Tankesaft

Att göra fel snabbt är en kärnkompetens inom innovationsområdet. Vad för lärdomar kan man dra från DARPAs forskningschef och det udda Göteborgsmarathonsynthbandet Monofånarna måntro?

”Fail early to succeed sooner” – Tom Kelley

”I have not failed. I’ve just found 10,000 ways that won’t work.” – Thomas A. Edison

Att göra fel tidigt för att lyckas snabbt kan låta bakvänt i vissa personers öron. Men när man har gjort fel så har man inte bara eliminerat något som inte fungerade, man vet förmodligen mer om vad som kan lyckas än innan man försökte.

Monofånarna

För drygt ett och ett halvt år sedan så blev jag inbjuden att medverka i ett helknasigt synthprojekt som vi sedermera döpte till Monofånarna.

Tanken var att släpa med sig ett batteri med analogsynthar till en trevlig pub i Göteborg för att sedan improvisera non-stop i fem timmar.

För några veckor sedan hade vi vår andra spelning. Hur låter det, kanske du undrar? Underligt, skulle nog mitt svar bli.

Vi är tre personer med vitt skilda influenser inom elektronisk musik (bla synthpop, industri och house). Det kanske inte låter så olika för en oinsatt, men för tio år sedan så hade en hopblandning kunnat krascha vilken synthfest som helst.

Något som händer när man improviserar ihop är att ibland funkar det inte. Speciellt om det är en mycket lång stund som man spelar. Det låter som att något ljud skaver på ljudmattan, något går i otakt och det börjar känns riktigt obehagligt. Speciellt när man också har en publik närvarande som får utstå en temporär kakafoni.

Efter en stund av rejält kaos händer något fantastiskt, en liten slinga eller rythm griper tag i den ena musikern efter den andra och hela musiken skjutsas in i ett långt flow. Detta kan vara allt ifrån ett par minuter till tio-tjugo minuter. Sedan händer det oundvikliga igen, något börjar svikta och allt brakar ihop igen. Ytterst enerverande till en början. Tills dess att man börjar känna processen och mer eller mindre uppmuntrar totalhaveriet då man vet att det kommer att föra med sig något nytt spännande.

Kontrasten mellan det vackra och kakafonin är rejäl. Den känns framför allt om man spelar. Att kunna och våga göra ordentligt fel inför publik gör att man även klarar av att ta sig själv och sina kompanjoner till nya höjder.

DARPA och misslyckanden

Regina Dugan (forskningschef för DARPA) frågar i sitt TED talk vad skulle du göra om du visste att du inte kunde misslyckas?

I hennes presentation visar hon bland annat DARPAs MACH-20 glider och drönare i form av kolibri. Om detta är DARPAs projekt som de kan visa allmänheten, så blir jag smått mörkrädd för de projekt som de inte visar.

Men tillbaka till lärdomarna. Regina säger bland annat:

“Failure is part of creating new and amazing things. We cannot fear failure and create new things.”

Kanalisera din inre superhjälte
Vidare frågar hon vad du skulle försöka göra om du inte kunde misslyckas?

Vid ett tillfälle så kände Regina ordentlig misströstan inför det uppdrag som hon stod inför. En tidigare DARPA-anställd, Jason Harley, mailade då följande till Regina:

“There is only time enough to iron your cape…..and back to the skies for you. Defy the impossible don’t fear failure.”

Syntes

För min del så har spelningarna med Monofånarna lärt mig att inte ta misstag på så blodigt allvar, utan att se det som något intressant och nödvändigt för att kunna nå högre än var man har varit innan. Man lär sig helt enkelt av misstagen.

Detta har hjälpt mig i mitt dagliga innovationsarbete. Jag har tidgare erfarenheter från flera verksamheter där man ser ned på misstag och premierar när man gör rätt direkt.

Det är ett synsätt som är direkt innovationshämmande men kan vara svårt att ta sig ur. Att våga bjuda på sig själv och att omfamna erfarenheten av att göra fel är viktigt. Frasen “Det har vi testat innan.” är ett bra exempel på rädsla för att misslyckas. Bara för att något inte fungerade får länge sedan innebär inte att förutsättningarna inte har förändrats och det kan vara rätt tid att testa igen.

Ibland hör jag sådana saker som att man inte skall göra om samma misstag flera gånger? Jag undrar i mitt stilla sinne varför? Är det inte troligt att man lär sig nya saker andra, tredje, fjärde gången man gör samma misstag?

Jag ser att rädslan att göra om samma misstag har att göra med resurser, risker och kontrollbehov att göra. För att lära sig att man inte gör rätt sak behöver man kanske göra fel flera gånger.

