Tankesaft

Att sälja in idéer och hur man sprider sin idé, varumärke eller produkt är ett populärt, återkommande tema. Författaren, entreprenören och marknadsföringsgurun Seth Godin ger sin syn på vad som möjliggör framgång och framgångsfaktorer i att skapa och sprida idéer.

Seth Godin är en amerikansk talare, författare, marknadsföringsguru och entreprenör. Han är en erkänt bra kommunikatör som gör enastående presentationer. Sajten digital inspiration listar några av hans presentationstips.

Mycket kondenserat så kan dessa sammanfattas till:

1. Använd få ord.
2. Undvik bullets.

Seths blogg (som man kan hitta om man googlar “Seth”) har rankats av AdAge Power 150 som den främsta marknadsföringsbloggen av 976.

Seth om att sticka ut från mängden

Seth nämner många faktorer som vi har berört innan som diffusion of innovation (som Simon Sinek refererade till), att sikta på innovatörer och early adopters och betydelsen av att sticka ut och att vara märkvärdig (i betydelsen att vara värd att läggas märke till).

Av någon underlig anledning så nämner Seth även senap som exempel (som Malcolm Gladwell berättade om i gårdagens klipp).

Här är det härliga TED Talk-klippet med Seth:

Bilden på Seth kommer från Joi Ito

Fruktar du att din organisation kan drabbas av kreativitet? Vill du veta vad du kan göra åt det? Svaret är närmare än du tror?

Studier visar att krativitet kan blomstra och frodas under de underligaste former.

Om du leder en organisation som visar tecken på glada anställda, hög produktivitet och ett starkt flöde av nya idéer så är risken överhängande att din organisation ha drabbats av just kreativitet.

Hur kan du förhindra att detta sprider sig och får permanent fäste i företagskulturen? Här följer några handfasta tips:

1. Döda nya idéer direkt – bra idéer överlever ju ändå

Utgå ifrån att alla bra idéer redan är tänkta. Genom att slå ned nya idéer kommer du att märka om idén verkligen var livskraftig. Risken finns att detta kan minska motivationen för den anställde som för fram idén, men misströsta inte, se det som en möjlighet och inte ett hot.

En idé som inte är starkare än den som presenterar den är troligtvis inte något bra trots allt.

2. Bestraffa humor och ett öppet och trevlig klimat

Att ha roligt är någonting som människor betalar för. Om dina anställda har roligt på jobbet måste det med andra ord innebära att du betalar dem för mycket. När väl humor har fått fäste kan det vara mycket svårt att bli av med den.

Om du slår direkt och hårt mot idéerna så ökar chansen att bli av med dem en gång för alla.

3. Se till att ge negativ kritik till de som kommer med idéer.

Ofta så är det inte själva idén som är problemet utan personerna bakom, de som ofta kallas “kreativa” personer. Se till att strypa kranen hos vildhjärnorna så att de idéer som vaskas fram är jämnbra och inte bryter mot gällande tankemönster.

Personangrepp behöver inte vara nödvändiga men kan visa sig vara effektiva. De gamla vanliga härskarteknikerna som osynliggörande, förlöjligande, dubbelbestraffing och skuld och skam funkar utmärkt. Om du råkar vara en hetrosexuell medelålders kaukasisk man så har du redan till att börja med ett bra utgångsläge, se till att nyttja det fullt ut.

4. Det var bättre förr

Allvarligt talat. Säljer vi inte fortfarande produkter och gör affärer? Innebär inte det att våra framgångsfaktorer ligger i att vi gör som vi alltid har gjort?

Med andra ord; varför skulle vi behöva nya idéer? Det är ju inte som att omvärlden skulle ha förändrats på något sätt de senaste åren?!!

5. Idéer får endast komma från ett ställe

Om en anställd kommer på en idé som inte ryms inom dess ansvarsområde så betalar du uppenbarligen den anställde för mycket då denna inte fokuserar tillräckligt på sitt jobb utan flummar i sina kollegors ansvarsområden.

6. Diversitet ett hot och inte en möjlighet

Vem är lika bra som du? Ingen, för då hade ju de varit i din position, eller hur?

Detta måste ju innebära att dina idéer är de viktigaste på företaget. Helt enkelt för att ingen på företaget är lika bra som du (då hade ju de haft din roll, right?!). Den logiska slutsatsen blir att skapa en innovationsgrupp med människor som tänker precis som du måste vara bästa valet.

Din vinkel på problemet måste med andra ord vara den rätta! Alternativa idéer härstammar bara från en brist på insikt.

Hur kan man hantera detta? Jo, se till att assimilera alla in i samma tänkande. Om du anställer personer med samma bakgrund, kön, ålder, utbildning och syn på livet osv så kommer det att leda till att dina beslut blir mer kvalitativa.

Detta innebär inte att det skulle vara något fel på människor som tänker olika, det är bara det att de hör bara inte hemma i din organisation.

En enkel tumregel: Om två personer har olika åsikter så är en utav dem onödig (den som inte håller med dig).

Slutord

Om du nu skulle tycka att kreativitet mot all förmodan skulle vara intressant att pröva på, så kan du ju alltid testa följande:

• Vänta med att kritisera nya idéer (tänk att kvantitet slår kvalitet – sortera kan man göra senare)
• Uppmuntra skämt, skratt och ett öppet klimat.
• Uppmuntra och belöna anställda med idéer och försök ta tillvara på idéerna och personerna bakom.
• Våga släppa på garden och inse att omvärlden förändras i en takt som vi aldrig har upplevt tidigare. En idé som kanske inte funkade för tre år sedan kanske har helt nya förutsättningar nu. Varför inte prova igen?
• Testa att uppmuntra idéer hos grupper som normalt inte ser sig själva som idémakare.

  Där kan de bästa idéerna ligga och lura, men kan hållas tillbaka av någon anledning. Gör ingen skillnad på dina anställda. Alla har potentiellt brillianta idéer – det gäller bara att vattna dem så att de blommar.

