Tankesaft

“Om samarbete är så coolt och korsfunktionellt arbete så enastående…..varför bygger vi då så stora hierarkier?”. Utvecklingstakten har gått om takten vi lär oss nya saker. Eddie Obeng hävdar att “Vi löser förra årets problem utan att tänka på framtiden”. Hur påverkar det hur vi utvecklar verksamheter, affärer och oss själva? Hur borde det påverka oss?

I ett mycket energiskt TED-talk talar den brittiska professorn Eddie Obeng om hur världen har förändrats de senaste femton åren och att de flesta har inte insett vidden av förändringen.

Passionen, glöden och humorn i Eddies framförande är helt magisk. Flera gånger så brast jag spontant ut i gapflabb. Om jag inte redan trodde på det som Eddie säger så hade kanske lätt fastnat i halsen.

Som design thinker så blev jag extra glad när Eddie nämnde Tim Brown och Design Thinking i kontexten som ett sätt att angripa dessa stora problem.

Detta TEDtalk hamnar lätt på min tio-i-topp-lista.

Eddie Obengs site hittar du här: worldaftermidninght.com

Idag serveras intressanta intryck från en entreprenör, mer om storytelling och att jag förövrigt anser att vurmen för uppfinnaren i formen “det ensamma geniet” bör förstöras.

Mixergy och Derek Sivers

Jag sprang på en riktigt spännande intervju med Derek Sivers, en entreprenör som startade CD Baby – en tjänst som låter independentmusiker trycka och distribuera sina egna CDs. Intervjun fanns på siten Mixergy.com som är fylld med intressanta intervjuer.

Mängden intressanta idéer som Derek delade med sig var häpnadsväckande. Samtidigt så gav han ett mycket öppet och spotant intryck och det var himla roligt att spana in hela intervjun.

F*ck yeah or No!

Några utav höjdpunkterna som kom fram var en enkel metod som han försökte applicera på det mesta i livet, framför allt svåra frågor. Derek resonerade att mer eller mindre alla argument som för fram handlar bara om att validera förstärka magkänslan med argument som låter förståndiga.

Hans metod att angripa svåra val var att applicera frågan “F*ck yeah?”. Om det kändes riktigt bra så var svaret “F*ck yeah”, men om han var tveksam så blev det ett nej direkt. På så sätt så frigjorde han sig för fler “F*ck yeah”-situationer och undvek att spendera tid på saker som inte motiverade honom.

Helt klart en spännande approach som jag tänker försöka tillämpa mer framöver. En bra och enkel kompassnål för att pejla om man gör rätt saker.

Behandla alla som Mick Jagger

En annan härlig visdom som slank ur Derek var hur han byggde upp kulturen i företaget. Den mentala inställningen till någon som mailar och frågar någon standardfråga kan lätt bli “Äsch. En sådan idiot som inte hittar svaret, det står ju högst upp på vår Q&A på första sidan på vår site.”

Om man istället tänker sig att varje person som hör av sig är Mick Jagger (eller vem som som får dina juicepaket att promenera, som det heter på engelska =). Då kan reaktionen bli en helt annan:
“Wow! Har Mick hittat vår verksamhet och vill veta mer om den. Jag skickar länken till sidan och inkluderar även svaret i mailet.”

För en kundorienterad verksamhet (och vilken verksamhet är inte det?) så är detta skillnad mellan natt och dag.

Storytelling

Storytelling återkom återigen i intervjun och speciellt i samanhanget att lära ut tyst kunskap, som exempelvis företagskulturella värderingar.

CD Babys grundläggande värdering är att göra musikern nöjd och glad. Detta visade sig bland annat i en situation då det framkom under ett telefonsamtal med en musiker (kund) att denne suktade efter kaneltuggumi som inte fanns i närheten där han var. Säljaren sade att han ändå skulle till affären och köpte tuggummi och skickade med tuggummi i leveransen till kund.

Ett lysnade exempel som verkligen gör det enklare att förstå vad man menar med att göra kunden nöjd och glad.

Det finns liknande historier om den amerikanska varuhuskedjan Nordstroms reklameringspolicy: Att man i princip kunde köpa en tröja hos konkurrenten, elda upp den och gå enbart med askan till Nordstroms och få pengarna tillbaka.

