Tankesaft

Varför kommer detta inlägg att handla om varför?
Det är en bra fråga, kanske den bästa av dem alla.

Jag har i tidigare inlägg nämnt min vurm för frågan “varför?”. Delvis i form av Toyota modellens fem varför. Min erfarenhet är att i många utvecklingsorganisationer så lyser denna fråga ofta med sin frånvaro.

Det vill jag ändra på!

Du kanske tänker “varför skall man fokusera på varför?”

Bra! Då är vi redan på rätt spår!

Från min horizont så är det bland annat förmågan att belysa denna fråga som särskiljer ledare från chefer. Den finns en liten fin historia (som jag inte kommer ihåg vem som borde krediteras för), som går någonting i stil med:

Ponera att ditt team är i en djungel och ni försöker ta er fram. En bra chef ser till att det finns rutiner för att hålla machetes välslipade och skarpa, att det finns vatten till alla ett roterande arbetsschema. Allt för att kunna ta sig fram snabbare och mer effektivt.

En ledare klättrar upp i ett träd och ställer sig frågan varför “hugger vi oss fram?” som sedan leder till frågan “Är vi i rätt djungel?” och agerar därefter.

Ett utav de första tankesaftinläggen var en video med Simon Sinek som pushar betydelsen av att fokusera på varför på ett fantastiskt sätt. Jag var troende på frågan innan och blev frälst efter Simons videoklipp =).

Att fundera på “Hur?” i en utvecklingsorganisation är att fundera över hur man exekverar. Men”Varför?” är att skapa en förståelse om om det man exekverar är rätt sak att göra.

Ofta så är den dominerande frågan från ett beställar- och/eller produktägarperspektiv “Vad?”. Nackdelen med den frågan är att den inte är tillräckligt djup för att skapa förståelse för det man skall utveckla. Man når inte hela vägen fram till kundens egentliga behov.

Varför används inte varför mer?

Det enkla svaret är att det krävs tid resurser och empati. När jag besökte IDEO så tipsade de om två böcker som jag ser fram emot att snart ha i min ägo: “Thoughtless Acts” av Jane Fulton Suri och “Everyday Engineering” av Andrew Burrows.

Dessa två böcker består i huvudsak av bilder på människor i olika situationer. Det finns lite hjälptext, men bilderna är det som är det coola. Genom att se på bilderna och träna sitt tankesätt att fundera över varför personerna gör som de gör så tränar man upp sin empati och förmåga att därigenom göra bättre designval.

“Varför” som disciplin

Det brukar ju vara väldigt poppis att mynta lite egna uttryck bland sådana där innovationsbloggare och föreläsare. Jag kan ju inte vara sämre jag. Efter en snabb googling så såg jag att någon har snubblat över samma ordvits som jag, men jag tar och myntar begreppet ändå: “Whyfarer”, eller helt enkelt “Varförare” på svenska.

En varförare har till uppgift att hela tiden ha frågan “varför?” liggandes i bakhuvudet. Detta kan te sig vara ett mycket populärt sätt att göra sig obekväm med vissa personlighetstyper, exempelvis “shapers” (Belibin) och Dd (enligt DISC). För att sätta det i en annan kontext; Att fråga varför är att slipa på den där fantastiska förmågan som vi hade som barn. När vi var små kunde vi helt ogenerat ställa frågan “varför då?” mest hela tiden.

Varför ställde vi frågan varför? Jo, för att vi var nyfikna!
I bästa kognitivbeteendeterapianda; gissa vad som händer när man börjar ställa frågan många gånger? Man blir helt enkelt nyfiken!

Nyfikenhet är bra grejjer om vi talar innovation. Empati är också finfint.

Kort sagt, om du vill fundera på nästa trådlösa diskborste, färdigskivat smör eller vad det nu kan vara för fantastisk uppfinning som du vill frälsa världen med, så har jag ett enkelt tips:

Observera människor. Observera hur människor beteer sig. Fråga dig själv sedan varför?

Jag kan nästan lova att förr eller senare kommer en riktigt bra uppfinning eller innovation att dyka upp i huvudet.

Om det nu emot all förmodan inte skulle hända så kan du ju alltid fråga dig själv varför? =).

Blev du intresserad av Malcolm Gladwell och boken “Outliers” som jag nämnde igår? Här finns det mer godis att hämta.

Om avvikare och framgång

Jag sprang på följande en intressant intervju på CNN med Malcolm Gladwell som i huvudsak handlar om boken Outliers (avvikare) som jag nämnde i gårdagens inlägg om laterala gummiband.

Malcom understryker en intressant sak i hans research för boken och att själva fundamentet för boken var att studera extremer, eller helt enkelt avvikare.

Detta är mycket likt det som jag har tidigare nämnt om IDEOs Design Thinking och Human Centered Design principer.

Jag gillar ju att se mönster i saker, så detta gladde mig lite extra. Nåväl, nog tjötat, här är intervjun:

Malcolm om spaghettisås

Malcom Gladwell gjorde en mycket intressant och rolig presentation på TED om psykofysikerns Dr. Howard Moskowitz forskning om bland annat tomatsås.

