Tankesaft

“Om samarbete är så coolt och korsfunktionellt arbete så enastående…..varför bygger vi då så stora hierarkier?”. Utvecklingstakten har gått om takten vi lär oss nya saker. Eddie Obeng hävdar att “Vi löser förra årets problem utan att tänka på framtiden”. Hur påverkar det hur vi utvecklar verksamheter, affärer och oss själva? Hur borde det påverka oss?

I ett mycket energiskt TED-talk talar den brittiska professorn Eddie Obeng om hur världen har förändrats de senaste femton åren och att de flesta har inte insett vidden av förändringen.

Passionen, glöden och humorn i Eddies framförande är helt magisk. Flera gånger så brast jag spontant ut i gapflabb. Om jag inte redan trodde på det som Eddie säger så hade kanske lätt fastnat i halsen.

Som design thinker så blev jag extra glad när Eddie nämnde Tim Brown och Design Thinking i kontexten som ett sätt att angripa dessa stora problem.

Detta TEDtalk hamnar lätt på min tio-i-topp-lista.

Eddie Obengs site hittar du här: worldaftermidninght.com

Idag annonserades nästa TEDxGöteborg-event; Beyond borders. Gå dit direkt och ansök om att delta då platserna är begränsade!

TEDxGöteborg kommer att äga rum på Lorsensbergs teatern den tionde oktober kl 9-18. Mer information finns på den nya TEDxGöteborghemsidan.

Direktlänk till anmälningssidan hittar du här.

Förhoppningsvis ses vi där!

Kirby Ferguson har släppt den fjärde och sista delen av “Everything is a remix”. Avsnittet som har titeln “System failure” lyfter fram bakgrund och problematiken runt nuvarande immaterialrätt och konsekvenser av den, som exempelvis patenttroll.

Om du har missat de tre tidigare avsnitten av Everything is a remix så är det bara att spola tillbaka hit.

Mer information om Kirbys projekt finns på www.everythingisaremix.info

Personligen håller jag med Kirby har en stark poäng i sitt resonemang runt hur immaterialrätten har spårat ur och inte fyller sitt ursprungliga syfte längre. Frågan som bakar min nudel är; vad kan man göra för att förändra systemet som verkar såpass skadat?

I vilket fall som helst så är det ett riktigt bra finalklipp, så spana in det och kommentera gärna.

Ett trevligt gästblogginlägg kanske kan lysa upp i vinternatten. Här är ett bidrag runt innovationsklimat skrivet av Joachim Strömbergson, säkerhetsexpert, uppfinnare och entreprenör som driver företaget SecWorks.

Apple anses vara ett av världens mest innovativa företag. Genom att skapa helt kategorier av produkter, inte en gång utan flera gånger, har Apple långsiktigt byggt upp helt nya marknader och är i dag ett av väldens högst värderade företag.

Jag tror att ett viktigt skäl till denna framgång är att Apples ledning är engagerad i innovationsarbetet. Men, är inte alla ledningar engagerade i sina företags innovationsarbete? Det beror på vad man menar med att vara engagerad. En enkel fråga att ställa sig är hur många patent din VD har?

Apples tyvärr bortgångne VD, Steve Jobs hade 313(!) patent. Bill Gates (som i och för sig inte längre är VD för Microsoft) har som jämförelse nio patent [1]. Min gissning är att Bill med sina, i jämförelse med Steve, futtiga nio patent ändå tillhör den grupp av företagsledare med flest patent. Det är dessutom inte så att Steve i sin ungdom var ett sprudlande geni som på några få år hostade ur sig alla dessa patent. Steves patent spänner över hela hans tid på Apple och pekar på ett kontinuerligt aktivt deltagande i
innovationsarbetet.

Jag ser att Jobs stora mängd patent är ett tecken på att Apples ledning med Steve i spetsen leder genom exempel och är genuint engagerade i utvecklingsprocessen. Dom inte bara säger att det är viktigt att hitta på nya saker – dom är med och skapar Apples nya saker. På riktigt.