Även om historien kan vara något överdriven så anger den tonen för hur man hanterar reklamationer.

Det slog mig att när jag läste kunskapsteori för många år sedan och deltog i dialogseminarier, då var det just fokus på storytelling (även om man inte använde ordet, för det var inte tillräckligt hippt då). Då använde man skrivandet och den subjektiva berättelsen som bas för att dela med sig om tyst kunskap.

Starka åsikter

Precis som Jason Fried (37 signals) så trycker Derek på att ha starka åsikter. Att vara en röst! Att våga ta ställning!

Inspirerad av detta tänkte helt enkelt avsluta med det…

Innovation in mind och Ray Kurzweil

Jag upptäckte att det är en konferens i Lund 14-15 september i Lund som heter Innovation in Mind. Till min stora glädje såg jag att Ray Kurzweil kommer att tala där och till min ännu större bestörtning så insåg jag att jag inte kan åka då jag leder en workshop just då. Attans!

På konferesens blog finns det ett inlägg som heter “The innovator – a lone genius?“.

Det som slog mig är att det får banne mig vara nog med det storögda beundrandet av de ensamma genierna. Detta inkluderar min egen fascination för bland annat Kurzweil så väl som Nicola Tesla.

Det ensamma geniet är gårdagens kreativa modell!
Den är förlegad, gammal och inte längre värd att uppmärksamma.

I mitt bakhuvud så finns det ett citat runt design thinking och diversitet som lyder något i stil med att en andra person (i en grupp) bidrar med 60 extra i IQ. Det vill säga att diversiteten gör summan större än delarna.

Det är förvisso inte det rent analytiska bidraget som är det stora bidraget utan det är en ökad empati och breddade referensramar. Sedan så tycker jag förvisso att diversitet är ett utav de mest felutnyttjade orden vi har. Diversitet innebär inte automatiskt maximal diversitet.

Diversitet finns mellan alla människor. Ge mig två människor som inte har någon diversitet mellan sig och ett tillräckligt långt och schysst järnrör så skulle jag kunna rubba världen (inklusive Arkimedes grav).

Sedan bör det tilläggas att jag gillar diversitet med stora skillnader i bland annat kulturell bakgrund, ålder, kön etc. Anledningen till detta är nog att diversiteten automatiskt poängteras i vårat något jantepräglade samhälle.

Nåväl, tillbaka till ämnet om de ensamma genierna. Jag tycker att det är dags att lyfta upp de runt de så kallade ensamma genierna. Eller ännu hellre; lyft upp de kreativa grupperna, ty däri ligger framtidens innovatörer och innovationsmodeller och gryr.

…fram tills dess att Ray Kurzweils prediktion om teknologisk singularitet griper in, för sedan spelar det ingen roll då våra maskiner redan har gått om oss i kreativitet. =).

Du har många lösa trådar som du känner att de på något sätt formar en bra idé, men det är kanske något som saknas. Du ser kanske inte skogen då alla träd är i vägen. Då kan mindmaps vara ett bra verktyg för att visualisera sambanden och göra att skogen framträder.

Bakgrund
Mindmapping togs fram under 1970-talet av den populärvetenskaplige författaren Tony Buzan. Vissa personer gillar att använda mindmaps för mötesanteckningar, projekt- eller presentations-planering.

För min egen del så använder jag mindmaps flitigt för att visualisera komplexa förhållanden och jag använder det ofta för att strukturera och visualisera resultat från brainstormingsessioner

Det bör nämnas att mindmapping troligtvis främst appelerar till de som är visuellt orienterade (som kontrast till auditivt och kinetiskt). Vissa tycker att mindmaps blir “röriga” och föredrar kanske att strukturera informationen i en indenterad punktlista istället.

Så även om mindmaps är en himla snygg hammare, består inte hela världen av spikar.

