Tankesaft

SVTs Rapport rapporterade för ett tag sedan att Sverige rankats som det mest kreativa landet i världen. Betyder det att tankesaft kan packa ihop och gå hem? Nej då. Jag skippar de existentiella grubblerierna och tar och dyker in i undersökningen istället.

Undersökningen gjordes av Martin Prosperity Institute (MPI) som är en tankesmedja kopplat till University of Toronto och Rotman School of Management.

MPIs rapport “Creativity and Prosperity: The Global Creativity Index” mäter 82 länder utifrån ekonomiska, sociala och teknonolgiska faktorer. MPI kallar det för tre T av ekonomisk utveckling: Teknologi, talang och Tolerans. Andra faktorer som vägs in är ekonomisk jämlikhet, mänsklig utveckling, glädje och välmående.


Upptäckter
Med tanke på ingressen så är det kanske inte så förvånande att Sverige knep guldplatsen (som vi även tog i 2004 års undersökning). USA kom på andra plats. Våra skandinaviska vänner Finland och Danmark återfinns dock på tredje, respektive fjärde plats. Indien låg på femtionde plats och Kina på plats 58.

Den kreativa klassen
MPI definierar den kreativa klassen som den del av arbetskraften i ett land som arbetar med forskning, teknologi, affärer och management, hälsovård, utbildning, konst, kultur och underhållning. Singapore har den största andelen i den kreativa klassen på mer än 40% och Sverige håller sig i toppskiktet här med.

Teknologi
MPI rankar teknologi utifrån tre kriterier: Budget för Forskning och Utveckling, Arbetskraft inom FoU och patenterade uppfinningar. Utifrån dessa kriterier så leder Finland följt av Japan och USA. Israel på fjärde plats och sedan Sverige.

Talang
Förmågan att generera, attrahera och behålla skickliga och drivna människor – talanger – är väsentligt för varaktig ekonomisk framgång. MPI mäter ett lands talanger baserat på medel av uppnådda studier och andelen av arbetskraften i den kreativa klassen.

Skandinavien visar återigen framfötterna och Finland ligger i topp tätt följt av Sverige på andra plats.

Tolerans
Tolerans är den tredje viktiga faktorn i ekonomisk tillväxt och utveckling. Förmågan att attrahera både talang och teknologi ökar öppenhet för nya idéer så väl som öppenhet mot andra personer.
MPI mäter tolerans baserat på Gallups undersökning om öppenhet gentemot bland annat kulturella och sexuella minoritetsgrupper.

Här hamnar Kanada på första plats följt av Irland och Nederländerna. Sverige hamnar på tio-i-topplistan.

De vita fläckarna
MPIs rapport inkluderar världskartor med ranking över FoU investeringar, mängden forskare per capita, innovationer, teknologi, kreativ klass, talang, öppenhet gentemor etniska och sexuella minoriteter.

Det som är mycket slående i dessa kartor är att med i princip undantaget Sydafrika så är hela afrikanska kontinenten ständigt mycket låg i ranking. Detsamma gäller även Venezuela och Colombia. Kanske inte så förvånande, men inte desto mindre tragiskt.

Slutsats
Så vad kan man dra för slutsats av detta? Jag tycker att det är synnerligen imponerande att ett sådant litet land som Sverige hamnar på första plats. Personligen känner jag mig lyckligt lottad att bo i ett land där det finns så goda förutsättningar för kreativa utlopp.

Jag finner att kopplingarna mellan öppenhet gentemot etniska och sexuella minoriteter och kreativitet är väldigt intressanta.

Min tolkning är att denna öppenhet skapar möjlighet för ekonomiskt välstånd. Historien lär oss att djupa ekonomiska kriser gärna efterföljs av minoritetsfientliga strömningar. Om jag extrapolerar det så ser jag att sådana strömmningar skulle minska utrymmet för nya idéer och därigenom sänka kreativitetsindex och bidra till en ännu sämre ekonomisk utveckling.

Om man vill bidra till en stark innovations- och kreativitetskultur så kan man dra sitt strå till stacken genom att acceptera olika minoritetsgrupper.

Övriga källor:
Artikel från Rapport
Artikel i Business Insider

Ledarskap kopplat till innovation handlar inte om att motivera utan bland annat om att inte underminera den motivation till innovation som redan finns. Detta står att läsa i Leif Dentis licensiatavhandling “Leadership and Innovation: How and When Do Leaders Influence Innovation in R&D Teams“.

Joachims inlägg om Apples innovationsklimat och ledarskap triggade en hel del tankar i mitt huvud om hur jag själv ser på innovation, ledarskap och företagskultur. En kollega tipsade mig förra veckan om en artikel i tidningen Management of Innovation and Technology skriven av Leif Denti. Artikeln sammanfattar hans avhandling om ämnet hur ledare influerar innovation i R&D team. Leif Denti är psykologidoktorand vid Göteborgs Universitet med inriktning på Ledarskap, Innovation och Medarbetarskap.