Här tror jag att det finns mycket att lära för andra företagsledare. Att sparka igång en innovationsprocess, hitta på olika belöningssystem och införa innovationsmått som antalet nya idéer per kvartal är en sak. Men när cheferna själva är en av de som förväntas skapa nytt, när dom aktivt deltar (inte bara sitter på en stol i rummet) och föder fram nya idéer blir engagemanget genuint och trovärdigt. Det är svårt att inte tro på en VD som säger att det är viktigt med innovation om VD:n själv har 300 patent.

Vidare, med en ledning som själv inte är med och aktivt skapar tror jag har svårt att förstå den energi, smärta, eufori, ångest och det engagemang som en nyfödd idé kräver. Att seriöst kunna möta andra innovatörer och säga att tyvärr din idé flyger inte. Risken som jag ser det om man inte förstår detta är inte bara att man lättare slår ihjäl idéer för snabbt, man riskerar även att slå ihjäl folks glöd och vilja till att vara kreativa. Långsiktigt är det döden för innovationsklimatet oavsett vilka fringisar, bonusar och biobiljetter som hägrar.

Ett annat företag omtalat för sin innovationsförmåga är Google. Företagets grundare ligger i och för sig långt efter Steve Jobs. Men med dussintalet patent är Larry Page och Sergey Brin i alla fall aktivt med och skapar.

Ett intressant försök till att införa en innovationsprocess liknande den Google använder, men mer formell är mediaföretaget NPR [2]. Dock tycker jag att det hade varit än mer spännande om man inte bara låtit teknikerna följa processen utan alla. Journalister, företagets ledning, städarna – alla i företaget borde omfattas av innovationsprocessen. Dvs istället för att cheferna kliver undan och låta teknikerna få leka en dag i veckan borde cheferna hoppa in i leken dom också.

Så hur får man chefen att bli delaktig? Börja med att släpa med henne till nästa innovationsstuga. Säg till honom att lämna anteckningsboken på skrivbordet. Av med skorna och fram med whiteboardpennorna. Börja från botten och jobba in cheferna i innovationsarbetet. När chefen själv får stå och motivera varför sin idé ska få sponsring kommer förståelsen och kraften. Förhoppningsvis.

Och här är en radikal idé: Varför inte införa ett nytt produktivitetsmått för chefer – hur
många idéförslag har en chef skapat det senaste året? Inte chefens grupp, chefen.
Det är lite som som i berättelsen om kycklingen och grisen som ska laga mat [3]. Steve
Jobs har uppenbarligen aldrig varit en kyckling.

[1] Miguel Helft, Shan Carter. A Chief Executive´s Attention to Detail, Noted in 313
Patents. The New York Times. 2011-08-25

[2] Andrew Phelps. NPR tries something new: A day to let managers step away and let
developers play. Nieman Journalism Lab.

[3] The Chicken and the Pig. Wikipedia.

(c) 2011 Joachim Strömbergson

Semestern är här och dags att fylla hjärnan med lite inspiration. Här är min sommarboklista och en härlig föreläsningsserie om mänskligt beteende och biologi av den oförliknelige professorn Robert Sapolsky.

Den boklistan som står på tur inför semestern ser ut så här:

Av Malcolm Gladwell:

• Outliers – The Story of Success (Sv titel: Framgångsfaktorn som skapar vinnarna)
• The Tipping point – how little things can make a big difference (Sv titel: Den tändande gnistan : hur små faktorer kan förändra världen)
• Blink – the power of thinking without thinking (Sv titel: Blink – Den intiutiva intelligensen)

Av James Gleick:

• Chaos: Making a New Science
• Faster

Sist men inte minst av Jane Fulton Suri, Andrew Burroughs (Ideo):

• Thoughtless Acts?: Observations on Intuitive Design

Jag har ju skrivit om Malcolm Gladwell innan, men jag har ju inte kommit mig för att läsa hans böcker, så jag tänkte att det helt enkelt var dags för det.