Hur gör man då när man mindmappar?
Mindmapping för att föra anteckningar:

Wikipedia nämner följande steg vid mindmapping:

1.Börja i mitten med en bild på ämnet, eller ett ord.
2. Använd bilder, symboler, och koder i tankekartan.
3. Använd nyckelord och skriv med stora bokstäver (versaler).
4. Ett ord/en bild på varje rad
5. Linjerna måste vara ihopkopplade, med början i mittbilden. Ju närmare mitten, desto tjockare och mer flödande linjer. Ju längre ut, desto smalare.
6. Gör linjerna lika långa som orden.
7. Gör linjerna i de färger du vill.
8. Utveckla din egen stil.
9. Använd betoningar och visa associationer genom att numrera ordning

Jag skulle vilja säga att dessa steg är riktade mot mindmapping som anteckningsverktyg och inte för att samla ihop sig efter en brainstorming.

Personligen så börjar jag nästan aldrig i mitten, då jag oftast är ute efter en ämnesdefinition som växer fram.

Mindmapping och brainstorming:

När det gäller brainstorming, så ser min process något annorlunda ut. Det finns datorbaserade verktyg som hjälper till med detta på ett mycket bra sätt, men jag börjar med att beskriva förfarandet med penna och papper:

1. Associera fritt runt ämnet som du har identifierat.
2. Skriv ned varje idé eller tanke som en separat lapp eller kladda ned dem på ett papper vid sidan om som du sedan kan överföra idéerna ifrån till din mindmap.
3. Låt blicken svepa över idéerna och forma ett antal undergrupper (3-7 st brukar vara bra).
4. Flytta över alla idéer som löv till undergrupperna där de passar in.
5. Är det någon idé som passar in under flera undergrupper. Ingen fara. Placera idéen under en grupp och dra ett streck till den andra undergruppen för att påvisa korrelationen.
6. Gå igenom steg 1-5 några gånger. Ändra namn på grupper om det behövs. Lägg till eller dra ifrån. Det finns inget rätt eller fel, bara förståelse och tydlighet.
7. Definiera den övergripande termen eller bilden för den och placera den i mitten och koppla sedan undergrupper till den.
8. Behöver du flera nivåer? Lägg till och dra ifrån.

Mindmapping och presentation

Att presentera utifrån en mindmap kan gå mycket bra eller också inte alls. Om dina åhörare inte är vana vid eller gillar att strukturera informationen så som du visar den med en mindmap, så kan det bli ett kompakt motstånd, eller ännu värre; tystnad, när du presenterar.

Mitt tips är att använda det för att presentera i de fallen där du vet att det går hem och där du vill belysa samband mellan olika delar.

Däremot är min erfarenhet att mindmaps är riktigt bra för att strukturera upp en presentation och att ha den som minnesanteckninar om det skulle behövas.

Mindmappingverktyg:

Whiteboard och postit-lappar

En favorit i repris, perfekt vid brainstorming med 2-10 personer. Flytta postit lappar och rita förbindelser och annat nyttigt med whiteboardpennor.

A3-papper
Ruskigt bra för snabba tankar som behöver struktureras. Stor yta tillåter vilt experimenterande =).

Mindmapping-program:

Det finns många program inom den här genren, så det är bara att prova sig fram. Jag har listat några program som jag tycker är värda att lyftas fram av någon anledning.

Freemind (javabaserat, PC/Windows/Linux & Mac OS X) är ett javabaserat opensource verktyg som är ett bra standard mindmapping program.

Jag har lyckats hålla mycket stora mindmaps snurrande på freemind som har klarat det galant. Däremot så kan användargränssnittet kännas lite oinspirerande.

Den stora fördelen är att det är gratis och att det kör på nästan vilken plattform som helst.

iMindMap (PC, MAC, Linux, iPhone & iPad) är skapat av Tony Buzan och värt att nämnas bara därför. Jag har inte haft möjlighet att köra iMindMap själv, men mitt första intryck är att det inte har samma “mekaniska” känsla som övriga program i listan. Fokus verkar ligga nära den ursprungliga mindmappingtekniken, vilket inte är så underligt egentligen.

Senaste versionen verkar inkludera en del kollaborationsstöd så väl som ett presentationsläge.

PC och Mac varianterna finns i olika prissegment från gratis till mellan 125 och 250 Euro.
iPhonevarianten kostar 55 SEK och iPadvarianten kostar 245

xmind (PC MS Windows, Mac OS X & Linux) är likt freemind open source-baserat. Mitt intryck av xmind är lite trevligare än freemind, men det är mest gradskillnader.

Brainstormingverktyget finns tyvärr inte i gratisversionen utan bara i den dyrare varianten.