Då jag själv arbetar just som ledare inom R&D med fokus på innovation, greppade jag artikeln illa kvickt.

Motivera till innovation?

Jag har i flera situationer sett att man försöker motivera fram innovation. I vissa fall kan det lyckas, men det ger sällan bestående resultat. Denti poängterar att många som arbetar inom R&D inte behöver motiveras däremot är det viktigt att denna inneboende motivation inte kvävs. Klassiska exempel på detta är att begränsa personliga friheter och detaljstyra.

Min tolkning av detta är att en ledare behöver se till att underröja hinder som kan kväva motivationen.

Ge utrymme för initiativ

Att bara vara motiverad ger inte innovativa resultat, det måste hända något också. Med andra ord är det viktigt att ge rum och uppmuntra intiativförmåga. Om intiativet finns kan idén ofta hitta vägen att ta sig vidare.

Viktiga aspektera av detta ser jag är att skapa möjlighet för att uppmuntra initiativ för att ta idén vidare. Klassiska exempel på detta är Googles 20%, Atlassians FedEx days och liknande initiativ för att avsätta tid och poängtera att det egna initiativet och idéerna är värdefulla för företaget.

Ökad genomlysning

Denti skriver att konsensus och group think inte ökar mängd eller kvalitet på idéerna. Det är viktigare att tillåta och uppmuntra en debatt och öppenhet runt idéer för att öka graden av nytänkande.

Det slog mig att jag såg en artikel för ett tag sedan som kritiserade brainstorms för att de inte skapade nya idéer och att de leder till ett group think. Det kan nog stämma, men min erfarenhet säger att det beror på stor del hur man förbereder och leder brainstormingsessionerna. För en finess med en bra brainstorming är att deltagarna faktiskt bygger vidare på varandras idéer vilket bygger på öppenhet.

I vissa kulturer, jag tänker framförallt på Silicon Valley, kan det hända att en idé kan vara en betydande del av nästa karriärssteg och att det kan finnas ett inbyggt motstånd att dela med sig av idéen. Att uppmuntra delandet av idéer kan vara svårt. Ett exempel på det finns i en del företags belöningssystem för uppfinningar. En ensam uppfinnare kan exempelvis premieras mer än om flera uppfinnare tog fram uppfinningen. Det uppmuntrar hemlighetsmakeri och motverkar öppenhet, men det är något som de flesta företag inte reflekterar över.

Min ståndpunkt är att idéer är billiga, men att genomföra dem är det som verkligen är värt någonting.

Förvänta kreativitet

Om en ledare förväntar sig kreativitet, kommer det ofta att stimulera kreativitet hos medarbetarna.

Det låter kanske lite bakvänt, men det ligger något i det.

Jag ser att detta kopplar till stor del till situationsanpassat ledarskap, och hur man som ledare hanterar medarbetare som är kompetenta och självgående.

När kan ledaren påverka innovationsförmågan i ett team?

Denti skriver att ledarens möjligheter att påverka innovationsförmågan beror på organisationens flexibilitet och stödet från organisationen.

Organisationens flexibilitet är ofta hög när det finns en låg grad av formalisering och organisationen i huvudsak är decentraliserad. Byråkrati och rutiner verkar kväva innovationslusten, speciellt om ledarens och medarbetarnas handlingsutrymme och frihet begränsas. Just handlingsutrymme har visat sig vara en utav de viktigaste faktorerna för innovativ förmåga.

Om organisationen inte kan uppmuntra till risktagande, nytänkande och kommunikation, då sänder man signaler till medarbetarna att nya idéer inte är välkomna.

I mina ögon kommer även tidsaspekten in här. Om en organisation uppmuntrar idéer, men alltid prioriterar andra saker än genomförandet av idéer, då skapar man en situation där man snart kommer att kväva idéer då medarbetarna upplever en diskrepans mellan budskap och handlande.

Avhandlingens slutsatser

Team bör vara komponerade med olika kompetenser i åtanke, samt med individer med hög motivation och iniativförmåga.

Ett utav mina slagord är “Diversity breeds Innovation” (Jag har för mig att det myntades av Negroponte på MITs medialab). Jag tycker att det passar bra in här. Diversitet ser jag som en stor inspirationskälla och i kombination med ett öppet klimat så skapar det idéer som inte hade varit möjligt att nå ensam.

Det är en bra idé att upprätta riktlinjer för innovation där organisationen gör klart att innovation är högt värderat.

Det är värt att notera att en sådan kommunikation kräver att det backas upp i handling med resurser, annars är min erfarenhet att det är lätt att det får motsatt effekt. Att kommunicera att man uppmuntrar innovation, men sedan inte vill satsa på det är ett drivhus för att skapa cyniska medarbetare.

Slutligen är innovation en process där framgång inte är garanterad. Det finns risker. Om organisationen försöker kontrollera riskerna genom att öka kontrollen kommer man även att kväva innovationslusten.