• Försök sätta ihop diversierade grupper och dra nytta av skillnader i synsätt och erfarenhet.
  Uppmuntra till idéutbyte i hetrogena grupper och facilitera om det behövs.

Har ni själva några favorittips för att undvika kreativitet på arbetsplatsen. Var inte blyga. Dela gärna med er!

Vill du veta vilka som är de största presentationsfällorna och hur undviker man dem?

Melanie Pinola på Lifehacker har talat med Nancy Duarte om de fem största presentationsmissarna och hur man undviker dem.

De vanligaste missarna är:

1. För många idéer på en sida
2. Klichéer och clip-art
3. Otydlighet
4. Slumpartad design
5. Ingen koppling till publiken

Det finns en enkel mnemonisk regel för att undvika missarna: SLIDE
Simplify
Lose the cliches
Information needs emphasis
Designate elements
Empathy for the audience

Eller som det då blir på svenska: FSFDE: Förenkla, Skippa Clichéer, Förstärk….Hmm..Det gör sig nog bättre på engelska.

En del utav bilderna i artikeln kommer från de korade vinnarna av värsta powerpointbilder 2011

Du har många lösa trådar som du känner att de på något sätt formar en bra idé, men det är kanske något som saknas. Du ser kanske inte skogen då alla träd är i vägen. Då kan mindmaps vara ett bra verktyg för att visualisera sambanden och göra att skogen framträder.

Bakgrund
Mindmapping togs fram under 1970-talet av den populärvetenskaplige författaren Tony Buzan. Vissa personer gillar att använda mindmaps för mötesanteckningar, projekt- eller presentations-planering.

För min egen del så använder jag mindmaps flitigt för att visualisera komplexa förhållanden och jag använder det ofta för att strukturera och visualisera resultat från brainstormingsessioner

Det bör nämnas att mindmapping troligtvis främst appelerar till de som är visuellt orienterade (som kontrast till auditivt och kinetiskt). Vissa tycker att mindmaps blir “röriga” och föredrar kanske att strukturera informationen i en indenterad punktlista istället.

Så även om mindmaps är en himla snygg hammare, består inte hela världen av spikar.

Hur gör man då när man mindmappar?
Mindmapping för att föra anteckningar:

Wikipedia nämner följande steg vid mindmapping:

1.Börja i mitten med en bild på ämnet, eller ett ord.
2. Använd bilder, symboler, och koder i tankekartan.
3. Använd nyckelord och skriv med stora bokstäver (versaler).
4. Ett ord/en bild på varje rad
5. Linjerna måste vara ihopkopplade, med början i mittbilden. Ju närmare mitten, desto tjockare och mer flödande linjer. Ju längre ut, desto smalare.
6. Gör linjerna lika långa som orden.
7. Gör linjerna i de färger du vill.
8. Utveckla din egen stil.
9. Använd betoningar och visa associationer genom att numrera ordning

Jag skulle vilja säga att dessa steg är riktade mot mindmapping som anteckningsverktyg och inte för att samla ihop sig efter en brainstorming.

Personligen så börjar jag nästan aldrig i mitten, då jag oftast är ute efter en ämnesdefinition som växer fram.

Mindmapping och brainstorming:

När det gäller brainstorming, så ser min process något annorlunda ut. Det finns datorbaserade verktyg som hjälper till med detta på ett mycket bra sätt, men jag börjar med att beskriva förfarandet med penna och papper:

1. Associera fritt runt ämnet som du har identifierat.
2. Skriv ned varje idé eller tanke som en separat lapp eller kladda ned dem på ett papper vid sidan om som du sedan kan överföra idéerna ifrån till din mindmap.
3. Låt blicken svepa över idéerna och forma ett antal undergrupper (3-7 st brukar vara bra).
4. Flytta över alla idéer som löv till undergrupperna där de passar in.
5. Är det någon idé som passar in under flera undergrupper. Ingen fara. Placera idéen under en grupp och dra ett streck till den andra undergruppen för att påvisa korrelationen.
6. Gå igenom steg 1-5 några gånger. Ändra namn på grupper om det behövs. Lägg till eller dra ifrån. Det finns inget rätt eller fel, bara förståelse och tydlighet.
7. Definiera den övergripande termen eller bilden för den och placera den i mitten och koppla sedan undergrupper till den.
8. Behöver du flera nivåer? Lägg till och dra ifrån.

Mindmapping och presentation

Att presentera utifrån en mindmap kan gå mycket bra eller också inte alls. Om dina åhörare inte är vana vid eller gillar att strukturera informationen så som du visar den med en mindmap, så kan det bli ett kompakt motstånd, eller ännu värre; tystnad, när du presenterar.

Mitt tips är att använda det för att presentera i de fallen där du vet att det går hem och där du vill belysa samband mellan olika delar.

Däremot är min erfarenhet att mindmaps är riktigt bra för att strukturera upp en presentation och att ha den som minnesanteckninar om det skulle behövas.

Mindmappingverktyg:

Whiteboard och postit-lappar

En favorit i repris, perfekt vid brainstorming med 2-10 personer. Flytta postit lappar och rita förbindelser och annat nyttigt med whiteboardpennor.

A3-papper
Ruskigt bra för snabba tankar som behöver struktureras. Stor yta tillåter vilt experimenterande =).

Mindmapping-program:

Det finns många program inom den här genren, så det är bara att prova sig fram. Jag har listat några program som jag tycker är värda att lyftas fram av någon anledning.

Freemind (javabaserat, PC/Windows/Linux & Mac OS X) är ett javabaserat opensource verktyg som är ett bra standard mindmapping program.

Jag har lyckats hålla mycket stora mindmaps snurrande på freemind som har klarat det galant. Däremot så kan användargränssnittet kännas lite oinspirerande.

