att göra fel är viktigt. Frasen “Det har vi testat innan.” är ett bra exempel på rädsla för att misslyckas. Bara för att något inte fungerade får länge sedan innebär inte att förutsättningarna inte har förändrats och det kan vara rätt tid att testa igen.

Ibland hör jag sådana saker som att man inte skall göra om samma misstag flera gånger? Jag undrar i mitt stilla sinne varför? Är det inte troligt att man lär sig nya saker andra, tredje, fjärde gången man gör samma misstag?

Jag ser att rädslan att göra om samma misstag har att göra med resurser, risker och kontrollbehov att göra. För att lära sig att man inte gör rätt sak behöver man kanske göra fel flera gånger.

Det kan vara mycket värre att göra helt rätt, men att göra helt fel sak.

Regina Dugans tal övertygar mig ännu mer; Jag misstänker att rädslan för misslyckande är en utav de största innovationsfientliga krafterna som lurar i vassen.

Vilket leder mig till att förmågan att våga göra fel är ännu en innovationskärnkompetens. Jag uppmuntrar er att hitta en arena där ni kan utmana er i att göra fel. Snart märker man av att det inte är så farligt trots allt och innan man vet om det så nyttjar man känslan och kompetensen i andra innovationssammanhang.

Övervinn det omöjliga. Frukta inte misslyckanden!

/Kalle

Brainstormingpennor – test

2012-04-08 23:50

En bra brainstorming kräver inte bara vilda idéer, ett öppet klimat utan dömande kommentarer utan även rätt verktyg i form av post-its och pennor. Här följer tankesafts högst ovetenskapliga test av brainstormingpennor.

Öh. Spelar pennan någon roll?

Verktyg är viktiga saker. Säg till en programmerare att nyttja en utvecklingsmiljö som de inte gillar eller tvinga en designer att bara arbeta med kulspetspennor av billig sort och se vad reaktionen blir. För att göra ett bra jobb krävs bra verktyg för jobbet. Pennor och Post-its är viktiga verktyg i brainstormingsessioner.

Vi har alla våra personliga preferenser när det gäller vilken typ av penna som passar bäst. När det gäller just brainstorming så är dock inte det viktigaste att man själv kan läsa vad man har skrivit utan att det man förmedla sin tanke till andra. Detta ställer lite andra krav på brainstormingpennor än vad man kan tro till en början.

Till en början så hade jag listat många olika bedömningskriterier, men det slog mig att från min horizont så bryr jag mig bara om två: Tjocklek och formfasthet.

Smal vs tjock penna

Tjocklek

Tjockleken är viktig. Om pennan är för smal så uppmuntrar den till mycket text på en brainstormingpost-it, vilket ointuitivt nog gör den mindre tydlig. Med en bred penna måste man formulera idéen så att den blir enkel och tydlig.

Formfasthet
Detta kriterie dök upp eftersom bristen på det störde mig för en av testpennorna. Med dålig formfasthet så förlorar pennspetsen sin form och med god formfasthet så behåller den formen.

Nu till själva testen…

Startfältet
1. Sharpie Fine Point
2. Faber-Castell
3. Staedtler Lumocolor
4. Pilot V Sign Pen

Sharpie Fine Point - En amerikansk klassiker

Sharpie Fine Point

Vi börjar med en Amerikansk klassiker; Sharpie Fine Point. Sharpie finns i mer än tjugo länder och lanserades 1964 av Sanford Ink company.

Pennan har mjuka former och påminner lite grand om bilarna på sextiotalet, strömlinjeformad om än lite bullig. Spetsen är bred och något konformad.

Bedömning

Sharpien har bra bredd, men förlorar snabbt på formfastheten. Redan efter tjugo post-its så börjar den trubbas till och blir spretig. Det är inte lite ironiskt att just en Sharpie blir trubbig.

Faber-Castell - Utmanaren

Faber-Castell - Utmanaren


Faber-Castell 1526 Multimark M

Faber-Castell grundades 1761 i Tyskland.

Bedömning:

1526 Multimark M är till det yttre en ganska tråkig penna. Grå, ful och i allmänhet inte så upphetsande. Det är dock en ulv i fårakläder.