MindManager (PC, Mac & iPhone, Free trial, 249 – 349 USD)
Mindmanager är det mindmapping verktyg som jag personligen använder mest och då framför allt det inbyggda brainstormingverktyget

Det finns förnärvarande ingen iPad-version med det ryktas att de håller på att snickra på den för fulla muggar.

Prezi (webapp, Freemium – 159 USD/år)

Prezi är inte riktigt ett mindmappingverktyg, men jag slänger med det här för det är kan användas för det. Främst så är det ett riktigt roligt presentationsprogram som bryter paradigmen av klassiska OH-slides för att hålla presentationer. För att förstå vad det är så är det nog bäst att spana in denna introduktion

Slutligen

Har du några bra erfarenheter av något av mindmapping programmen eller kanske rent av något som jag har missat?
Brukar du använda mindmapping? I sådana fall till vad och vad är dina favorit tips? Det vore väldigt trevligt om du ville dela med dig av dina erfarenheter.

Har tempot verkat högt innan? Efter rundvandringen på IDEO tryckte de ihop sin femdagarskurs i Design Thinking till en och en halv timme!

Det blev en mycket spännande workshop, där IDEOs Design Thinking-principer prövades och vi utvecklade banbrytande koncept för gitarrdistribution och arbetsväskor anpassade för specifika behov.

Dagen avslutades med en löptur runt Stanford U, sightseeing i San Francisco och en fantastisk middag i little Italy.

Fortsättning Dag 2 – Design thinking workshop

Direkt efter rundvandringen på IDEO var det dags för workshop där vi skulle applicera IDEOs Design Thinking koncept. Normalt så är en sådan här kurs fem dagar, men det trycktes ihop till en och en halv timme.

Uppgift

Vår uppgift var att designa om arbetsväskan eller konceptet för att transportera saker mellan hem och arbete. Vi delades in i grupper med fyra-fem personer och tilldelades varsin kund. Vi skulle designa väskan eller konceptet helt utifrån denna kunds specifika behov. I vårt fall så hade vi Stefano från Milano som kund.

Intervju

Första steget var att sätta sig in i kundens situation och förstå deras behov. Vi fick fem minuter att intervjua Stefano och vi lärde oss mycket om hans sätt att ta sig till och från jobbet var han förvarade väskan på båda ställena. Vad han mest använde i väskan och när. Vilken bil och material han föredrog. Vad som han inte gillade med sin nuvarande väska etc. Gruppen fick fram ca tjugo fyllda post-it tjugo lappar på fem minuter.

Vi satte upp lapparna på whiteboarden en och en och beskrev muntligen för varandra de behov vi såg och hurdan vi upplevde att Stefano var och vad som var viktigt för honom.