Psykofysik låter aningens suspekt, men är studerandet av kvantitativa sambande mellan fysikaliska retningar av sinnesorgan och upplevelser.

Nåväl, Dr. Moskowitz dramatiska insikt är verkligen ett praktexempel på lateralt tänkande och brytande av tankemönster.

Malcolms slutord om att omfamna diversitet gör mig varm inombords =D.

Lider du av idétorka? Oavsett om du vill generera nya idéer eller lösa problem, finns det många verktyg att tillgripa när hjärnkrampen har satt in. Här är ett axplock av olika metoder.

Vad är lateralt tänkande?

Termen lateralt tänkande beskrevs första gången av Edward De Bono 1967 i boken ”The Use of Lateral Thinking”.

Lateralt tänkande är närbesläktat med problemlösning, men skiljer sig på en viktig punkt: I problemlösning räcker det ofta med att komma fram till en fungerande lösning. Målet med lateralt tänkande däremot är att hitta många möjliga alternativ.

Detta hindrar inte att man använder verktyg för lateralt tänkande även vid problemlösning. Speciellt om man likt Fleming Fartland har fastnat i en tankemässig vinkelvolt. Här har jag listat lite olika metoder att generera nya idéer. Hoppas att de smakar.



De Bonos hattsystem

De Bonos sex tänkarhattar fick lite oförtjänt dålig reklam i dagspressen för ett par år sedan då Laholms kommundirektör köpte tänkarhattar för 18 000:- till cheferna i kommunen.

De Bonos hattsystem är ett verktyg för kreativa möten eller enskilt kreativt arbete. Metoden går ut på att man alternerar tanke- och förhållningssätt i olika faser. Under dessa olika faser så bär alla närvarande samma ”hatt”, dvs har samma förhållningssätt till idén.

Tanken med hattsystemet är att fokusera och förbättra tänkandet,
förbättra kommunikation och uppmuntra till kreativt och lateralt tänkande.

De sex hattarna har olika fäger som signalerar olika betydelser:

Vit – Neutralt förhållningssätt. Enbart klargjorda fakta och siffror. Inga spekulationer eller känslor.
Röd – Rött signalerar emotionella aspekter. Magkänsla, intuition.
Svart – Den svarta hatten står för negativa aspekter. Leta efter nackdelar, risker och fel.
Gul - Möjligheter. Positivt förhållningssätt. Fokuserar på att hitta fördelar.
Grön – Kreativitet och nya idéer. Försöker hitta alternativ.
Blå - Den blå hatten är lite annorlunda än de andra hattarna, då den fokuserar på metaperspektiv. Den blå hatten ser på progressen och processen av det kreativa tänkandet och analyserar vilken hatt som behövs i processen.

Jag säger som Kurt Olsson: ”Ja, ja, ja! Det var väl ett himla hattande här då?!”

Diversitetsmetoden

Vi är alla unika, det förenar oss alla =).

Diversitetsmetoden är ett enkelt sätt att nyttja det som skiljer oss för att generera nya idéer. Den fungerar bäst om man är en liten grupp på ca 2-6 personer. Under fem – tio minuter så försöker ni lista så många saker som möjligt som skiljer er åt. Det kan vara allt från utseende på örsnibbar till kostval, religion, skostorlek etc. Gör upp en lista på alla olikheter ni kommer på.

När ni har sammanställt listan, välj ut två olikheter att arbeta vidare med vidare och fundera ut vad som skulle kunna nyttja dessa olikheter.

Som exempel kan jag nämna en workshop som jag deltog i, där vi i gruppen kom fram till att vi hade en vegetarian, en som bara ville äta kött, en som var allergisk mot gluten och en föredrog fisk. Med andra ord skiljde våra kostvanor oss åt. En annan sak som skiljde oss åt var våra personlighetsprofiler; en var dominant, en annan utåtriktad och social, en tredje introvert och uppgiftsorienterad etc.

Detta ledde oss till en idé om att skapa restaurangguidesapplikation för smartphones. Målgruppen var vilsna, hungriga resenärer. Genom att skapa en matprofil (kost) och en social profil (exempel: gillar energifyllda ställen med mycket liv eller lugna tysta ställen) som man synkar med de andra i gruppen så skulle man i kombination med en positioneringstjänst och en restaurangguide med ett betygssystem få fram en lista på bra restauranger som uppfyller både kost och atmosfärbehov för gruppen.

Provokation

Vi tänker ofta genom att känna igen mönster och reagera på dem. Dessa reaktioner är ofta baserade på våra tidigare erfarenheter. Besvärligt nog så ligger ofta de bästa lösningarna inte i de mönster som vi reagerar utefter.

Provokationsmetoden kan användas för att bryta dessa dessa tankemönster och hitta nya lösningar. Det man gör är helt enkelt att göra dumma yttranden där vissa antaganden helt enkelt inte stämmer. När det är gjort så nyttjar man andra tankemönster för att bedöma yttrandet och initiera idéer.