Liksom Sharpien så är tjockleken bra, men då spetsen är rak och sedan avsmalnande så har den mycket högre formfasthet. Jag har fått göra mig av med flera sharpies för de blev för spretiga, men det har ännu inte hänt med Faber-Castell pennorna.

Staedtler Lumocolor

Staedtler Lumocolor

Staedtler Lumocolor F

Staedtler grundades 1835 i Tyskland.

Bedömning:
Staedtler Lumocolor F är en bra penna, men inte för brainstorms. Den är för tunn och uppmuntrar till liten, plottrig text. Jag inser att jag jämför äpplen och päron då det är en “F” (Fine). Lumocolor “M” är troligtvis bättre och kan då troligtvis vara en värdig utmanare till Faber-Castell-pennan.






Pilot V Sign Pen

Pilot V Sign Pen

Pilot V SignPen

Pilot är den nya uppkomlingen i sammanhanget som grundades i 1918 Japan.

Pilot V SignPen är en klassiker som jag tidigare använt för anteckningar och därför fick den även slinka med på det här testet.

Bedömning:
Den är helt ok tjockleksmässigt och håller formen väl. Nackdelen är dock att den är påtagligt kortare än de andra pennorna vilket gör att den kan ligga lite obekvämt i handen och om man har stora händer så skulle jag kunna tänka mig att den inte alls fungerar särskilt bra.

Resultat

Min personliga brainstormingpenfavorit är utan tvekan Faber-Castell 1526 M. Gammal är äldst, helt enkelt. Sharpie kommer tvåa. Jag gillar den mest estetiskt, men den får avdrag för formfasthet. Staedtlern kommer trea, men det är som sagt en “F” och funkar endast i brainstormingsammanhang om man enbart ritar och inte skriver text. Sist kommer Pilot V SignPen som liksom Staedtlern är för smal för att kunna rankas som en bra brainstormingpenna.

Om skrivkramp och hotellbarer

2012-04-08 21:33

Hotellbaren på Clarion Post Hotel

Skrivkramp händer den bäste. Kreativa miljöer hjälper. Idag utforskar tankesaft hotellbarer.

Jag har suttit och knådat många tankesaft-texter de senaste dagarna, men drabbades hårt av skrivkramp.

I mitt vanliga jobb har jag förmånen att resa tämligen ofta och har därigenom funnit att en utav de bästa miljöerna för mig att koncentrera mig är på ställen där det händer mycket. Mitt favoritval hittills är hotellbarer. Eftersom det har skrivit om Clarion Hotel Post i Göteborg som ett tillhåll för den så kallade kreativa klassen, så tog jag och begav mig till den trevliga hotellbaren på nyss sagda ställe för att skriva av mig lite grand.

Nåväl, det fungerade. Jag kände mig som tillräckligt bra turist i min hemstad för att koppla bort var jag var. Efter en kort stund hade jag knåpat ihop ett antal texter som nu bara väntar på lite bilder och formattering. Jag kommer att portionera ut dem under kommande dagar/veckor.

Bra recept: Högt sorl, Deadmau5 (som kommer till Göteborg i Juni. Whoppee) i lurarna och fingrarna flög över tangenterna.

Apropå den kreativa klassen, kan jag nämna att jag inte är kompis med detta uttryck, men jag inser att jag behöver läsa vad Richard Florida faktiskt har skrivit om den innan jag tar fram sågen och går loss på teorin.

Som representant av den superkreativa kärnan i den kreativa klassen (jo, det omnämns faktiskt som så =) så får miljön fem post-its av fem möjliga. Å andra sidan så tror jag faktiskt att nästan vilken som helst hotellbar funkar för mig, bara det är lite liv och rörelse i bakgrunden, men en riktigt vacker och dynamisk miljö hjälper.

Tankesaft på Göteborgs vetenskapsfestival

2012-04-03 23:56

Vill du se tankesaft live? Då kan du ha tur. Tankesafts frontfilur, Karl-Magnus Möller kommer att medverka i vetenskapsrouletten på årets vetenskapsfestival den 26e april 17:00 − 18:30

Vetenskapsrouletten tar plats i Göteborgshjulet på Liseberg där gondolena kommer att fyllas med forskare och andra besynnerliga personer.