Den stora fördelen är att det är gratis och att det kör på nästan vilken plattform som helst.

iMindMap (PC, MAC, Linux, iPhone & iPad) är skapat av Tony Buzan och värt att nämnas bara därför. Jag har inte haft möjlighet att köra iMindMap själv, men mitt första intryck är att det inte har samma “mekaniska” känsla som övriga program i listan. Fokus verkar ligga nära den ursprungliga mindmappingtekniken, vilket inte är så underligt egentligen.

Senaste versionen verkar inkludera en del kollaborationsstöd så väl som ett presentationsläge.

PC och Mac varianterna finns i olika prissegment från gratis till mellan 125 och 250 Euro.
iPhonevarianten kostar 55 SEK och iPadvarianten kostar 245

xmind (PC MS Windows, Mac OS X & Linux) är likt freemind open source-baserat. Mitt intryck av xmind är lite trevligare än freemind, men det är mest gradskillnader.

Brainstormingverktyget finns tyvärr inte i gratisversionen utan bara i den dyrare varianten.

MindManager (PC, Mac & iPhone, Free trial, 249 – 349 USD)
Mindmanager är det mindmapping verktyg som jag personligen använder mest och då framför allt det inbyggda brainstormingverktyget

Det finns förnärvarande ingen iPad-version med det ryktas att de håller på att snickra på den för fulla muggar.

Prezi (webapp, Freemium – 159 USD/år)

Prezi är inte riktigt ett mindmappingverktyg, men jag slänger med det här för det är kan användas för det. Främst så är det ett riktigt roligt presentationsprogram som bryter paradigmen av klassiska OH-slides för att hålla presentationer. För att förstå vad det är så är det nog bäst att spana in denna introduktion

Slutligen

Har du några bra erfarenheter av något av mindmapping programmen eller kanske rent av något som jag har missat?
Brukar du använda mindmapping? I sådana fall till vad och vad är dina favorit tips? Det vore väldigt trevligt om du ville dela med dig av dina erfarenheter.

Du har kommit på den bästa idén någonsin, men det är inte någon som förstår dig, än mindre är beredd att se till att idéen genomförs. Känner du igen dig? Vi skall kolla på lite idéer och verktyg för att ta idéerna vidare.

Min bakgrund inom innovation är till stor del relaterat till att arbeta I relativt stora privata företag. Då jag till stora delar är självlärd så har jag inte stiftat djupare bekantskap med innovationsprocesserna på inom universitet och högskola.

Oavsett om man skall ta sin idé vidare inom ett stort eller litet företag, presentera den för riskkapitalister eller söka forskningsbdrag hoppas jag att följande tankar och tips kan komma till användning.

Om att sälja in idéer
Christian Ahlin skrev för några dagar sedan ett intressant inlägg på HiQs blog om att sälja in idéer. I princip så fokuserade inlägget på tre punkter: Målgrupp, Idén och kommunikation. Jag kommer att fokusera på målgrupp och kommunikation.

Målgrupp

Nancy Duarte skriver I sin bok Slide:ology om sju grundläggande frågor för att lära känna sin publik:

Hurdana är de?
Varför är de där?
Vad håller dem vakna om natten?
Hur kan du lösa deras problem?
Vad vill du att de skall göra?
Hur kan de göra motstånd?
Hur kan du bäst nå dem?

Hurdana är de?

Försök att sätta dig in i din målgrupps liv. Hur ser deras liv ut? En enkel, men viktig empatisk övning för att kunna förstå hur deras situation ser ut.

Varför är de där?
Är de där av egen vilja? Är de tvingade att lyssna på dig eller vad är det som drev dem till att närvara?

Vad håller dem vakna om natten?
Vi har alla våra olika farhågor och svagheter. Vilken oro är det som din publik har?

Hur kan du lösa deras problem?
Idén som du presenterar skall inte lösa dina problem, utan din målgrupps problem. Så vilka problem kan du lösa och hur kan du lösa dem?

Vad vill du att de skall göra?
Har du varit åhörare på en mycket bra presentationen men när den väl är över så känner du ett stort “jahapp och nu då?”. Då har presentatören med största sannolikhet missat den här punkten. Hjälp din publik att förstå vad som förväntas av dem. Klargör nästa steg och plan för att senare lyfta in det i din disposition.

Hur kan de göra motstånd?

Ta på dig den svarta deBono-hatten och fundera över hur dina åhörare kan göra motstånd mot den förändring som du föreslår.

Hur kan du bäst nå dem?

Vi skiljer oss i sätt som vi tar till oss information. De tre huvudsakliga sätten är: Visuellt, auditivt och via känsel.
Fundera på att variera sätten att nå ut med ditt budskap så att det når hela din målgrupp.

Kommunikation – att bygga en övertygande presentation

Falkmans trappa är ett enkelt och bra verktyg för att bygga en övertygande disposition. Den kommer att hjälpa dig mejsla ut frågan om vad du vill att din publik skall göra, då detta faktiskt är essensen i en övertygande disposition (som kan användas för tal, artiklar, presentationer etc). Detta verktyg har jag flera gånger haft stor nytta av i upplägget av en övertygande presentation.

Ofta skissar man på ett tal eller en presentation i den ordningen som den kommer att hållas. Med falkmans trappa så bygger man upp sin argumentation med fokus på kärnpunkten och sedan kompletterar med hotbild, konsekvensanalys, bakgrund, empati och slutligen inledning och avslut.

När man har byggt upp argumenten i ovanstående ordning, skyfflar man helt sonika om bitarna så att man får ordningen: inledning, bakgrund, empati, hotbild, kärnpunkt/tes, konsekvensanalys och avslut.

Det är inte lätt, men övning ger färdighet. Testa att använda modellen i olika sammanhang så kommer den att börja dyka upp naturligt efter ett tag.

Har tempot verkat högt innan? Efter rundvandringen på IDEO tryckte de ihop sin femdagarskurs i Design Thinking till en och en halv timme!

