Tankesaft

Semestern är här och dags att fylla hjärnan med lite inspiration. Här är min sommarboklista och en härlig föreläsningsserie om mänskligt beteende och biologi av den oförliknelige professorn Robert Sapolsky.

Den boklistan som står på tur inför semestern ser ut så här:

Av Malcolm Gladwell:

• Outliers – The Story of Success (Sv titel: Framgångsfaktorn som skapar vinnarna)
• The Tipping point – how little things can make a big difference (Sv titel: Den tändande gnistan : hur små faktorer kan förändra världen)
• Blink – the power of thinking without thinking (Sv titel: Blink – Den intiutiva intelligensen)

Av James Gleick:

• Chaos: Making a New Science
• Faster

Sist men inte minst av Jane Fulton Suri, Andrew Burroughs (Ideo):

• Thoughtless Acts?: Observations on Intuitive Design

Jag har ju skrivit om Malcolm Gladwell innan, men jag har ju inte kommit mig för att läsa hans böcker, så jag tänkte att det helt enkelt var dags för det.

James Gleick skall bli intressant, speciellt “Chaos”. Jag fick ett fint tips om att professor Robert Sapolskys kurs i Human Behavior Biology finns att tillgå på nätet. Alla kursföreläsningar finns går att spana in helt gratis på youtube.

En bra introduktion till Robert Sapolsky och ämnet han föreläser om finns att skåda i form av ett tal om det som gör människor unika.

Som Robert nämner i introduktionen till kursen så handlar en stor del av kursen att försöka se bortom gängse kategorisering och det är här som han listar James Gleicks bok “Chaos” som kurslitteratur. Han nämner att det är en bok som väcker känslor 25% av eleverna tycker att den är helt irrelevant och hatar boken, 50 % fattar inte alls vad boken berör och för 25% så förändrar boken livet för dem. De behöver inte meditera längre och blir fridfulla över sin tillvaro =).

Det som han nämner som bokens stora poäng är att det inte går att förstå mycket komplexa fenomen genom att bryta ned dem och kategorisera.

Jag tror att att kunna bortse från kategorisering och fördomar är en mycket viktig komponent i innovativt arbete. Genom att bryta kategoriseringar kan nya lösningar kan hittas. Det kanske är en anledning till att diversifierade grupper underlättar innovation, då de automatiskt bara genom sin sammansättning utmanar kategorisering.

Varför kommer detta inlägg att handla om varför?
Det är en bra fråga, kanske den bästa av dem alla.

Jag har i tidigare inlägg nämnt min vurm för frågan “varför?”. Delvis i form av Toyota modellens fem varför. Min erfarenhet är att i många utvecklingsorganisationer så lyser denna fråga ofta med sin frånvaro.

Det vill jag ändra på!

Du kanske tänker “varför skall man fokusera på varför?”

Bra! Då är vi redan på rätt spår!

Från min horizont så är det bland annat förmågan att belysa denna fråga som särskiljer ledare från chefer. Den finns en liten fin historia (som jag inte kommer ihåg vem som borde krediteras för), som går någonting i stil med:

Ponera att ditt team är i en djungel och ni försöker ta er fram. En bra chef ser till att det finns rutiner för att hålla machetes välslipade och skarpa, att det finns vatten till alla ett roterande arbetsschema. Allt för att kunna ta sig fram snabbare och mer effektivt.

En ledare klättrar upp i ett träd och ställer sig frågan varför “hugger vi oss fram?” som sedan leder till frågan “Är vi i rätt djungel?” och agerar därefter.

Ett utav de första tankesaftinläggen var en video med Simon Sinek som pushar betydelsen av att fokusera på varför på ett fantastiskt sätt. Jag var troende på frågan innan och blev frälst efter Simons videoklipp =).

Att fundera på “Hur?” i en utvecklingsorganisation är att fundera över hur man exekverar. Men”Varför?” är att skapa en förståelse om om det man exekverar är rätt sak att göra.

Ofta så är den dominerande frågan från ett beställar- och/eller produktägarperspektiv “Vad?”. Nackdelen med den frågan är att den inte är tillräckligt djup för att skapa förståelse för det man skall utveckla. Man når inte hela vägen fram till kundens egentliga behov.