Under en femton minuter lång färd får deltagarna ta del av och diskutera föreläsarens tankar och idéer runt det ämne som den personen talar om.

I mitt fall så skall jag diskutera intuition och mönsterigenkänning kopplat till kreativa processer, som exempelvis innovation och felsökning.

Vetenskapsfestivalens program finns att ladda ned här

Allt är remix…sista delen – systemfel

2012-02-20 01:23

Kirby Ferguson har släppt den fjärde och sista delen av “Everything is a remix”. Avsnittet som har titeln “System failure” lyfter fram bakgrund och problematiken runt nuvarande immaterialrätt och konsekvenser av den, som exempelvis patenttroll.

Om du har missat de tre tidigare avsnitten av Everything is a remix så är det bara att spola tillbaka hit.

Mer information om Kirbys projekt finns på www.everythingisaremix.info

Personligen håller jag med Kirby har en stark poäng i sitt resonemang runt hur immaterialrätten har spårat ur och inte fyller sitt ursprungliga syfte längre. Frågan som bakar min nudel är; vad kan man göra för att förändra systemet som verkar såpass skadat?

I vilket fall som helst så är det ett riktigt bra finalklipp, så spana in det och kommentera gärna.

Om guerillaförändring hos AT&T

2012-02-11 02:47

Företagsaktivism eller guerillaförändringsarbete – kalla det vad du vill. I en utav världens mest mytomspunna innovationsverkstäder föddes under nittiotalet en organisation bestående av engagerade människor hängivna att förändra kursen för ett företag som de ansåg var på väg åt fel håll.

Det här inlägget handlar om en grupp inom AT&T Bell Laboratories (tidigare Bell labs) kallad ODD som uppstod under nittiotalet innan internet hade slagit igenom på bred front och huvudintäckterna för många operatörer var långdistanssamtal.

Bell Labs (sedemera AT&T Bell Laboratories) innehar en särställning för många innovatörer. Transistorn, lasern, solcellen, programmeringsspråken C och C++, UNIX, informationsteori och mycket mer skådade dagens ljus på Bell Labs. Inte mindre än sju Nobelpris har tilldelats för arbete inom Bell Labs.

Innovationsarbete och förändringsarbete är för mig tätt sammankopplat. Om man är van vid att skruva ned sina filter och se saker i ett bredare perspektiv som en del i innovationsprocessen så smittar det ofta av sig på hur man ser på andra saker som exempelvis strategier, processer. Att vara innovativ innebär att engagera sig och se saker ur ett brett perspektiv. En innovation är trots allt en förändring av verkligheten som en innovatör vill skall bli verklighet.

Jag sprang på en till synes ouppseendeväckande artikel (ref[1]) för en tid sedan skriven av Amy Muller och Liisa Välikangas. Artikeln hade titeln “Strategy in Turbulent Times – An ODD Reaction to Strategy Failure in America’s Largest Telco”. Sedan ett halvår tillbaka så hade jag haft ett embryo till ett blogg inlägg runt det jag har valt att kalla guerillaförändringsarbete, men det hade liksom aldrig kommit till skott. Med det i bakhuvudet började jag bläddra i artikeln och fastnade för innehållet. Fastnade hårt.

Jag har övervägt om jag skulle skriva det här inlägget eller inte. En utav de finaste komplimangerna jag har fått på senare tid är att jag är en subversiv själ. Jag är inte hemlighetsfull i att jag gillar förändringar (tvärt om) eller vad jag står för, tvärt om. Personligen ser jag subversiv i kontextet som att våga ha en åsikt och kämpa för den.

Artikeln om ODD är en utav de bästa exemplen som jag har läst om företagsaktivism och jag tycker att den innehåller mycket godis för innovatörer, ledare, chefer och personer som är engagerade i det som de engagerar sig i. Artikeln finns länkad på slutet och inlägget innehåller ett axplock av insikter och kommentarer.