Det blev en mycket spännande workshop, där IDEOs Design Thinking-principer prövades och vi utvecklade banbrytande koncept för gitarrdistribution och arbetsväskor anpassade för specifika behov.

Dagen avslutades med en löptur runt Stanford U, sightseeing i San Francisco och en fantastisk middag i little Italy.

Fortsättning Dag 2 – Design thinking workshop

Direkt efter rundvandringen på IDEO var det dags för workshop där vi skulle applicera IDEOs Design Thinking koncept. Normalt så är en sådan här kurs fem dagar, men det trycktes ihop till en och en halv timme.

Uppgift

Vår uppgift var att designa om arbetsväskan eller konceptet för att transportera saker mellan hem och arbete. Vi delades in i grupper med fyra-fem personer och tilldelades varsin kund. Vi skulle designa väskan eller konceptet helt utifrån denna kunds specifika behov. I vårt fall så hade vi Stefano från Milano som kund.

Intervju

Första steget var att sätta sig in i kundens situation och förstå deras behov. Vi fick fem minuter att intervjua Stefano och vi lärde oss mycket om hans sätt att ta sig till och från jobbet var han förvarade väskan på båda ställena. Vad han mest använde i väskan och när. Vilken bil och material han föredrog. Vad som han inte gillade med sin nuvarande väska etc. Gruppen fick fram ca tjugo fyllda post-it tjugo lappar på fem minuter.

Vi satte upp lapparna på whiteboarden en och en och beskrev muntligen för varandra de behov vi såg och hurdan vi upplevde att Stefano var och vad som var viktigt för honom.

Urval Ur efterforskningslapparna så valde vi ut tre behov att fokusera på: Det som Stefano oftast behöver finns alltid längst ned i väskan. Stefano har ofta med sig laddare och kablar som han sällan använder. Stefano behöver ofta öppna väskan på tunnelbanan för att hitta anteckningsblock och penna för att skriva ned idéer. Vi valde ut dessa genom att helt enkelt sätta små lappar på våra tre favoriter och sedan räkna ihop rösterna.	Många post-it lappar blir det...
Brainstorming När detta var klart började vi brainstorma lösningar för behovet. Utgångspunkten var ”Hur kan vi….?” (”How May We?” -förkortat på notisar som ”HMW” – HKV på svenska). HKV göra så att Stefano inte behöver ta med sig klumpiga kablar och sladdar? HKV göra det lättare för Stefano att anteckna sina idéer på tunnelbanan? HKV göra det möjligt att lätt få tag på de saker som är viktigast för Stefano? HKV undvika att de viktigaste sakerna ofta är otillgängliga längst ned i väskan? Vi började med att skriva några lappar var för sig för att sedan gå igenom dem en och en på whiteboarden.	En konversation åt gången... (Stefano sitter till vänster i bild)
Lösningar Vi fick välja enbart en fråga att brainstorma fram lösningar för. Ofta så delar man ut två-tre lösningar till olika grupper för att göra snabba prototyper. Vi hade ju tyvärr inte så många minuter på oss. Av alla intressanta frågor som vi hittade fick vi välja en fråga och börja brainstorma fram lösningar på denna fråga. Vi röstade fram frågan om hur vi skulle kunna underlätta för Stefano att lätt kunna anteckna på tunnelbanan. På samma sätt som innan började vi skissa på lösningsförslag. Fokus var på att beskriva, gärna visuellt. Vi hade fem minuter på oss för detta. Efter det så hade vi ytterligare fem minuter för att sätta ihop en produktbild på Stefanos ultimata jobbpendlarväska.
Vi designade Stefanos anteckningsvänliga väska med små anteckningspapper i en ficka på axelremmen tillsammans med en liten penna för snabba anteckningar om Stefano stod på tunnelbanan när idéerna strömmade till. Eftersom vi hade besökt Applestore dagen innan visste vi ju att Stefano skulle få sin iPad så småningom. Därför designade vi ett fack på väskan där iPaden skulle passa bakom ett genomskinligt plastfönster. Då vi kom ihåg att Stefano även hade vissa ergonomiska önskemål designade vi bärremmen så att väskan kunde användas som messengerbag eller ryggsäck. Denna lösning gjorde även att iPad-luckan kunde vara vänd utåt eller mot ryggen och därigenom kunde dyrgripen skyddas i olika situationer.	Den fantastiska iBagen!
Vid tillfällen då Stefano befann på tunnelbanan till eller från jobbet, skulle han kunna nyttja anteckningsblocket på remmen om han stod upp. Om han hade sittplats så skulle han helt enkelt kunna lägga väskan i knät, fälla upp fliken och använda iPaden för att skriva ned sina kommande innovavinnaridéer. Då våra hjärnor var välkokta vid det här laget, så fick konceptväskan det fina varumärkesintrångsalarmerade namnet iBag.
Extrema användare Brian som höll i workshopen poängterade att man ofta brukar välja att fokusera på extrema kundgrupper för att hitta intressanta resultat. Om man exempelvis skulle ta fram tandblekning, så intervjuade man tandlösa för att höra vad leende innebar för dem etc. En utav de andra grupperna råkade få en extrem kund i sammanhanget. Då deras kund, Luis, använde sin bil som sin väska. Detta födde mycket intressanta idéer. Då Luis gillade att spela gitarr, fokuserade gruppen på att utveckla ett koncept att tillhandahålla gitarrer för spelsugna. De tänkte sig något caféorienterat där det fanns lånegitarrer och en smartphoneapp som visade var närmaste lediga gitarr fanns att låna. Göteborgshumorn slog till och kom fram till konceptnamnet ”Guitarbucks”.	Extremanvändare porträtterad på en husvägg i Palo Alto

IDEO Sammanfattning

Nu hade klockan närmat sig lunchdags och dessa tre-fyra timmar var nog de mest inspirerande som jag har stött på. Vi fick med oss boken “Change by Design: How Design Thinking Transforms Organizations and Inspires Innovation”. Jag kommer säkerligen att recensera denna framöver.