James Gleick skall bli intressant, speciellt “Chaos”. Jag fick ett fint tips om att professor Robert Sapolskys kurs i Human Behavior Biology finns att tillgå på nätet. Alla kursföreläsningar finns går att spana in helt gratis på youtube.

En bra introduktion till Robert Sapolsky och ämnet han föreläser om finns att skåda i form av ett tal om det som gör människor unika.

Som Robert nämner i introduktionen till kursen så handlar en stor del av kursen att försöka se bortom gängse kategorisering och det är här som han listar James Gleicks bok “Chaos” som kurslitteratur. Han nämner att det är en bok som väcker känslor 25% av eleverna tycker att den är helt irrelevant och hatar boken, 50 % fattar inte alls vad boken berör och för 25% så förändrar boken livet för dem. De behöver inte meditera längre och blir fridfulla över sin tillvaro =).

Det som han nämner som bokens stora poäng är att det inte går att förstå mycket komplexa fenomen genom att bryta ned dem och kategorisera.

Jag tror att att kunna bortse från kategorisering och fördomar är en mycket viktig komponent i innovativt arbete. Genom att bryta kategoriseringar kan nya lösningar kan hittas. Det kanske är en anledning till att diversifierade grupper underlättar innovation, då de automatiskt bara genom sin sammansättning utmanar kategorisering.

Idag serveras intressanta intryck från en entreprenör, mer om storytelling och att jag förövrigt anser att vurmen för uppfinnaren i formen “det ensamma geniet” bör förstöras.

Mixergy och Derek Sivers

Jag sprang på en riktigt spännande intervju med Derek Sivers, en entreprenör som startade CD Baby – en tjänst som låter independentmusiker trycka och distribuera sina egna CDs. Intervjun fanns på siten Mixergy.com som är fylld med intressanta intervjuer.

Mängden intressanta idéer som Derek delade med sig var häpnadsväckande. Samtidigt så gav han ett mycket öppet och spotant intryck och det var himla roligt att spana in hela intervjun.

F*ck yeah or No!

Några utav höjdpunkterna som kom fram var en enkel metod som han försökte applicera på det mesta i livet, framför allt svåra frågor. Derek resonerade att mer eller mindre alla argument som för fram handlar bara om att validera förstärka magkänslan med argument som låter förståndiga.

Hans metod att angripa svåra val var att applicera frågan “F*ck yeah?”. Om det kändes riktigt bra så var svaret “F*ck yeah”, men om han var tveksam så blev det ett nej direkt. På så sätt så frigjorde han sig för fler “F*ck yeah”-situationer och undvek att spendera tid på saker som inte motiverade honom.

Helt klart en spännande approach som jag tänker försöka tillämpa mer framöver. En bra och enkel kompassnål för att pejla om man gör rätt saker.

Behandla alla som Mick Jagger

En annan härlig visdom som slank ur Derek var hur han byggde upp kulturen i företaget. Den mentala inställningen till någon som mailar och frågar någon standardfråga kan lätt bli “Äsch. En sådan idiot som inte hittar svaret, det står ju högst upp på vår Q&A på första sidan på vår site.”

Om man istället tänker sig att varje person som hör av sig är Mick Jagger (eller vem som som får dina juicepaket att promenera, som det heter på engelska =). Då kan reaktionen bli en helt annan:
“Wow! Har Mick hittat vår verksamhet och vill veta mer om den. Jag skickar länken till sidan och inkluderar även svaret i mailet.”

För en kundorienterad verksamhet (och vilken verksamhet är inte det?) så är detta skillnad mellan natt och dag.

Storytelling

Storytelling återkom återigen i intervjun och speciellt i samanhanget att lära ut tyst kunskap, som exempelvis företagskulturella värderingar.