Det var en gång…

Många chefer anser att forskare inte bör lägga sig i företagsstrategier då de inte sägs ha känsla för affärer, men gruppen ODD visade att detta antagande var fel. ODD skapades av forskare inom AT&T, på den tiden den ledande leverantören av långdistanstelefonsamtal inom USA. ODD stod för Opportunity Discovery Department (alternativa tolkningar; Opportunity Deficit Disorder och Organized Despair and Disillusionment).

ODD startades 1995, när AT&T Bell Laboratories fortfarande var Bell Labs. Gruppen varade fram till 1995 då den upplöstes.

ODD skapades av fyra forskare och leddes av Greg Blonder. ODDs uppdrag, som det sades, var att hjälpa AT&T att ta vettiga beslut i fördelningen av AT&Ts enorma utvecklingsbudget. ODD skulle ta fram verktyg och metoder för att på ett mer vetenskapligt sätt stötta strategiarbete. Så ODD startades med en blygsam budget på 2 Millioner USD.

ODD-medlemmarna hade dock en större agenda än att bara stötta AT&T i strategiarbete. De ville få AT&T att förstå sin potential som aktör inom telekomsektorn och utmana det status quo som var utbrett inom företaget.

Strategi?

AT&Ts strategi var under denna tid inriktad på inkrementell marknadstillväxt och visade tecken på en “icke-strategi”:

Rick Miller, AT&Ts CFO beskrev det tämligen väl 1996:

“AT&T’s strategy is sound. We know that because of the many other players in the market place with the same strategy”.

-Vår strategi är bra för många andra i våran branch har samma strategi.
Det borde ringa många varningsklockor här och det var det som det gjorde på ODD.

ODD såg en värld i radikal förändring och då räcker det inte med att tänka “Business as usual”. ODD ville förändra tankesättet och strategin inom företaget.

Inflytelsearena

Var befann sig då ODD i företagshierarkin? Knappt på spelplanen. Utanför synhåll och under vattenytan.

Detta var kontraintuitivt nog inte enbart en nackdel. I och med att det var en forskningsavdelning så var den utanför synfältet för företagsstrategiansvariga. Om ODD hade varit i synfältet så hade de troligtvis mött motstånd redan från början. Men som forskare så kunder de komma undan misstänkar. Så den låga profilen hjälpte dem.

Samtidigt så var det ett par andra saker med att vara en forskningsavdelnings som hjälpte dem. De hade “alibi” att inte agera företagsinriktat och som forskningsavdelning så var de inte fast i hamtsterhjulen som en daglig utvecklings- och affärsverksamhet kan innebära. De hade rum att tänka utan att bli distraherade av kortsiktiga mål.

Uppstarten

I början så utvecklade de ett scenarioplaneringsverktyg. Detta kunde de använda för att kommunicera med affärsenheterna. Scenarion var ett sätt för affärsenhetschefer att reda ut och börja förstå sina egna situationer.

Många scenarion angrep långsiktighet och hot som att unika värdeskapare försvinner (i.e. commoditization), något som gör de flesta affärsenhetschefer med rätta oroliga. Genom att använda scenarion så förmedlade man inte bara hypoteser och tankar utan väckte känslor hos deltagarna.

Kom ihåg att detta vara runt 1995, när internet fortfarande gick i kortbyxor. En utav de scenarion som hanterade var givetvis den framtida utvecklingen av internet. I de workshops som man hade så triggade man intressanta frågeställningar så som “tänk om samtalsminuter var gratis för abbonenten?”.

ODDsters – vilka var de?

ODDsters, som de kallades, var en mångfacetterad grupp av individer. Med bakgrund i psykologi, journalism, kemi, biologi, fysik, ingenjörsarbete och affärskunskap. De var även självutvalda. Gruppen drog till sig likasinnade och expanderade organsikt.

ODD attraherade även en del inofficiella medlemmar, som arbetade för ODD men var anställda vid andra delar av företaget.

Några av kännetäcknen för ODDsters var:

  • En vilja att undvika byråkrati.
  • Modet att kunna arbeta med något utan godkännande
  • En stor kapacitet att kunna hantera motgångar och avslag.
  • En stor dos sunt förnuft och präglad av pragmatism.