För att sammanfatta besöket på IDEO: Fantastisk miljö, otroliga människor och ett tankeklimat som andades och flödade kreatitivtet ur varenda por.

Jag behöver nog inte tillägga att jag stortrivdes under denna korta vistelse. Jag uppmanar alla som läser denna blogg att snabbt som attans uppfinna en teleporter som möjliggör pendling till Palo Alto. Vi har ju redan Älvsnabben och Älvsnabbare i Göteborg. Det är bara Älvsnabbast som saknas! =) Springtur Efter en snabb lunch gav jag mig ut på en kort löptur på Stanfords universitetsområde. En mycket vacker och inspirerande miljö måste jag säga. Jag bländade nog några studenter med mina skandinaviskt vintervita ben, men jag förmodar att de återhämtade sig någorlunda snabbt.

Stanford campus

San Francisco Den sista delen av resan var en liten tur till San Francisco. Det fanns inte en enda innovationsorienterad sak på programmet, vilket var en lättnad för den hårt prövade hjärnan. Vi åkte naturligtvis över Golden Gate för att sedan bege oss till den kurviga Lombard street och tätt följt av Fisherman’s Wharf där vi blev varse om att antalet sjölejon på Pier 39 mystiskt nog har reducerats sedan i februari. Jag håller tummarna för att de är på semester i varmare breddgrader. Avslutningsvis så promenerade vi genom Chinatown och vidare till little Italy där vi åt på en helt fantastisk liten italiensk restaurang. Till och med våra medhavda italienare uttryckte glädjetjut över maten. Innovaprojektledaren Gabriel hade ordnat ett mysigt litet jazzband som spelade precis vid bordet. Det var riktigt härligt att se pianisten, trummisen och solosaxofonisten jamma tillsammans. Stämningen, kreativiteten och samspelet dem emellan påminde väldigt väl om workshopen vi hade haft tidigare. Innan jag somnade på kvällen så var detta den sista tanken som slog mig att det handlar så mycket om att hamna i zonen, där man skapar till sammans och där summan blir större än alla delar. Tack alla fantastiska arrangörer, resekamrater och prisvinnare. Detta har varit helt enastående dagar. Nu när jag är tillbaka så skall jag uppmuntra mina att göra ännu mer innovationer så att de får åka och uppleva detta nästa år.

Lombard street - as twisted as it gets Henrik och Gabriel på italiensk restaurang

Lider du av idétorka? Oavsett om du vill generera nya idéer eller lösa problem, finns det många verktyg att tillgripa när hjärnkrampen har satt in. Här är ett axplock av olika metoder.

Vad är lateralt tänkande?

Termen lateralt tänkande beskrevs första gången av Edward De Bono 1967 i boken ”The Use of Lateral Thinking”.

Lateralt tänkande är närbesläktat med problemlösning, men skiljer sig på en viktig punkt: I problemlösning räcker det ofta med att komma fram till en fungerande lösning. Målet med lateralt tänkande däremot är att hitta många möjliga alternativ.

Detta hindrar inte att man använder verktyg för lateralt tänkande även vid problemlösning. Speciellt om man likt Fleming Fartland har fastnat i en tankemässig vinkelvolt. Här har jag listat lite olika metoder att generera nya idéer. Hoppas att de smakar.



De Bonos hattsystem

De Bonos sex tänkarhattar fick lite oförtjänt dålig reklam i dagspressen för ett par år sedan då Laholms kommundirektör köpte tänkarhattar för 18 000:- till cheferna i kommunen.

De Bonos hattsystem är ett verktyg för kreativa möten eller enskilt kreativt arbete. Metoden går ut på att man alternerar tanke- och förhållningssätt i olika faser. Under dessa olika faser så bär alla närvarande samma ”hatt”, dvs har samma förhållningssätt till idén.

Tanken med hattsystemet är att fokusera och förbättra tänkandet,
förbättra kommunikation och uppmuntra till kreativt och lateralt tänkande.

De sex hattarna har olika fäger som signalerar olika betydelser:

Vit – Neutralt förhållningssätt. Enbart klargjorda fakta och siffror. Inga spekulationer eller känslor.
Röd – Rött signalerar emotionella aspekter. Magkänsla, intuition.
Svart – Den svarta hatten står för negativa aspekter. Leta efter nackdelar, risker och fel.
Gul - Möjligheter. Positivt förhållningssätt. Fokuserar på att hitta fördelar.
Grön – Kreativitet och nya idéer. Försöker hitta alternativ.
Blå - Den blå hatten är lite annorlunda än de andra hattarna, då den fokuserar på metaperspektiv. Den blå hatten ser på progressen och processen av det kreativa tänkandet och analyserar vilken hatt som behövs i processen.

Jag säger som Kurt Olsson: ”Ja, ja, ja! Det var väl ett himla hattande här då?!”

Diversitetsmetoden

Vi är alla unika, det förenar oss alla =).

Diversitetsmetoden är ett enkelt sätt att nyttja det som skiljer oss för att generera nya idéer. Den fungerar bäst om man är en liten grupp på ca 2-6 personer. Under fem – tio minuter så försöker ni lista så många saker som möjligt som skiljer er åt. Det kan vara allt från utseende på örsnibbar till kostval, religion, skostorlek etc. Gör upp en lista på alla olikheter ni kommer på.

När ni har sammanställt listan, välj ut två olikheter att arbeta vidare med vidare och fundera ut vad som skulle kunna nyttja dessa olikheter.

Som exempel kan jag nämna en workshop som jag deltog i, där vi i gruppen kom fram till att vi hade en vegetarian, en som bara ville äta kött, en som var allergisk mot gluten och en föredrog fisk. Med andra ord skiljde våra kostvanor oss åt. En annan sak som skiljde oss åt var våra personlighetsprofiler; en var dominant, en annan utåtriktad och social, en tredje introvert och uppgiftsorienterad etc.