CD Babys grundläggande värdering är att göra musikern nöjd och glad. Detta visade sig bland annat i en situation då det framkom under ett telefonsamtal med en musiker (kund) att denne suktade efter kaneltuggumi som inte fanns i närheten där han var. Säljaren sade att han ändå skulle till affären och köpte tuggummi och skickade med tuggummi i leveransen till kund.

Ett lysnade exempel som verkligen gör det enklare att förstå vad man menar med att göra kunden nöjd och glad.

Det finns liknande historier om den amerikanska varuhuskedjan Nordstroms reklameringspolicy: Att man i princip kunde köpa en tröja hos konkurrenten, elda upp den och gå enbart med askan till Nordstroms och få pengarna tillbaka.

Även om historien kan vara något överdriven så anger den tonen för hur man hanterar reklamationer.

Det slog mig att när jag läste kunskapsteori för många år sedan och deltog i dialogseminarier, då var det just fokus på storytelling (även om man inte använde ordet, för det var inte tillräckligt hippt då). Då använde man skrivandet och den subjektiva berättelsen som bas för att dela med sig om tyst kunskap.

Starka åsikter

Precis som Jason Fried (37 signals) så trycker Derek på att ha starka åsikter. Att vara en röst! Att våga ta ställning!

Inspirerad av detta tänkte helt enkelt avsluta med det…

Innovation in mind och Ray Kurzweil

Jag upptäckte att det är en konferens i Lund 14-15 september i Lund som heter Innovation in Mind. Till min stora glädje såg jag att Ray Kurzweil kommer att tala där och till min ännu större bestörtning så insåg jag att jag inte kan åka då jag leder en workshop just då. Attans!

På konferesens blog finns det ett inlägg som heter “The innovator – a lone genius?“.

Det som slog mig är att det får banne mig vara nog med det storögda beundrandet av de ensamma genierna. Detta inkluderar min egen fascination för bland annat Kurzweil så väl som Nicola Tesla.

Det ensamma geniet är gårdagens kreativa modell!
Den är förlegad, gammal och inte längre värd att uppmärksamma.

I mitt bakhuvud så finns det ett citat runt design thinking och diversitet som lyder något i stil med att en andra person (i en grupp) bidrar med 60 extra i IQ. Det vill säga att diversiteten gör summan större än delarna.

Det är förvisso inte det rent analytiska bidraget som är det stora bidraget utan det är en ökad empati och breddade referensramar. Sedan så tycker jag förvisso att diversitet är ett utav de mest felutnyttjade orden vi har. Diversitet innebär inte automatiskt maximal diversitet.

Diversitet finns mellan alla människor. Ge mig två människor som inte har någon diversitet mellan sig och ett tillräckligt långt och schysst järnrör så skulle jag kunna rubba världen (inklusive Arkimedes grav).

Sedan bör det tilläggas att jag gillar diversitet med stora skillnader i bland annat kulturell bakgrund, ålder, kön etc. Anledningen till detta är nog att diversiteten automatiskt poängteras i vårat något jantepräglade samhälle.

Nåväl, tillbaka till ämnet om de ensamma genierna. Jag tycker att det är dags att lyfta upp de runt de så kallade ensamma genierna. Eller ännu hellre; lyft upp de kreativa grupperna, ty däri ligger framtidens innovatörer och innovationsmodeller och gryr.

…fram tills dess att Ray Kurzweils prediktion om teknologisk singularitet griper in, för sedan spelar det ingen roll då våra maskiner redan har gått om oss i kreativitet. =).

Har du svårt att fokusera? Har du saker som du vill skall komma ut, men du vet inte hur?
Svaret är enkelt: Gör något!

I flera veckor så har jag arbetat med att samla information för en studie på jobbet. Löjligt stora mängder data ligger spridda i allskönsformat på fjortinorton ställen på hårddisken. Mitt stora problem var att börja sammanfatta detta på ett lättfattligt sätt. Skriva direkt i wikin? Kanske en powerpoint? Hur skall jag förmedla kunskapen?