Exempel: ”Hissar bör inte ha något golv”.
Detta kan då initiera tankar om att bygga hissar med glasgolv eller en hiss där man sitter ned i stolar som vrids 90 grader mot luften för att sedan kunna accelerera väldigt snabbt. Det kanske skulle kunna passa bra i det där tolvhundra våningar höga huset som ni funderar på? =).

När man väl har yttrat provokationen så kan man undersöka den ur olika synvinklar.
Vilka konsekvenser skulle det få? Vilka fördelar? Vilka förutsättningar skulle krävas?

Edward de Bono utvecklade en variant av denna metod som han kallade Po (Provocative operation). Där han förespråkade användning av ordet ”Po” som en etikett för en provokation.
Exempel:
”Po: Kunder skall bara betala om de är nöjda”
”Po: Produkten skall inte ha någon färg”

Man utvecklar tankarna genom att se på konsekvens, fördelar, förutsättningar, hur det skall fungera, förändring etc.

Slumpmässigt ord

Slumpa fram ett eller ett par ord och använd dessa för att bryta tankemönster.
Enkla sätt att generera ord är att peka i böcker, att slumpa fram från en ordlista etc.

Säg till exempel att ni funderar på ett nytt sätt att spara vatten vid diskning. Ordet som ni får fram är ”batteri”.
Detta kan exempelvis leda till idéer som att lagra sköljvatten i en separat tank under diskbänken. Tanken skulle kunna kan rena och återanvända sköljvattnet vilket skulle leda till minskad vattenförbrukning.

Brainstorming

En väl genomförd brainstorming är en rolig och energiskapande aktivitet. Metoden bygger på att sänka tröskeln för idéer och få en stor mängd idéer att utgå ifrån och diskutera. Därför så är det viktigt att man håller taket högt och ribban lågt. Idéer får därför inte kritiseras. Spontanitet uppmuntras och alla bjuds in till diskussion om idéerna.

Brainstorming kan utföras på många olika sätt. Några nyckelfaktorer för en lyckad brainstorming:
* Fokusera på ämnet. Om brainstormingen driver iväg från ämnet för mycket, var då beredd att styra tillbaka fokus.
* Ha tydliga regler för mötet: Exempelvis inga negativa kommentarer, en diskussion åt gången, ingen självcensur – kvantitet.
* Visualisera: Exempelvis genom att använda Post-It med bred tuschpenna och gärna bilder
* Förbered er innan genom att läsa om ämnet, besök en kund, se en film etc.

Whiteboarddiskussioner

Denna metod är en utav mina personliga favoriter och är välintegrerat i mitt egna arbetssätt att arbeta, så jag tänker knappt ens på det som en metod.

Vi har alla olika sinnespreferenser för hur vi föredrar att ta till oss information. Exempelvis visuellt (via synen), auditivt (via hörsel) eller kinetiskt (via känslor). Själv är jag mycket visuell och kinetisk så att jag måste se saker i bilder och skapa mig en känsla för dem. Då är en whiteboard ett fantastiskt kommunikationsredskap.

Whiteboardmetoden är enkel så länge som man kommer i håg att lyssna, se, tala och rita.

Önsketänkande

Önsketänkande är en enkelt metod för att frigöra mentala låsningar. En kollega lär ha sagt följande vid en workshop: ”Jag vet att det inte går att landa ett plan upp och ned, men tänk om det skulle gå?”. Mycket bra sätt att bryta tankemönster på.

Metoden är helt enkelt att utgå från kända begränsningar och utmana dem:
”Jag vet att det inte går att bygga ett hus som är 200 våningar högt, men tänk om det skulle gå?”
”Jag vet att det inte går att diska utan vatten, men tänk om det gick?”

Kaktusmetoden

Denna problemlösningsmetod fick jag berättad av en annan kollega.

Det kanske har hänt dig att du har funderat länge på ett problem och vid något tillfälle förklarar du problemet för en annan person och utan att den andra personen har sagt ett enda ord kommer du på lösningen på problemet.

Det som händer är att du verbaliserar din idé och får ditt problem, som till stor del huserar i den vänstra hjärnhalvan, att luftas. Problemet kan då tas emot av den högra hjärnhalvan, som har fina funktioner för kreativitet, mönsterigenkänning och intuition. Således så ger du dig själv ett annat perspektiv på problemet än om det bara snurrar omkring innanför pannbenet.

Kaktusmetoden kommer ifrån en mjukvaruutvecklare som hade en kaktus stående på skrivbordet. När han stötte på ett svårlösligt problem så förklarade han problemet ljudligt för kaktusen och kunde därigenom få nya infallsvinklar på sitt problem. Ett klurigt problem blev därefter refererat till som ett kaktusproblem.

Fler metoder

Har du något favorittips för att smörja de små, grå? Var inte blyg, kommentera (g/hj)ärna =).