ODDsterns förmågor
ODDster var inte direkt diplomater, men de besatt förmågan att förstå att de inte visste allt, även om de hade tydliga åsikter.

Några förmågor var extra viktiga för ODDstern:

  • Duktig kommunikatör
  • God factilitator
  • God företagskännedom

Kommunikationsaspekterna var viktiga för att kunna förmedla argument till alla nivåer inom företaget. Facilitering nödvändig för att kunna stötta i strategidiskussioner. Den goda företagskännedomen handlade om att kunna navigera och förstå maktstrukturer, inse begränsningar i informationsspridning och kunskap hos olika chefer och en förståelse för vad som höll cheferna vakna om nätterna.

ODDs arsenal

Några av de tekniker som ODD använde och som företagsstrateger sedemera försökte efterlikna var bland annat förmågan att kunna nyttja sina nätverk.

ODD startade GNOST (Grass Roots Network of Strategic Thinkers) som var ett informellt nätverk som spände över organisationen. Totalt så inkluderade GNOST mer än 400 medlemmar. GNOST kopplade ihop experter med inom nyckelområden med ömma punkter i organisationen som behövde “behandling” av ODD.

Alla medel är tillåtna…
Om man tror starkt på något och upplever att tiden rinner ut så hittar man kreativa vägar att sprida sina ideer på.

ODD utvecklade något man kallade SIP (Strategic Infection Points). SIP var ställen i organisationen där man kunde smyga in förändringar. Exempelvis så kunde en SIP vara ett gammalt nyhetsbrev som ingen brydde sig så mycket om eller ett dokument eller process i behov av uppdatering. En ODDster kunde helt sonika erbjuda sig att “hjälpa till” med nyhetsbrevet eller att vara redaktör för en uppdatering av ett strategidokument och därigenom föra in idéer.

En utav de viktigaste SIParna var dock människor och speciellt de som ODDsters kallade för “tomma kostymer”, vilket var nya chefer som behövde idéer för att kunna avancera och hade inga problem att “låna” idéer av andra. Kanske inte så långt i från det som kallas nyttiga idioter. På grund av att ODDsters inte kände ett stort ägandeskap för idéerna och att resultatet var viktigare än beröm så funkade denna modell mycket bra.

Godståg och databomber

ODDstrarna myntade många intressanta uttryck, exempelvis godståg (freight train) och databomb.

Databomber var statistik med oroväckande konsekvenser. Exempelvis att det tog 75 år för AT&T att få 50 miljoner abonnenter, men att det tog AOL (om någon kommer ihåg dem =) bara 2,5 år att nå 50 millioner chatanvändare.

Godståg är trender som kommer åt ditt håll och som kommer att mosa dig på vägen. Ett exempel på detta var priset på långdisanssamtal. År 1915 var priset för en kumulativ långdistanssamtalsminut 100 USD. 1970 var den på 1 USD och 1996 var den nere på 0,10 USD.

Om man som teleoperatör lever på intäckter från långdistanssamtal, så är det mycket oroväckande statistik som anger att om man inte gör något så kommer man inte ha några marginaler över huvudtaget för att snabbt därefter gå back på varje minut.

Slutet för ODD

ODD lyckades med att styra mycket av strategin inom AT&T, men det är svårt att göra stora förändringar inom ett stort företag utan att det upplevs som ett för stort hot. Inte så förvånansvärt så fick ODD en del fiender inom organisationen och runt -97 så kunde inte Greg Blonder skydda gruppen längre och avgick sedemera.

Spiken i kistan för ODD kom genom att en journalist kom över och publicerade ett internt memo från en ODDster, David Isenburg. Ironiskt nog så var detta memo mycket framsynt.

Isenberg förutspådde att intelligenta nätverk med “dumma” terminaler (i.e. telefoner) skulle snart komma att bytas ut mot dumma nätverk med intelligenta enheter (exempelvis datorer). Det var helt enkelt ett för obekvämt scenario.

Så vid slutet på 1997 så var ODD för synligt och märkbart i organisationen och upplöstes i samband med en omorganisation 1998.