Urval Ur efterforskningslapparna så valde vi ut tre behov att fokusera på: Det som Stefano oftast behöver finns alltid längst ned i väskan. Stefano har ofta med sig laddare och kablar som han sällan använder. Stefano behöver ofta öppna väskan på tunnelbanan för att hitta anteckningsblock och penna för att skriva ned idéer. Vi valde ut dessa genom att helt enkelt sätta små lappar på våra tre favoriter och sedan räkna ihop rösterna.	Många post-it lappar blir det...
Brainstorming När detta var klart började vi brainstorma lösningar för behovet. Utgångspunkten var ”Hur kan vi….?” (”How May We?” -förkortat på notisar som ”HMW” – HKV på svenska). HKV göra så att Stefano inte behöver ta med sig klumpiga kablar och sladdar? HKV göra det lättare för Stefano att anteckna sina idéer på tunnelbanan? HKV göra det möjligt att lätt få tag på de saker som är viktigast för Stefano? HKV undvika att de viktigaste sakerna ofta är otillgängliga längst ned i väskan? Vi började med att skriva några lappar var för sig för att sedan gå igenom dem en och en på whiteboarden.	En konversation åt gången... (Stefano sitter till vänster i bild)
Lösningar Vi fick välja enbart en fråga att brainstorma fram lösningar för. Ofta så delar man ut två-tre lösningar till olika grupper för att göra snabba prototyper. Vi hade ju tyvärr inte så många minuter på oss. Av alla intressanta frågor som vi hittade fick vi välja en fråga och börja brainstorma fram lösningar på denna fråga. Vi röstade fram frågan om hur vi skulle kunna underlätta för Stefano att lätt kunna anteckna på tunnelbanan. På samma sätt som innan började vi skissa på lösningsförslag. Fokus var på att beskriva, gärna visuellt. Vi hade fem minuter på oss för detta. Efter det så hade vi ytterligare fem minuter för att sätta ihop en produktbild på Stefanos ultimata jobbpendlarväska.
Vi designade Stefanos anteckningsvänliga väska med små anteckningspapper i en ficka på axelremmen tillsammans med en liten penna för snabba anteckningar om Stefano stod på tunnelbanan när idéerna strömmade till. Eftersom vi hade besökt Applestore dagen innan visste vi ju att Stefano skulle få sin iPad så småningom. Därför designade vi ett fack på väskan där iPaden skulle passa bakom ett genomskinligt plastfönster. Då vi kom ihåg att Stefano även hade vissa ergonomiska önskemål designade vi bärremmen så att väskan kunde användas som messengerbag eller ryggsäck. Denna lösning gjorde även att iPad-luckan kunde vara vänd utåt eller mot ryggen och därigenom kunde dyrgripen skyddas i olika situationer.	Den fantastiska iBagen!
Vid tillfällen då Stefano befann på tunnelbanan till eller från jobbet, skulle han kunna nyttja anteckningsblocket på remmen om han stod upp. Om han hade sittplats så skulle han helt enkelt kunna lägga väskan i knät, fälla upp fliken och använda iPaden för att skriva ned sina kommande innovavinnaridéer. Då våra hjärnor var välkokta vid det här laget, så fick konceptväskan det fina varumärkesintrångsalarmerade namnet iBag.
Extrema användare Brian som höll i workshopen poängterade att man ofta brukar välja att fokusera på extrema kundgrupper för att hitta intressanta resultat. Om man exempelvis skulle ta fram tandblekning, så intervjuade man tandlösa för att höra vad leende innebar för dem etc. En utav de andra grupperna råkade få en extrem kund i sammanhanget. Då deras kund, Luis, använde sin bil som sin väska. Detta födde mycket intressanta idéer. Då Luis gillade att spela gitarr, fokuserade gruppen på att utveckla ett koncept att tillhandahålla gitarrer för spelsugna. De tänkte sig något caféorienterat där det fanns lånegitarrer och en smartphoneapp som visade var närmaste lediga gitarr fanns att låna. Göteborgshumorn slog till och kom fram till konceptnamnet ”Guitarbucks”.	Extremanvändare porträtterad på en husvägg i Palo Alto

IDEO Sammanfattning

Nu hade klockan närmat sig lunchdags och dessa tre-fyra timmar var nog de mest inspirerande som jag har stött på. Vi fick med oss boken “Change by Design: How Design Thinking Transforms Organizations and Inspires Innovation”. Jag kommer säkerligen att recensera denna framöver.

För att sammanfatta besöket på IDEO: Fantastisk miljö, otroliga människor och ett tankeklimat som andades och flödade kreatitivtet ur varenda por.

Jag behöver nog inte tillägga att jag stortrivdes under denna korta vistelse. Jag uppmanar alla som läser denna blogg att snabbt som attans uppfinna en teleporter som möjliggör pendling till Palo Alto. Vi har ju redan Älvsnabben och Älvsnabbare i Göteborg. Det är bara Älvsnabbast som saknas! =) Springtur Efter en snabb lunch gav jag mig ut på en kort löptur på Stanfords universitetsområde. En mycket vacker och inspirerande miljö måste jag säga. Jag bländade nog några studenter med mina skandinaviskt vintervita ben, men jag förmodar att de återhämtade sig någorlunda snabbt.