Man kan inte få kakan och behålla den. Sättet att hantera riskerna kan vara genom att se till att man har en välfungerande innovationsprocess och framför allt att ge tillit till sina medarbetare. Innovation innebär risker, om man inte förstår det och inte tolererar misslyckanden. Då bör organisationen syssla med något annat än innovation.

Ett trevligt gästblogginlägg kanske kan lysa upp i vinternatten. Här är ett bidrag runt innovationsklimat skrivet av Joachim Strömbergson, säkerhetsexpert, uppfinnare och entreprenör som driver företaget SecWorks.

Apple anses vara ett av världens mest innovativa företag. Genom att skapa helt kategorier av produkter, inte en gång utan flera gånger, har Apple långsiktigt byggt upp helt nya marknader och är i dag ett av väldens högst värderade företag.

Jag tror att ett viktigt skäl till denna framgång är att Apples ledning är engagerad i innovationsarbetet. Men, är inte alla ledningar engagerade i sina företags innovationsarbete? Det beror på vad man menar med att vara engagerad. En enkel fråga att ställa sig är hur många patent din VD har?

Apples tyvärr bortgångne VD, Steve Jobs hade 313(!) patent. Bill Gates (som i och för sig inte längre är VD för Microsoft) har som jämförelse nio patent [1]. Min gissning är att Bill med sina, i jämförelse med Steve, futtiga nio patent ändå tillhör den grupp av företagsledare med flest patent. Det är dessutom inte så att Steve i sin ungdom var ett sprudlande geni som på några få år hostade ur sig alla dessa patent. Steves patent spänner över hela hans tid på Apple och pekar på ett kontinuerligt aktivt deltagande i
innovationsarbetet.

Jag ser att Jobs stora mängd patent är ett tecken på att Apples ledning med Steve i spetsen leder genom exempel och är genuint engagerade i utvecklingsprocessen. Dom inte bara säger att det är viktigt att hitta på nya saker – dom är med och skapar Apples nya saker. På riktigt.

Här tror jag att det finns mycket att lära för andra företagsledare. Att sparka igång en innovationsprocess, hitta på olika belöningssystem och införa innovationsmått som antalet nya idéer per kvartal är en sak. Men när cheferna själva är en av de som förväntas skapa nytt, när dom aktivt deltar (inte bara sitter på en stol i rummet) och föder fram nya idéer blir engagemanget genuint och trovärdigt. Det är svårt att inte tro på en VD som säger att det är viktigt med innovation om VD:n själv har 300 patent.

Vidare, med en ledning som själv inte är med och aktivt skapar tror jag har svårt att förstå den energi, smärta, eufori, ångest och det engagemang som en nyfödd idé kräver. Att seriöst kunna möta andra innovatörer och säga att tyvärr din idé flyger inte. Risken som jag ser det om man inte förstår detta är inte bara att man lättare slår ihjäl idéer för snabbt, man riskerar även att slå ihjäl folks glöd och vilja till att vara kreativa. Långsiktigt är det döden för innovationsklimatet oavsett vilka fringisar, bonusar och biobiljetter som hägrar.

Ett annat företag omtalat för sin innovationsförmåga är Google. Företagets grundare ligger i och för sig långt efter Steve Jobs. Men med dussintalet patent är Larry Page och Sergey Brin i alla fall aktivt med och skapar.

Ett intressant försök till att införa en innovationsprocess liknande den Google använder, men mer formell är mediaföretaget NPR [2]. Dock tycker jag att det hade varit än mer spännande om man inte bara låtit teknikerna följa processen utan alla. Journalister, företagets ledning, städarna – alla i företaget borde omfattas av innovationsprocessen. Dvs istället för att cheferna kliver undan och låta teknikerna få leka en dag i veckan borde cheferna hoppa in i leken dom också.

Så hur får man chefen att bli delaktig? Börja med att släpa med henne till nästa innovationsstuga. Säg till honom att lämna anteckningsboken på skrivbordet. Av med skorna och fram med whiteboardpennorna. Börja från botten och jobba in cheferna i innovationsarbetet. När chefen själv får stå och motivera varför sin idé ska få sponsring kommer förståelsen och kraften. Förhoppningsvis.

Och här är en radikal idé: Varför inte införa ett nytt produktivitetsmått för chefer – hur
många idéförslag har en chef skapat det senaste året? Inte chefens grupp, chefen.
Det är lite som som i berättelsen om kycklingen och grisen som ska laga mat [3]. Steve
Jobs har uppenbarligen aldrig varit en kyckling.

[1] Miguel Helft, Shan Carter. A Chief Executive´s Attention to Detail, Noted in 313
Patents. The New York Times. 2011-08-25

[2] Andrew Phelps. NPR tries something new: A day to let managers step away and let
developers play. Nieman Journalism Lab.

[3] The Chicken and the Pig. Wikipedia.

(c) 2011 Joachim Strömbergson