Ommoment #1

Efter en stund så beslutade jag mig för att leta upp ett avskilt men luftigt utrymme och starta ommwriter. Ommwriter är ett program som förvandlar din flashiga dator till en skrivmaskin. Den filtrerar bort distraktioner och spelar lite avslappnande plingplong-musik i lurarna.

Två timmar senare så hade jag utan att jag knappt märkt av det skrivit 1800 ord om ämnet och någonstans i ordsoppan så kände jag att kärnpunkten fanns nedbäddad.

Genom att kasta mig in och aktivt avskärma mig så lyckades jag ta mig in i zonen och började få ur mig den idisslade kunskapen.

Tricket är att koppla bort de interna filtren och censuren som kan gripa in innan du sätter igång. Låt det vara hur dåligt som helst. Strunta i det och skriv, måla, plinka, pyssla eller vad nu ditt valda utlopp nu månde vara.

Vetenskapsfestivalen

Långt senare på kvällen så finner jag mig framför skärmen med en lagom dos skrivkramp. Många intressanta videoklipp har betats av. Bland annat en föreläsning om kreativitet och ledarskap med kreativitetsforskare Evelina Wahlqvist och Henrik Ekersund, utbildningsansvarig i svenska tennisförbundet. Detta var en videoupptagning från vetenskapsfestivalen tidigare i år.

Många intressanta paralleller mellan kreativitet och idrottsvärlden gjordes och de strömmningar som har funnits i moderna utvecklingsprocesser (så som agila metoder) en längre tid gjorde sig även gällande i idrottsvärlden. Det rörde sig om sådana saker som inflytande över den egna situationen, ett coachande stöttande ledarskap och att som ledare även utmana individen.

Henrik gav ett mycket sympatiskt och ödmjukt intryck och just det faktum att de vågade syna sina egna fördommar om vad som var bra träning är ett riktigt bra exempel på att ta förändring på allvar. Det är ingen slump att förändringsledarskap och ledarskap för kreativitet har många beröringspunkter.

En tanke som slog mig var att mycket kretsade runt kreativa individer (inom idrottsvärlden kända som talanger) och inte så mycket runt den kreativa gruppen. Jag tror att den kreativa gruppen är ett ämne som jag kommer finna anledning att återkomma till framöver.

TEDxAlmedalen

Twitter stod och tuggade på en skärm i bakgrunden och helt plötsligt såg jag att taggen #TEDxAlmedalen började dyka upp mer och mer. Fjantigt, var min första tanke, men oj vad jag fastnade vid livesändningen. Den f.d. chefen för riksrevisionen och undergeneralsekreterare för FNs internrevision Inga-Britt Ahlenius utstrålade ett civilkurage och en jävlaranamma som inte gick av hackor.

Nils Landgren avslutade TEDxAlmedalen med en gripande berättelse om hur han strävat och gått sin egna väg och avslutade med att spela trombon. Han fick fram ljud som jag överhuvudtaget inte trodde var möjligt att producera på en trombon.

Men innan Nils så talade Per Cromwell från den omstridda byrån Studio Total (kända bland annat från kuppen då Gudrun Schyman brände upp 100 000 SEK). Per talade om storytelling och om mycket intressanta sätt att marknadsföra sig.

Min favorit var deras kampanjförslag till en ölfabrikant. Förslaget för hur de skulle marknadsföra sin öl var genom att hyra legosoldater som med helikopter skulle ta sig in i Gadaffis palats och slå en ölflaska i huvudet på Gadaffi och säga något i stil med: “Bitch of a taste – hell of a ride”.

Per förutspådde att de är de som är modiga och vågar sticka ut och som dessutom kan berätta historier, de kommer att vara de som lyckas sprida sina idéer i framtiden.

Jag misstänker att det kan dröja lite grand innan presentationerna är tillgängliga, men då kommer de att kunna hittas här.