Stanford campus

San Francisco Den sista delen av resan var en liten tur till San Francisco. Det fanns inte en enda innovationsorienterad sak på programmet, vilket var en lättnad för den hårt prövade hjärnan. Vi åkte naturligtvis över Golden Gate för att sedan bege oss till den kurviga Lombard street och tätt följt av Fisherman’s Wharf där vi blev varse om att antalet sjölejon på Pier 39 mystiskt nog har reducerats sedan i februari. Jag håller tummarna för att de är på semester i varmare breddgrader. Avslutningsvis så promenerade vi genom Chinatown och vidare till little Italy där vi åt på en helt fantastisk liten italiensk restaurang. Till och med våra medhavda italienare uttryckte glädjetjut över maten. Innovaprojektledaren Gabriel hade ordnat ett mysigt litet jazzband som spelade precis vid bordet. Det var riktigt härligt att se pianisten, trummisen och solosaxofonisten jamma tillsammans. Stämningen, kreativiteten och samspelet dem emellan påminde väldigt väl om workshopen vi hade haft tidigare. Innan jag somnade på kvällen så var detta den sista tanken som slog mig att det handlar så mycket om att hamna i zonen, där man skapar till sammans och där summan blir större än alla delar. Tack alla fantastiska arrangörer, resekamrater och prisvinnare. Detta har varit helt enastående dagar. Nu när jag är tillbaka så skall jag uppmuntra mina att göra ännu mer innovationer så att de får åka och uppleva detta nästa år.

Lombard street - as twisted as it gets Henrik och Gabriel på italiensk restaurang

Varför finns det inte ett större engagemang runt innovation och uppfinningslusta redan i skolan? Vad kan man göra för att tillvarata intresset hos de elever som vill utveckla sin kreativa ådra åt uppfinnings och innovationshåll? Här är ett enkelt förslag som kanske skulle kunna boosta intresset för uppfinningar och innovation för ungdomar i skolåldern.

Hackerspaces är ställen där entusiaster kan arbeta tillsammans eller individuellt med projekt. Detta för att bygga något skoj och för att lära sig mer på kuppen. De tre stora städerna samt Umeå har i dagsläget hackerspaces. Men detta borde kunna breddas och förbättras.

Ett mycket enkelt förslag är att upplåta skolverkstäder och lokaler kvällstid till hackerspaces. Jag tänker mig en modell som liknar musikskolans ensembleverksamhet, fast för uppfinnings- och prototypsugna ungdomar. Ungdomarna kan arbeta i grupp eller individuellt med sina alster och ta hjälp av (och hjälpa) andra, kanske mer erfarna entusiaster. Man kan blanda in presentationer och föreläsningar om exempelvis Arduino, som är den digitala entusiastens nya schweiziska armékniv.

Min tanke för att utveckla idén vidare är att uppvakta och lobba idén för kommun, närings- och utbildningsdepartementet.

Jag tror att förslaget skulle kunna uppmuntra till innovation bland skolungdomar, skapa en brygga in i vuxenvärlden (nåja =) och leda till värdsfred *host* =).

Vad tror ni? Flip eller flop?
Hur kan man på bästa sätt börja utveckla idén vidare?

Hur kommer framtidens innovationsklimat att se ut? Kommer fördomarna om uppfinnare som en excentrisk och isolerad kuf äntligen att raseras? Kommer fler och fler av de riktigt stora innovationerna att komma från intressedrivna användarkollektiv istället för från högskolor och företag?

Lagen om innovationsspridning

Lagen om innovationsspridning (eller law of diffusion of innovations på engelska), som ni kanske kommer ihåg från Simon Sineks TED talk, beskriver att ca 2.5% av mänskligheten är innovatörer. Från min horisont så innebär det att vi slösar bort 97.5% av våra resurser.

Prosumer/ProAm samt läs/skriv- och remixkultur

Jag tror att teknikutvecklingen börjar bli tillräckligt avancerad för att på allvar möjliggöra en förändring av detta. Alvin Toffler skrev redan 1980 om det som han kallade “prosumer”, dvs en hopslagning av orden “producer” och “consumer”.
Lawrence Lessig, grundaren av creative commons utvecklar detta koncept vidare i formen av läs/skriv-kultur, användargenererat innehåll (UGC-User Generated Content) och remix-kultur i sin bok “Remix: Making Art and Commerce Thrive in the Hybrid Economy”.

I TED talk-videoklippet nedan så belyser Lessing en del utav dessa aspekter i form av trender och vilka problem denna utveckling ställer till det när det möter 1900-talets lagstiftning.