Lärdommar

Några saker som ODD hade kunnat göra bättre:

  • Undvika vi mot dem-mentalitet
  • Inte agerat så intellektuellt överlägsna
  • Inte aspirerat att ta över strategiarbetet, utan stötta och bidra.
  • Dela med sig av erfarenheterna från ODD med andra kollegor för att minska gap och osäkerhet.

Några saker som ledningen har kunnat göra bättre för att nyttja ODD:

  • Involvera ODDsters i strategidiskussioner istället för att begränsa deras deltagande till förberedelser.
  • Våga engagera sig i diskussion med ODDsters.
  • Bjuda in personer med nya perspektiv i strategidiskussioner istället för att bara se det ur ett strikt företagshierearkiskt perspektiv.

Slutord

Engagerade, intelligenta, förändringsorienterade medarbetare är en otroligt viktig resurs för ett företag, men det kräver mod och kunskap att kunna nyttja dem rätt.

Som enskild individ som känner missnöje så är det viktigt med en kanal där man kan försöka påverka. I en innovativ verksamhet så bör man nog räkna med att det är inte om det sker utan när det sker och om man märker det.

Kultur slår strategi varje gång. Det största förändringsarbetet ligger i att förändra kulturer och attityder. Frågan är vem som har bäst förutsättning för att angripa det; guerillaförändrare eller ledning?

Jag tror att svaret ligger i en ömsesidighet. Jag tror inte att man kan förändra en kultur uppifrån och ned eller nedifrån och upp. Om man däremot försöker förändra från båda håll samtidigt så tror jag att det finns en rimlig chans att lyckas.

Nu har jag gett en översiktsbild över artikeln, jag rekommenderar starkt att läsa den i sin helhet.

Referens

[1] Strategy Creation in Turbulent Times – An ODD Reaction to Strategy Failure in America’s Largest Telco
Amy Muller and Liisa Välikangas

Foto: Tobias Geberth

Sverige – Det mest kreativa landet i världen

2012-01-31 01:09

SVTs Rapport rapporterade för ett tag sedan att Sverige rankats som det mest kreativa landet i världen. Betyder det att tankesaft kan packa ihop och gå hem? Nej då. Jag skippar de existentiella grubblerierna och tar och dyker in i undersökningen istället.

Undersökningen gjordes av Martin Prosperity Institute (MPI) som är en tankesmedja kopplat till University of Toronto och Rotman School of Management.

MPIs rapport “Creativity and Prosperity: The Global Creativity Index” mäter 82 länder utifrån ekonomiska, sociala och teknonolgiska faktorer. MPI kallar det för tre T av ekonomisk utveckling: Teknologi, talang och Tolerans. Andra faktorer som vägs in är ekonomisk jämlikhet, mänsklig utveckling, glädje och välmående.

Upptäckter
Med tanke på ingressen så är det kanske inte så förvånande att Sverige knep guldplatsen (som vi även tog i 2004 års undersökning). USA kom på andra plats. Våra skandinaviska vänner Finland och Danmark återfinns dock på tredje, respektive fjärde plats. Indien låg på femtionde plats och Kina på plats 58.

Den kreativa klassen
MPI definierar den kreativa klassen som den del av arbetskraften i ett land som arbetar med forskning, teknologi, affärer och management, hälsovård, utbildning, konst, kultur och underhållning. Singapore har den största andelen i den kreativa klassen på mer än 40% och Sverige håller sig i toppskiktet här med.

Teknologi
MPI rankar teknologi utifrån tre kriterier: Budget för Forskning och Utveckling, Arbetskraft inom FoU och patenterade uppfinningar. Utifrån dessa kriterier så leder Finland följt av Japan och USA. Israel på fjärde plats och sedan Sverige.

Talang
Förmågan att generera, attrahera och behålla skickliga och drivna människor – talanger – är väsentligt för varaktig ekonomisk framgång. MPI mäter ett lands talanger baserat på medel av uppnådda studier och andelen av arbetskraften i den kreativa klassen.