Varför används inte varför mer?

Det enkla svaret är att det krävs tid resurser och empati. När jag besökte IDEO så tipsade de om två böcker som jag ser fram emot att snart ha i min ägo: “Thoughtless Acts” av Jane Fulton Suri och “Everyday Engineering” av Andrew Burrows.

Dessa två böcker består i huvudsak av bilder på människor i olika situationer. Det finns lite hjälptext, men bilderna är det som är det coola. Genom att se på bilderna och träna sitt tankesätt att fundera över varför personerna gör som de gör så tränar man upp sin empati och förmåga att därigenom göra bättre designval.

“Varför” som disciplin

Det brukar ju vara väldigt poppis att mynta lite egna uttryck bland sådana där innovationsbloggare och föreläsare. Jag kan ju inte vara sämre jag. Efter en snabb googling så såg jag att någon har snubblat över samma ordvits som jag, men jag tar och myntar begreppet ändå: “Whyfarer”, eller helt enkelt “Varförare” på svenska.

En varförare har till uppgift att hela tiden ha frågan “varför?” liggandes i bakhuvudet. Detta kan te sig vara ett mycket populärt sätt att göra sig obekväm med vissa personlighetstyper, exempelvis “shapers” (Belibin) och Dd (enligt DISC). För att sätta det i en annan kontext; Att fråga varför är att slipa på den där fantastiska förmågan som vi hade som barn. När vi var små kunde vi helt ogenerat ställa frågan “varför då?” mest hela tiden.

Varför ställde vi frågan varför? Jo, för att vi var nyfikna!
I bästa kognitivbeteendeterapianda; gissa vad som händer när man börjar ställa frågan många gånger? Man blir helt enkelt nyfiken!

Nyfikenhet är bra grejjer om vi talar innovation. Empati är också finfint.

Kort sagt, om du vill fundera på nästa trådlösa diskborste, färdigskivat smör eller vad det nu kan vara för fantastisk uppfinning som du vill frälsa världen med, så har jag ett enkelt tips:

Observera människor. Observera hur människor beteer sig. Fråga dig själv sedan varför?

Jag kan nästan lova att förr eller senare kommer en riktigt bra uppfinning eller innovation att dyka upp i huvudet.

Om det nu emot all förmodan inte skulle hända så kan du ju alltid fråga dig själv varför? =).

Idag serveras intressanta intryck från en entreprenör, mer om storytelling och att jag förövrigt anser att vurmen för uppfinnaren i formen “det ensamma geniet” bör förstöras.

Mixergy och Derek Sivers

Jag sprang på en riktigt spännande intervju med Derek Sivers, en entreprenör som startade CD Baby – en tjänst som låter independentmusiker trycka och distribuera sina egna CDs. Intervjun fanns på siten Mixergy.com som är fylld med intressanta intervjuer.

Mängden intressanta idéer som Derek delade med sig var häpnadsväckande. Samtidigt så gav han ett mycket öppet och spotant intryck och det var himla roligt att spana in hela intervjun.

F*ck yeah or No!

Några utav höjdpunkterna som kom fram var en enkel metod som han försökte applicera på det mesta i livet, framför allt svåra frågor. Derek resonerade att mer eller mindre alla argument som för fram handlar bara om att validera förstärka magkänslan med argument som låter förståndiga.

Hans metod att angripa svåra val var att applicera frågan “F*ck yeah?”. Om det kändes riktigt bra så var svaret “F*ck yeah”, men om han var tveksam så blev det ett nej direkt. På så sätt så frigjorde han sig för fler “F*ck yeah”-situationer och undvek att spendera tid på saker som inte motiverade honom.

Helt klart en spännande approach som jag tänker försöka tillämpa mer framöver. En bra och enkel kompassnål för att pejla om man gör rätt saker.

Behandla alla som Mick Jagger

En annan härlig visdom som slank ur Derek var hur han byggde upp kulturen i företaget. Den mentala inställningen till någon som mailar och frågar någon standardfråga kan lätt bli “Äsch. En sådan idiot som inte hittar svaret, det står ju högst upp på vår Q&A på första sidan på vår site.”