Musikbranchens demokratisering

Lessig baserade en del av sitt framförande på musikbranchen. Det finns en annan aspekt av musikindustrin som Lessig inte tar upp men som jag tycker är intressant: Punkmusikens intåg under 1970-talet.
Punken förde med sig en demokratisering av musiken. Detta då musiker helt plötsligt inte behövde vara utbildade musiker, tvärtom, det var en fördel om de inte var det. Även synthmusiken som kom några år senare, kan man i vissa delar se som en förlängning av punken då de elektroniska musikinstrumenten blev billigare och det blev möjligt att göra nyskapande musik med en liten budget.

Fram till en bit in på 2000-talet så krävdes fortfarande en professionell studio för att göra musik av hög kvalitet. Studiotid var dyrt, vilket ledde till att inspelning ofta krävde sponsring från skivbolag.

Något fantastiskt hände för några år sedan som har lika stor betydelse för musikutvecklingen som punken, om inte ännu större: Datorerna blev tillräckligt billiga och kraftfulla och mjukvarorna såpass kapabla att de på allvar började kunna användas för hi-fi produktioner av musik. Detta har lett till att musik som skapas med hjälp av en billig dator i en liten skrubb kan slå tio år gamla studioproduktioner med budget på flera miljoner kronor.

Musiken är inte ensam om denna förändring. Foto, film, skrivande och publicerande blir billigare och enklare för var dag. Kort sagt, vår förmåga att skapa sträcks längre och längre och teknik och ekonomi sätter inte längre samma stora gränser som de en gång gjorde.

Kommunikation och kollaboration

Billigare och kraftfullare datorer har lett till en bred demokratisering av utvecklingsverktyg. Parallellt med detta har internet möjliggjort global kollaboration. Detta var något som vi knappt kunde föreställa oss för trettio år sedan. Ni vet på den tiden då telefoner satt fast i ett uttag i väggen (nej, inte för att laddas =).

Kommunikation och datorer har möjliggjort massiv, global kollaboration. Se bara på intiativ som Linux som utvecklas av drivna individer
och entusiaster sida vid sida med större företag.

Ett annat exempel är Wikipedia som för närvarande har 91 000 frivilliga, aktiva redigerare som arbetar med 17 000 000 artiklar i 270 språk.

Flera företag som har öppnat upp för möjlighet att bidra har fått en hängiven skara intresserade människor som hjälper till att sprida och förbättra företagets produkter.


Innovationsrådgivaren Charles Leadbetter presenterade för några år sedan sin syn på innovation med fokus på kollaboration TED, där han även lyfte fram många bra exempel:

Innovation i stora företag

Charles Leadbetters tankar runt kollaborativ innovation är synnerligen intressanta: Innovationshöjden är högre hos passionerade individer som är sammanlänkade genom sitt intresse än hos företag. Större företag, likaså affärsänglar, har en tendens att välja inkrementella innovationer hellre än disruptiva på grund av lägre risk. Detta innebär att disruptiva innovationer är mer troliga att spira från intresse- och användargrupper som Charles Leadbetter beskriver.

Detta får mig osökt att tänka på Nicholas Negroponte, grundaren av MITs medialab, som myntat ett utav mina favorituttryck när det gäller innovation: “Incrementalism is the enemy of innovation”

Förutom att stora företag generellt sett föredrar inkrementalism så uppmuntrar de dessutom uppfinnare att uppfinna ensamma genom belöningssystem etc. Detta tror jag är en stor utmaning för de stora företagen att förstå och hantera.
Myten om uppfinnaren som excentriskt geni lever kvar i företag och samhälle som om internet inte vore uppfunnet.

Min erfarenhet är att uppfinningar i regel blir både bättre och smartare om flera personer är involverade. Ett av mina personliga innovationsmantran är “diversitet föder innovation”. Det är riktigt svårt att vara diversifierad när man är ensam, i alla fall utan en diagnos som medför allvarliga psykiska funktionshinder.

För företag och samhälle som vill satsa på innovation så är de trender som belyses ovan en enorm omställning och utmaning; Företag som i dagsläget premierar isolerade uppfinnare med inkrementella idéer möter högmotiverade, självdrivande, kollaborerande uppfinnare med radikala idéer.



Var tror ni att det är mest troligt att de riktigt stora innovationerna kommer att genereras framöver?
Vad krävs för att företag och samhälle skall kunna nyttja de nya möjligheterna?