Skandinavien visar återigen framfötterna och Finland ligger i topp tätt följt av Sverige på andra plats.

Tolerans
Tolerans är den tredje viktiga faktorn i ekonomisk tillväxt och utveckling. Förmågan att attrahera både talang och teknologi ökar öppenhet för nya idéer så väl som öppenhet mot andra personer.
MPI mäter tolerans baserat på Gallups undersökning om öppenhet gentemot bland annat kulturella och sexuella minoritetsgrupper.

Här hamnar Kanada på första plats följt av Irland och Nederländerna. Sverige hamnar på tio-i-topplistan.

De vita fläckarna
MPIs rapport inkluderar världskartor med ranking över FoU investeringar, mängden forskare per capita, innovationer, teknologi, kreativ klass, talang, öppenhet gentemor etniska och sexuella minoriteter.

Det som är mycket slående i dessa kartor är att med i princip undantaget Sydafrika så är hela afrikanska kontinenten ständigt mycket låg i ranking. Detsamma gäller även Venezuela och Colombia. Kanske inte så förvånande, men inte desto mindre tragiskt.

Slutsats
Så vad kan man dra för slutsats av detta? Jag tycker att det är synnerligen imponerande att ett sådant litet land som Sverige hamnar på första plats. Personligen känner jag mig lyckligt lottad att bo i ett land där det finns så goda förutsättningar för kreativa utlopp.

Jag finner att kopplingarna mellan öppenhet gentemot etniska och sexuella minoriteter och kreativitet är väldigt intressanta.

Min tolkning är att denna öppenhet skapar möjlighet för ekonomiskt välstånd. Historien lär oss att djupa ekonomiska kriser gärna efterföljs av minoritetsfientliga strömningar. Om jag extrapolerar det så ser jag att sådana strömmningar skulle minska utrymmet för nya idéer och därigenom sänka kreativitetsindex och bidra till en ännu sämre ekonomisk utveckling.

Om man vill bidra till en stark innovations- och kreativitetskultur så kan man dra sitt strå till stacken genom att acceptera olika minoritetsgrupper.

Övriga källor:
Artikel från Rapport
Artikel i Business Insider

Ledarskap och innovation

2012-01-23 01:50

Ledarskap kopplat till innovation handlar inte om att motivera utan bland annat om att inte underminera den motivation till innovation som redan finns. Detta står att läsa i Leif Dentis licensiatavhandling “Leadership and Innovation: How and When Do Leaders Influence Innovation in R&D Teams“.

Joachims inlägg om Apples innovationsklimat och ledarskap triggade en hel del tankar i mitt huvud om hur jag själv ser på innovation, ledarskap och företagskultur. En kollega tipsade mig förra veckan om en artikel i tidningen Management of Innovation and Technology skriven av Leif Denti. Artikeln sammanfattar hans avhandling om ämnet hur ledare influerar innovation i R&D team. Leif Denti är psykologidoktorand vid Göteborgs Universitet med inriktning på Ledarskap, Innovation och Medarbetarskap.

Då jag själv arbetar just som ledare inom R&D med fokus på innovation, greppade jag artikeln illa kvickt.

Motivera till innovation?

Jag har i flera situationer sett att man försöker motivera fram innovation. I vissa fall kan det lyckas, men det ger sällan bestående resultat. Denti poängterar att många som arbetar inom R&D inte behöver motiveras däremot är det viktigt att denna inneboende motivation inte kvävs. Klassiska exempel på detta är att begränsa personliga friheter och detaljstyra.

Min tolkning av detta är att en ledare behöver se till att underröja hinder som kan kväva motivationen.

Ge utrymme för initiativ

Att bara vara motiverad ger inte innovativa resultat, det måste hända något också. Med andra ord är det viktigt att ge rum och uppmuntra intiativförmåga. Om intiativet finns kan idén ofta hitta vägen att ta sig vidare.

Viktiga aspektera av detta ser jag är att skapa möjlighet för att uppmuntra initiativ för att ta idén vidare. Klassiska exempel på detta är Googles 20%, Atlassians FedEx days och liknande initiativ för att avsätta tid och poängtera att det egna initiativet och idéerna är värdefulla för företaget.