Om man istället tänker sig att varje person som hör av sig är Mick Jagger (eller vem som som får dina juicepaket att promenera, som det heter på engelska =). Då kan reaktionen bli en helt annan:
“Wow! Har Mick hittat vår verksamhet och vill veta mer om den. Jag skickar länken till sidan och inkluderar även svaret i mailet.”

För en kundorienterad verksamhet (och vilken verksamhet är inte det?) så är detta skillnad mellan natt och dag.

Storytelling

Storytelling återkom återigen i intervjun och speciellt i samanhanget att lära ut tyst kunskap, som exempelvis företagskulturella värderingar.

CD Babys grundläggande värdering är att göra musikern nöjd och glad. Detta visade sig bland annat i en situation då det framkom under ett telefonsamtal med en musiker (kund) att denne suktade efter kaneltuggumi som inte fanns i närheten där han var. Säljaren sade att han ändå skulle till affären och köpte tuggummi och skickade med tuggummi i leveransen till kund.

Ett lysnade exempel som verkligen gör det enklare att förstå vad man menar med att göra kunden nöjd och glad.

Det finns liknande historier om den amerikanska varuhuskedjan Nordstroms reklameringspolicy: Att man i princip kunde köpa en tröja hos konkurrenten, elda upp den och gå enbart med askan till Nordstroms och få pengarna tillbaka.

Även om historien kan vara något överdriven så anger den tonen för hur man hanterar reklamationer.

Det slog mig att när jag läste kunskapsteori för många år sedan och deltog i dialogseminarier, då var det just fokus på storytelling (även om man inte använde ordet, för det var inte tillräckligt hippt då). Då använde man skrivandet och den subjektiva berättelsen som bas för att dela med sig om tyst kunskap.

Starka åsikter

Precis som Jason Fried (37 signals) så trycker Derek på att ha starka åsikter. Att vara en röst! Att våga ta ställning!

Inspirerad av detta tänkte helt enkelt avsluta med det…

Innovation in mind och Ray Kurzweil

Jag upptäckte att det är en konferens i Lund 14-15 september i Lund som heter Innovation in Mind. Till min stora glädje såg jag att Ray Kurzweil kommer att tala där och till min ännu större bestörtning så insåg jag att jag inte kan åka då jag leder en workshop just då. Attans!

På konferesens blog finns det ett inlägg som heter “The innovator – a lone genius?“.

Det som slog mig är att det får banne mig vara nog med det storögda beundrandet av de ensamma genierna. Detta inkluderar min egen fascination för bland annat Kurzweil så väl som Nicola Tesla.

Det ensamma geniet är gårdagens kreativa modell!
Den är förlegad, gammal och inte längre värd att uppmärksamma.

I mitt bakhuvud så finns det ett citat runt design thinking och diversitet som lyder något i stil med att en andra person (i en grupp) bidrar med 60 extra i IQ. Det vill säga att diversiteten gör summan större än delarna.

Det är förvisso inte det rent analytiska bidraget som är det stora bidraget utan det är en ökad empati och breddade referensramar. Sedan så tycker jag förvisso att diversitet är ett utav de mest felutnyttjade orden vi har. Diversitet innebär inte automatiskt maximal diversitet.

Diversitet finns mellan alla människor. Ge mig två människor som inte har någon diversitet mellan sig och ett tillräckligt långt och schysst järnrör så skulle jag kunna rubba världen (inklusive Arkimedes grav).

Sedan bör det tilläggas att jag gillar diversitet med stora skillnader i bland annat kulturell bakgrund, ålder, kön etc. Anledningen till detta är nog att diversiteten automatiskt poängteras i vårat något jantepräglade samhälle.

Nåväl, tillbaka till ämnet om de ensamma genierna. Jag tycker att det är dags att lyfta upp de runt de så kallade ensamma genierna. Eller ännu hellre; lyft upp de kreativa grupperna, ty däri ligger framtidens innovatörer och innovationsmodeller och gryr.

…fram tills dess att Ray Kurzweils prediktion om teknologisk singularitet griper in, för sedan spelar det ingen roll då våra maskiner redan har gått om oss i kreativitet. =).