Detta ledde oss till en idé om att skapa restaurangguidesapplikation för smartphones. Målgruppen var vilsna, hungriga resenärer. Genom att skapa en matprofil (kost) och en social profil (exempel: gillar energifyllda ställen med mycket liv eller lugna tysta ställen) som man synkar med de andra i gruppen så skulle man i kombination med en positioneringstjänst och en restaurangguide med ett betygssystem få fram en lista på bra restauranger som uppfyller både kost och atmosfärbehov för gruppen.

Provokation

Vi tänker ofta genom att känna igen mönster och reagera på dem. Dessa reaktioner är ofta baserade på våra tidigare erfarenheter. Besvärligt nog så ligger ofta de bästa lösningarna inte i de mönster som vi reagerar utefter.

Provokationsmetoden kan användas för att bryta dessa dessa tankemönster och hitta nya lösningar. Det man gör är helt enkelt att göra dumma yttranden där vissa antaganden helt enkelt inte stämmer. När det är gjort så nyttjar man andra tankemönster för att bedöma yttrandet och initiera idéer.

Exempel: ”Hissar bör inte ha något golv”.
Detta kan då initiera tankar om att bygga hissar med glasgolv eller en hiss där man sitter ned i stolar som vrids 90 grader mot luften för att sedan kunna accelerera väldigt snabbt. Det kanske skulle kunna passa bra i det där tolvhundra våningar höga huset som ni funderar på? =).

När man väl har yttrat provokationen så kan man undersöka den ur olika synvinklar.
Vilka konsekvenser skulle det få? Vilka fördelar? Vilka förutsättningar skulle krävas?

Edward de Bono utvecklade en variant av denna metod som han kallade Po (Provocative operation). Där han förespråkade användning av ordet ”Po” som en etikett för en provokation.
Exempel:
”Po: Kunder skall bara betala om de är nöjda”
”Po: Produkten skall inte ha någon färg”

Man utvecklar tankarna genom att se på konsekvens, fördelar, förutsättningar, hur det skall fungera, förändring etc.

Slumpmässigt ord

Slumpa fram ett eller ett par ord och använd dessa för att bryta tankemönster.
Enkla sätt att generera ord är att peka i böcker, att slumpa fram från en ordlista etc.

Säg till exempel att ni funderar på ett nytt sätt att spara vatten vid diskning. Ordet som ni får fram är ”batteri”.
Detta kan exempelvis leda till idéer som att lagra sköljvatten i en separat tank under diskbänken. Tanken skulle kunna kan rena och återanvända sköljvattnet vilket skulle leda till minskad vattenförbrukning.

Brainstorming

En väl genomförd brainstorming är en rolig och energiskapande aktivitet. Metoden bygger på att sänka tröskeln för idéer och få en stor mängd idéer att utgå ifrån och diskutera. Därför så är det viktigt att man håller taket högt och ribban lågt. Idéer får därför inte kritiseras. Spontanitet uppmuntras och alla bjuds in till diskussion om idéerna.

Brainstorming kan utföras på många olika sätt. Några nyckelfaktorer för en lyckad brainstorming:
* Fokusera på ämnet. Om brainstormingen driver iväg från ämnet för mycket, var då beredd att styra tillbaka fokus.
* Ha tydliga regler för mötet: Exempelvis inga negativa kommentarer, en diskussion åt gången, ingen självcensur – kvantitet.
* Visualisera: Exempelvis genom att använda Post-It med bred tuschpenna och gärna bilder
* Förbered er innan genom att läsa om ämnet, besök en kund, se en film etc.

Whiteboarddiskussioner

Denna metod är en utav mina personliga favoriter och är välintegrerat i mitt egna arbetssätt att arbeta, så jag tänker knappt ens på det som en metod.

Vi har alla olika sinnespreferenser för hur vi föredrar att ta till oss information. Exempelvis visuellt (via synen), auditivt (via hörsel) eller kinetiskt (via känslor). Själv är jag mycket visuell och kinetisk så att jag måste se saker i bilder och skapa mig en känsla för dem. Då är en whiteboard ett fantastiskt kommunikationsredskap.

Whiteboardmetoden är enkel så länge som man kommer i håg att lyssna, se, tala och rita.

Önsketänkande

Önsketänkande är en enkelt metod för att frigöra mentala låsningar. En kollega lär ha sagt följande vid en workshop: ”Jag vet att det inte går att landa ett plan upp och ned, men tänk om det skulle gå?”. Mycket bra sätt att bryta tankemönster på.

Metoden är helt enkelt att utgå från kända begränsningar och utmana dem:
”Jag vet att det inte går att bygga ett hus som är 200 våningar högt, men tänk om det skulle gå?”
”Jag vet att det inte går att diska utan vatten, men tänk om det gick?”

Kaktusmetoden

Denna problemlösningsmetod fick jag berättad av en annan kollega.

Det kanske har hänt dig att du har funderat länge på ett problem och vid något tillfälle förklarar du problemet för en annan person och utan att den andra personen har sagt ett enda ord kommer du på lösningen på problemet.

Det som händer är att du verbaliserar din idé och får ditt problem, som till stor del huserar i den vänstra hjärnhalvan, att luftas. Problemet kan då tas emot av den högra hjärnhalvan, som har fina funktioner för kreativitet, mönsterigenkänning och intuition. Således så ger du dig själv ett annat perspektiv på problemet än om det bara snurrar omkring innanför pannbenet.

Kaktusmetoden kommer ifrån en mjukvaruutvecklare som hade en kaktus stående på skrivbordet. När han stötte på ett svårlösligt problem så förklarade han problemet ljudligt för kaktusen och kunde därigenom få nya infallsvinklar på sitt problem. Ett klurigt problem blev därefter refererat till som ett kaktusproblem.

Fler metoder

Har du något favorittips för att smörja de små, grå? Var inte blyg, kommentera (g/hj)ärna =).