Ira Glass om storytelling

Pers framförande om storytelling gjorde mig nyfiken och jag sprang på en serie videoklipp med den amerikanska radioprataren Ira Glass som gav en hel del handfasta tips om storytelling.

En utav de saker som jag tog med mig från både Ira, Nils, Evelina och Inga-Britt är att det är bättre att göra något än inget alls. Börja skriv (eller skissa, måla, prototypa osv) först då börjar det släppa. Vilket osökt leder mig till…

Ommoment #2

Detta inlägg kanske inte vinner någon skönhetstävling, men jag har haft ordentligt med blockeringar de senaste veckorna.

Jag har bland annat velat ge mig in helhjärtat i debatten om svenskt näringslivs rapport etc och försöka bidra med kloka kommentarer. Men min hjärna är på semester och verkar trivas rätt bra med det. Som tur är så finns det ju så många kloka och begåvade människor som tar den debatten.

I vilket fall som helst så har jag trots min stora skrivkramp lyckats plitat ihop den här texten på ca tjugo minuter (minus länkar och korrläsning) återigen med hjälp av ommwriter.

Om det inte har framgått med all önskvärd tydlighet, så kan jag varmt rekommendera detta program. PC och OSX versionen är gratis och iPad-versionen kostar 5 USD.

John C Jay har varit creative director för den amerikanska varuhuskedjan Bloomingdales och var en utav dem som ligger bakom varumärket Nikes framgångar. I ett två minuter långt klipp återger han sin syn på kreativitet på ett synnerligen sympatiskt och ödmjukt sätt.

John Jay lyfter fram empati, aktivt lyssnande, gå utanförsin komfortzon och även vikten att skrubba bort etiketter och titlar och bryta silomentaliteten.

Var uppstår innovativa idéer? Bland användare eller i produktutvecklingsorganisationer i företag. Företagen hävdar ofta att de kom på innovationerna, men det är ofta produktifieringen. Eric von Hippel har skrapat på ytan och hittar mycket intressanta insikter.

Eric von Hippel är ekonom och professor på MIT Sloan School of Management. Peter Nõu tipsade om Eric von Hippels lunchseminarium där han delar med sig om sin syn på öppen och användarbaserad innovation.

Ett mycket intressant klipp om samspelet mellan användare och företag som raserar en hel del fördommar om var innovationer uppstår.

• Ett paradigmskifte där användarbaserad innovation har gått om företagsbaserad innovation.

  Mer information finns på Vinnovas sida för seminariet.

  Uppdatering: 2011-06-30 15:05: Videoklippet var tydligen för hårt komprimerat och laddades upp igen. Nu är länken uppdaterad och videon skall fungera. Tack till Fredrik B som upptäckte detta.

Att sälja in idéer och hur man sprider sin idé, varumärke eller produkt är ett populärt, återkommande tema. Författaren, entreprenören och marknadsföringsgurun Seth Godin ger sin syn på vad som möjliggör framgång och framgångsfaktorer i att skapa och sprida idéer.

Seth Godin är en amerikansk talare, författare, marknadsföringsguru och entreprenör. Han är en erkänt bra kommunikatör som gör enastående presentationer. Sajten digital inspiration listar några av hans presentationstips.

Mycket kondenserat så kan dessa sammanfattas till:

1. Använd få ord.
2. Undvik bullets.

Seths blogg (som man kan hitta om man googlar “Seth”) har rankats av AdAge Power 150 som den främsta marknadsföringsbloggen av 976.

Seth om att sticka ut från mängden

Seth nämner många faktorer som vi har berört innan som diffusion of innovation (som Simon Sinek refererade till), att sikta på innovatörer och early adopters och betydelsen av att sticka ut och att vara märkvärdig (i betydelsen att vara värd att läggas märke till).

Av någon underlig anledning så nämner Seth även senap som exempel (som Malcolm Gladwell berättade om i gårdagens klipp).

Här är det härliga TED Talk-klippet med Seth:

Bilden på Seth kommer från Joi Ito