Everything is a remix är en se- och tänkvärd videoserie som beskriver vikten av influenser och att det som kallas remix går mycket djupare än vad vi vanligtvis tänker oss.

Everything is a remix är en filmserie på fyra delar (vara tre är klara) som är gjord av den New York-baserade filmaren Kirby Ferguson. Klippen är av mycket hög kvalitet och leverar många bra tankeställare runt kreativitet och hur vi naturligt utgår från tidigare idéer när vi skapar något nytt.

Projektet tar emot donationer via bla Paypal och Flattr på deras donationssida.

Del tre är kanske den som är mest intressant ur kreativitets- och innovationssynpunkt. Men då klippen är kortare än tio minuter, så det kan vara väl värt att kika på klippen i ordning.

Berättelsen tar sin början i det som vi oftast kopplar ihop med remix, nämligen musik. Historien tar sin början på sextiotalet med William Burroughs och Led Zeppelin.

Del två fokuserar på remix ur filmperspektiv. Hela filmgenrens återanvändning och remix i allmänhet, men George Lucas med Star Wars och Quentin Tarantino i synnerhet.

Efter den musikaliska och cinematografiska inledningen, så kommer vi till innovationer och uppfinningar.

Här har vi klassiska exempel så väl som moderna. Bland annat så ser vi koncepten so Apple framgångsrikt kopierande från Xerox för att sedan vidareutveckla dessa.

Har du svårt att fokusera? Har du saker som du vill skall komma ut, men du vet inte hur?
Svaret är enkelt: Gör något!

I flera veckor så har jag arbetat med att samla information för en studie på jobbet. Löjligt stora mängder data ligger spridda i allskönsformat på fjortinorton ställen på hårddisken. Mitt stora problem var att börja sammanfatta detta på ett lättfattligt sätt. Skriva direkt i wikin? Kanske en powerpoint? Hur skall jag förmedla kunskapen?

Ommoment #1

Efter en stund så beslutade jag mig för att leta upp ett avskilt men luftigt utrymme och starta ommwriter. Ommwriter är ett program som förvandlar din flashiga dator till en skrivmaskin. Den filtrerar bort distraktioner och spelar lite avslappnande plingplong-musik i lurarna.

Två timmar senare så hade jag utan att jag knappt märkt av det skrivit 1800 ord om ämnet och någonstans i ordsoppan så kände jag att kärnpunkten fanns nedbäddad.

Genom att kasta mig in och aktivt avskärma mig så lyckades jag ta mig in i zonen och började få ur mig den idisslade kunskapen.

Tricket är att koppla bort de interna filtren och censuren som kan gripa in innan du sätter igång. Låt det vara hur dåligt som helst. Strunta i det och skriv, måla, plinka, pyssla eller vad nu ditt valda utlopp nu månde vara.

Vetenskapsfestivalen

Långt senare på kvällen så finner jag mig framför skärmen med en lagom dos skrivkramp. Många intressanta videoklipp har betats av. Bland annat en föreläsning om kreativitet och ledarskap med kreativitetsforskare Evelina Wahlqvist och Henrik Ekersund, utbildningsansvarig i svenska tennisförbundet. Detta var en videoupptagning från vetenskapsfestivalen tidigare i år.

Många intressanta paralleller mellan kreativitet och idrottsvärlden gjordes och de strömmningar som har funnits i moderna utvecklingsprocesser (så som agila metoder) en längre tid gjorde sig även gällande i idrottsvärlden. Det rörde sig om sådana saker som inflytande över den egna situationen, ett coachande stöttande ledarskap och att som ledare även utmana individen.

Henrik gav ett mycket sympatiskt och ödmjukt intryck och just det faktum att de vågade syna sina egna fördommar om vad som var bra träning är ett riktigt bra exempel på att ta förändring på allvar. Det är ingen slump att förändringsledarskap och ledarskap för kreativitet har många beröringspunkter.

En tanke som slog mig var att mycket kretsade runt kreativa individer (inom idrottsvärlden kända som talanger) och inte så mycket runt den kreativa gruppen. Jag tror att den kreativa gruppen är ett ämne som jag kommer finna anledning att återkomma till framöver.