Hur kommer framtidens innovationsklimat att se ut? Kommer fördomarna om uppfinnare som en excentrisk och isolerad kuf äntligen att raseras? Kommer fler och fler av de riktigt stora innovationerna att komma från intressedrivna användarkollektiv istället för från högskolor och företag?

Lagen om innovationsspridning

Lagen om innovationsspridning (eller law of diffusion of innovations på engelska), som ni kanske kommer ihåg från Simon Sineks TED talk, beskriver att ca 2.5% av mänskligheten är innovatörer. Från min horisont så innebär det att vi slösar bort 97.5% av våra resurser.

Prosumer/ProAm samt läs/skriv- och remixkultur

Jag tror att teknikutvecklingen börjar bli tillräckligt avancerad för att på allvar möjliggöra en förändring av detta. Alvin Toffler skrev redan 1980 om det som han kallade “prosumer”, dvs en hopslagning av orden “producer” och “consumer”.
Lawrence Lessig, grundaren av creative commons utvecklar detta koncept vidare i formen av läs/skriv-kultur, användargenererat innehåll (UGC-User Generated Content) och remix-kultur i sin bok “Remix: Making Art and Commerce Thrive in the Hybrid Economy”.

I TED talk-videoklippet nedan så belyser Lessing en del utav dessa aspekter i form av trender och vilka problem denna utveckling ställer till det när det möter 1900-talets lagstiftning.

Musikbranchens demokratisering

Lessig baserade en del av sitt framförande på musikbranchen. Det finns en annan aspekt av musikindustrin som Lessig inte tar upp men som jag tycker är intressant: Punkmusikens intåg under 1970-talet.
Punken förde med sig en demokratisering av musiken. Detta då musiker helt plötsligt inte behövde vara utbildade musiker, tvärtom, det var en fördel om de inte var det. Även synthmusiken som kom några år senare, kan man i vissa delar se som en förlängning av punken då de elektroniska musikinstrumenten blev billigare och det blev möjligt att göra nyskapande musik med en liten budget.

Fram till en bit in på 2000-talet så krävdes fortfarande en professionell studio för att göra musik av hög kvalitet. Studiotid var dyrt, vilket ledde till att inspelning ofta krävde sponsring från skivbolag.

Något fantastiskt hände för några år sedan som har lika stor betydelse för musikutvecklingen som punken, om inte ännu större: Datorerna blev tillräckligt billiga och kraftfulla och mjukvarorna såpass kapabla att de på allvar började kunna användas för hi-fi produktioner av musik. Detta har lett till att musik som skapas med hjälp av en billig dator i en liten skrubb kan slå tio år gamla studioproduktioner med budget på flera miljoner kronor.

Musiken är inte ensam om denna förändring. Foto, film, skrivande och publicerande blir billigare och enklare för var dag. Kort sagt, vår förmåga att skapa sträcks längre och längre och teknik och ekonomi sätter inte längre samma stora gränser som de en gång gjorde.

Kommunikation och kollaboration

Billigare och kraftfullare datorer har lett till en bred demokratisering av utvecklingsverktyg. Parallellt med detta har internet möjliggjort global kollaboration. Detta var något som vi knappt kunde föreställa oss för trettio år sedan. Ni vet på den tiden då telefoner satt fast i ett uttag i väggen (nej, inte för att laddas =).

Kommunikation och datorer har möjliggjort massiv, global kollaboration. Se bara på intiativ som Linux som utvecklas av drivna individer
och entusiaster sida vid sida med större företag.

Ett annat exempel är Wikipedia som för närvarande har 91 000 frivilliga, aktiva redigerare som arbetar med 17 000 000 artiklar i 270 språk.

Flera företag som har öppnat upp för möjlighet att bidra har fått en hängiven skara intresserade människor som hjälper till att sprida och förbättra företagets produkter.


Innovationsrådgivaren Charles Leadbetter presenterade för några år sedan sin syn på innovation med fokus på kollaboration TED, där han även lyfte fram många bra exempel:

Innovation i stora företag

Charles Leadbetters tankar runt kollaborativ innovation är synnerligen intressanta: Innovationshöjden är högre hos passionerade individer som är sammanlänkade genom sitt intresse än hos företag. Större företag, likaså affärsänglar, har en tendens att välja inkrementella innovationer hellre än disruptiva på grund av lägre risk. Detta innebär att disruptiva innovationer är mer troliga att spira från intresse- och användargrupper som Charles Leadbetter beskriver.

Detta får mig osökt att tänka på Nicholas Negroponte, grundaren av MITs medialab, som myntat ett utav mina favorituttryck när det gäller innovation: “Incrementalism is the enemy of innovation”

Förutom att stora företag generellt sett föredrar inkrementalism så uppmuntrar de dessutom uppfinnare att uppfinna ensamma genom belöningssystem etc. Detta tror jag är en stor utmaning för de stora företagen att förstå och hantera.
Myten om uppfinnaren som excentriskt geni lever kvar i företag och samhälle som om internet inte vore uppfunnet.

Min erfarenhet är att uppfinningar i regel blir både bättre och smartare om flera personer är involverade. Ett av mina personliga innovationsmantran är “diversitet föder innovation”. Det är riktigt svårt att vara diversifierad när man är ensam, i alla fall utan en diagnos som medför allvarliga psykiska funktionshinder.

För företag och samhälle som vill satsa på innovation så är de trender som belyses ovan en enorm omställning och utmaning; Företag som i dagsläget premierar isolerade uppfinnare med inkrementella idéer möter högmotiverade, självdrivande, kollaborerande uppfinnare med radikala idéer.



Var tror ni att det är mest troligt att de riktigt stora innovationerna kommer att genereras framöver?
Vad krävs för att företag och samhälle skall kunna nyttja de nya möjligheterna?

Har du funderat över vad det är som gör en bra presentation bra? Så kallad powerpointkoma kan vara illa nog när man sitter i publiken, men är det något man vill undvika till varje pris är det att se sina åhörare drabbas av denna åkomma. Här är lite tips för att slipa din presentationsteknik.