Ökad genomlysning

Denti skriver att konsensus och group think inte ökar mängd eller kvalitet på idéerna. Det är viktigare att tillåta och uppmuntra en debatt och öppenhet runt idéer för att öka graden av nytänkande.

Det slog mig att jag såg en artikel för ett tag sedan som kritiserade brainstorms för att de inte skapade nya idéer och att de leder till ett group think. Det kan nog stämma, men min erfarenhet säger att det beror på stor del hur man förbereder och leder brainstormingsessionerna. För en finess med en bra brainstorming är att deltagarna faktiskt bygger vidare på varandras idéer vilket bygger på öppenhet.

I vissa kulturer, jag tänker framförallt på Silicon Valley, kan det hända att en idé kan vara en betydande del av nästa karriärssteg och att det kan finnas ett inbyggt motstånd att dela med sig av idéen. Att uppmuntra delandet av idéer kan vara svårt. Ett exempel på det finns i en del företags belöningssystem för uppfinningar. En ensam uppfinnare kan exempelvis premieras mer än om flera uppfinnare tog fram uppfinningen. Det uppmuntrar hemlighetsmakeri och motverkar öppenhet, men det är något som de flesta företag inte reflekterar över.

Min ståndpunkt är att idéer är billiga, men att genomföra dem är det som verkligen är värt någonting.

Förvänta kreativitet

Om en ledare förväntar sig kreativitet, kommer det ofta att stimulera kreativitet hos medarbetarna.

Det låter kanske lite bakvänt, men det ligger något i det.

Jag ser att detta kopplar till stor del till situationsanpassat ledarskap, och hur man som ledare hanterar medarbetare som är kompetenta och självgående.

När kan ledaren påverka innovationsförmågan i ett team?

Denti skriver att ledarens möjligheter att påverka innovationsförmågan beror på organisationens flexibilitet och stödet från organisationen.

Organisationens flexibilitet är ofta hög när det finns en låg grad av formalisering och organisationen i huvudsak är decentraliserad. Byråkrati och rutiner verkar kväva innovationslusten, speciellt om ledarens och medarbetarnas handlingsutrymme och frihet begränsas. Just handlingsutrymme har visat sig vara en utav de viktigaste faktorerna för innovativ förmåga.

Om organisationen inte kan uppmuntra till risktagande, nytänkande och kommunikation, då sänder man signaler till medarbetarna att nya idéer inte är välkomna.

I mina ögon kommer även tidsaspekten in här. Om en organisation uppmuntrar idéer, men alltid prioriterar andra saker än genomförandet av idéer, då skapar man en situation där man snart kommer att kväva idéer då medarbetarna upplever en diskrepans mellan budskap och handlande.

Avhandlingens slutsatser

Team bör vara komponerade med olika kompetenser i åtanke, samt med individer med hög motivation och iniativförmåga.

Ett utav mina slagord är “Diversity breeds Innovation” (Jag har för mig att det myntades av Negroponte på MITs medialab). Jag tycker att det passar bra in här. Diversitet ser jag som en stor inspirationskälla och i kombination med ett öppet klimat så skapar det idéer som inte hade varit möjligt att nå ensam.

Det är en bra idé att upprätta riktlinjer för innovation där organisationen gör klart att innovation är högt värderat.

Det är värt att notera att en sådan kommunikation kräver att det backas upp i handling med resurser, annars är min erfarenhet att det är lätt att det får motsatt effekt. Att kommunicera att man uppmuntrar innovation, men sedan inte vill satsa på det är ett drivhus för att skapa cyniska medarbetare.

Slutligen är innovation en process där framgång inte är garanterad. Det finns risker. Om organisationen försöker kontrollera riskerna genom att öka kontrollen kommer man även att kväva innovationslusten.

Man kan inte få kakan och behålla den. Sättet att hantera riskerna kan vara genom att se till att man har en välfungerande innovationsprocess och framför allt att ge tillit till sina medarbetare. Innovation innebär risker, om man inte förstår det och inte tolererar misslyckanden. Då bör organisationen syssla med något annat än innovation.