TEDxAlmedalen

Twitter stod och tuggade på en skärm i bakgrunden och helt plötsligt såg jag att taggen #TEDxAlmedalen började dyka upp mer och mer. Fjantigt, var min första tanke, men oj vad jag fastnade vid livesändningen. Den f.d. chefen för riksrevisionen och undergeneralsekreterare för FNs internrevision Inga-Britt Ahlenius utstrålade ett civilkurage och en jävlaranamma som inte gick av hackor.

Nils Landgren avslutade TEDxAlmedalen med en gripande berättelse om hur han strävat och gått sin egna väg och avslutade med att spela trombon. Han fick fram ljud som jag överhuvudtaget inte trodde var möjligt att producera på en trombon.

Men innan Nils så talade Per Cromwell från den omstridda byrån Studio Total (kända bland annat från kuppen då Gudrun Schyman brände upp 100 000 SEK). Per talade om storytelling och om mycket intressanta sätt att marknadsföra sig.

Min favorit var deras kampanjförslag till en ölfabrikant. Förslaget för hur de skulle marknadsföra sin öl var genom att hyra legosoldater som med helikopter skulle ta sig in i Gadaffis palats och slå en ölflaska i huvudet på Gadaffi och säga något i stil med: “Bitch of a taste – hell of a ride”.

Per förutspådde att de är de som är modiga och vågar sticka ut och som dessutom kan berätta historier, de kommer att vara de som lyckas sprida sina idéer i framtiden.

Jag misstänker att det kan dröja lite grand innan presentationerna är tillgängliga, men då kommer de att kunna hittas här.

Ira Glass om storytelling

Pers framförande om storytelling gjorde mig nyfiken och jag sprang på en serie videoklipp med den amerikanska radioprataren Ira Glass som gav en hel del handfasta tips om storytelling.

En utav de saker som jag tog med mig från både Ira, Nils, Evelina och Inga-Britt är att det är bättre att göra något än inget alls. Börja skriv (eller skissa, måla, prototypa osv) först då börjar det släppa. Vilket osökt leder mig till…

Ommoment #2

Detta inlägg kanske inte vinner någon skönhetstävling, men jag har haft ordentligt med blockeringar de senaste veckorna.

Jag har bland annat velat ge mig in helhjärtat i debatten om svenskt näringslivs rapport etc och försöka bidra med kloka kommentarer. Men min hjärna är på semester och verkar trivas rätt bra med det. Som tur är så finns det ju så många kloka och begåvade människor som tar den debatten.

I vilket fall som helst så har jag trots min stora skrivkramp lyckats plitat ihop den här texten på ca tjugo minuter (minus länkar och korrläsning) återigen med hjälp av ommwriter.

Om det inte har framgått med all önskvärd tydlighet, så kan jag varmt rekommendera detta program. PC och OSX versionen är gratis och iPad-versionen kostar 5 USD.

John C Jay har varit creative director för den amerikanska varuhuskedjan Bloomingdales och var en utav dem som ligger bakom varumärket Nikes framgångar. I ett två minuter långt klipp återger han sin syn på kreativitet på ett synnerligen sympatiskt och ödmjukt sätt.

John Jay lyfter fram empati, aktivt lyssnande, gå utanförsin komfortzon och även vikten att skrubba bort etiketter och titlar och bryta silomentaliteten.

Svenskt näringslivs rapport “Konsten att strula till ett liv” innehåller ett rejält sjok med innovationsfientliga fördomar. Evelina Wahlqvist och Per Svensson (sydsvenskan) har kommenterat rapporten.

Svenskt näringslivs rapport “Konsten att strula till ett liv” väger teknisk utbildning tyngre än humaniora.

Sjäv vet jag inte var jag skall börja nysta i denna härva av innovationsfientliga sörja som rapporten utgör. Jag skall analysera rapporten djupare då jag tror att under ytan så belyser den problem som bör adresseras, det är bara det att slutsatsen är helt uppåt väggarna.

Som tur är så är har Evelina Wahlqvist och Per Svensson börjat kommentera rapporten och gör det bra. Evelina frågar svenskt näringsliv om det är gårdagens eller framtidens näringsliv som de vill forma och Per Svensson tackar för skämtet.