Att skapa och hålla bra presentationer är en konstform som kombinerar visuell design, storytelling och kommunikation. Trots sitt rykte är powerpoint (och keynote) fantastiska program för att skapa presentationer. Det dåliga ryktet kommer från att det är på tok för lätt att använda dem för att göra usla presentationer utan att skaparen blir medveten om det själv. Powerpoint är ett verktyg, att presentera är en konstform och hantverk som de allra flesta kan lära sig bara man har viljan.

Vad är målet?
Vad är målet med din presentation? Varför skall du presentera något? Vad är budskapet som du vill att åhörarna tar med sig och kommer ihåg? Skissa och brainstorma fram det. Ofta är målet och budskapet inte det som man tror från början. När målet är definierat, bygg presentationen utifrån detta.

Släng mallarna och bullets så långt som du kan
En stor del av det som gör många powerpointpresentationer outhärdliga är de hemska mallarna som används i tid och otid. Släng dem all världens väg. Börja med blanka slides och bygg upp presentationen från början. Bryter det mot någon underlig policy? Borde det inte vara mer relevant att ha policies mot att göra usla presentationer som gör att kunder somnar?

Använd mycket bilder, fast de bör vara enkla och tydliga. De måste vara i linje med det du vill säga, annars blir bilderna distraktioner och inte hjälpmedel. Med bra bilder behöver du inte många ord för att förklara. Ditt budskap uppfattas bättre om åhörarna fastnar inte i detaljerna utan i sveps med av de stora (geniala) dragen.

Oavsett kvaliteten på bilder, så behöver du bullet points lika mycket som du behöver mycket text på varje sida – Det vill säga inte alls.

Vikten av att öva
“Öva, öva, pröva” är en klassisk fras inom militär pedagogik. Vikten av att öva inför en presentation kan inte understrykas tillräckligt mycket. Presentera för dina kollegor, din respektive, dina husdjur, dina mjukisdjur och låtsaskompisar, dina låtsaskompisars låtsaskompisar osv. Övning gör att du kan slappna av och känna dig tygg när du presenterar. Detta gör att ditt budskap uppfattas som mer autentiskt och du har möjlighet att nå fram bättre när du koncentrerar dig på publiken och inte vad du skall säga.

Ett bra hjälpmedel när man övar och skapar sin presentation är en klocka för att se efter hur man ligger till tidsmässigt. Ett klockrent (höhö) exempel på detta är TED talk som har en strikt 18 minuters gräns. I vissa klipp kan man ibland kan man skymta ett stort digitalur vid scenkanten som löpande informerar talaren hur lång tid som återstår.

En nedräknande klocka är ett ypperligt hjälpmedel. När jag tidigare under dagen övade inför en presentation så testade jag iPhoneappen Presentation clock som fungerade riktigt bra. Om man kan eller vill sin telefonen framme (glöm inte att ställa in telefonen i flight mode och se till att inga notifieringar piper till) så applikationen även att avge vibratorsignaler så att man får en taktil indikation på att man har x minuter kvar. Fiffigt.

Att lära från mästarna
Här nedan kommer lite videoklipp och presentationer gjorda av presentationsgurus om konsten att sätta ihop och framföra en presentation.

Jesse Desjardins är en guru av rang inom presentation och presentationsdesign. Hans presentationer på slideshare slår det mesta mer med häpnad än Socker-Conny med ett järnrör. Mina två favoriter är “Steal this presentation” och “You suck at powerpoint”.

Duarte design har gjort en mycket enkel men kärnfull video med fem punkter att hålla i åtanke .

David Phillips driver presentationsteknik.com och har en föreläsningsserie på svenska som heter “Death by Powerpoint” som tar upp de vanligaste problemen med presentationer och vad man kan göra åt det.

Jesse Desjardins presentationer:

Duarte Design:

David Phillips:

Om presentationer hade en form – hur skulle den formen se ut? Vad är det som gör en storartad presentation så bra? Finns något speciellt mönster eller dramaturgi som återkommer? Kommunikationskonsulten Nancy Duarte är något spännande på spåret.

Nancy Duarte är en kommunikations- och presentationsguru som bland annat ligger bakom det starka presentationsmaterialet i Al Gores film “En obekväm sanning“. Nancy har även skrivit boken “Slide:ology: The Art and Science of Creating Great Presentations” som varmt kan rekommenderas till alla presentationsnördar.

Dynamik och dramaturgi

Nancy använder samma exempel som Simon Sinek; Steve Jobs iPhonelansering och Martin Luther Kings “I have a dream”-tal och analyserar dem från ett dramaturgiskt perspektiv.

Mönstret som uppträdde när hon analyserade hur talarna växlade mellan nuvarande situation och den önskade är mycket spännande. Hon liknar rörelserna fram och tillbaka mellan beskrivningarna som segling i motvind.

De tre faserna, Aristoteles arv

Precis som Aristoteles beskriver i “Ars Poetica” hur en god berättelse byggs upp, så har varje bra presentation tre faser: En början, en mitten och ett slut. Det känns väl inte direkt som raketforskning, men fundera över hur många (dåliga) presentationer som du har sett som saknar en eller flera av dessa faser.

I presentationssammanhang så är inledningen en orientering om nuvarande situation som kontrasteras mot en utopisk bild av hur det skulle kunna vara. Det är viktigt att denna bild skapar en stark kontrast mot nuläget, annars så verkar det inte som så angeläget eller viktigt.

Under mittfasen pendlas det mellan nuläget och det önskade läget för att ruska om världsbilden, bryta ned förändringsmotstånd och vinna över alla till det önskade läget.

Slutligen i avslutningsfasen så förstärks det önskade läget med en uppmaning till hur deltagarna kan agera för att få det att hända.

Det låter verkligen lätt som en plätt, men det är lätt att göra saker mer komplicerade än vad de behöver vara. =)