Det kan vara mycket värre att göra helt rätt, men att göra helt fel sak.

Regina Dugans tal övertygar mig ännu mer; Jag misstänker att rädslan för misslyckande är en utav de största innovationsfientliga krafterna som lurar i vassen.

Vilket leder mig till att förmågan att våga göra fel är ännu en innovationskärnkompetens. Jag uppmuntrar er att hitta en arena där ni kan utmana er i att göra fel. Snart märker man av att det inte är så farligt trots allt och innan man vet om det så nyttjar man känslan och kompetensen i andra innovationssammanhang.

Övervinn det omöjliga. Frukta inte misslyckanden!

/Kalle

En bra brainstorming kräver inte bara vilda idéer, ett öppet klimat utan dömande kommentarer utan även rätt verktyg i form av post-its och pennor. Här följer tankesafts högst ovetenskapliga test av brainstormingpennor.

Öh. Spelar pennan någon roll?

Verktyg är viktiga saker. Säg till en programmerare att nyttja en utvecklingsmiljö som de inte gillar eller tvinga en designer att bara arbeta med kulspetspennor av billig sort och se vad reaktionen blir. För att göra ett bra jobb krävs bra verktyg för jobbet. Pennor och Post-its är viktiga verktyg i brainstormingsessioner.

Vi har alla våra personliga preferenser när det gäller vilken typ av penna som passar bäst. När det gäller just brainstorming så är dock inte det viktigaste att man själv kan läsa vad man har skrivit utan att det man förmedla sin tanke till andra. Detta ställer lite andra krav på brainstormingpennor än vad man kan tro till en början.

Till en början så hade jag listat många olika bedömningskriterier, men det slog mig att från min horizont så bryr jag mig bara om två: Tjocklek och formfasthet.

Smal vs tjock penna

Tjocklek

Tjockleken är viktig. Om pennan är för smal så uppmuntrar den till mycket text på en brainstormingpost-it, vilket ointuitivt nog gör den mindre tydlig. Med en bred penna måste man formulera idéen så att den blir enkel och tydlig.

Formfasthet
Detta kriterie dök upp eftersom bristen på det störde mig för en av testpennorna. Med dålig formfasthet så förlorar pennspetsen sin form och med god formfasthet så behåller den formen.

Nu till själva testen…

Startfältet
1. Sharpie Fine Point
2. Faber-Castell
3. Staedtler Lumocolor
4. Pilot V Sign Pen

Sharpie Fine Point - En amerikansk klassiker

Vi börjar med en Amerikansk klassiker; Sharpie Fine Point. Sharpie finns i mer än tjugo länder och lanserades 1964 av Sanford Ink company.

Pennan har mjuka former och påminner lite grand om bilarna på sextiotalet, strömlinjeformad om än lite bullig. Spetsen är bred och något konformad.

Bedömning

Sharpien har bra bredd, men förlorar snabbt på formfastheten. Redan efter tjugo post-its så börjar den trubbas till och blir spretig. Det är inte lite ironiskt att just en Sharpie blir trubbig.

Faber-Castell - Utmanaren

Faber-Castell grundades 1761 i Tyskland.

Bedömning:

1526 Multimark M är till det yttre en ganska tråkig penna. Grå, ful och i allmänhet inte så upphetsande. Det är dock en ulv i fårakläder.

Liksom Sharpien så är tjockleken bra, men då spetsen är rak och sedan avsmalnande så har den mycket högre formfasthet. Jag har fått göra mig av med flera sharpies för de blev för spretiga, men det har ännu inte hänt med Faber-Castell pennorna.

Staedtler Lumocolor

Staedtler grundades 1835 i Tyskland.

Bedömning:
Staedtler Lumocolor F är en bra penna, men inte för brainstorms. Den är för tunn och uppmuntrar till liten, plottrig text. Jag inser att jag jämför äpplen och päron då det är en “F” (Fine). Lumocolor “M” är troligtvis bättre och kan då troligtvis vara en värdig utmanare till Faber-Castell-pennan.

Pilot V Sign Pen

Pilot är den nya uppkomlingen i sammanhanget som grundades i 1918 Japan.

Pilot V SignPen är en klassiker som jag tidigare använt för anteckningar och därför fick den även slinka med på det här testet.

Bedömning:
Den är helt ok tjockleksmässigt och håller formen väl. Nackdelen är dock att den är påtagligt kortare än de andra pennorna vilket gör att den kan ligga lite obekvämt i handen och om man har stora händer så skulle jag kunna tänka mig att den inte alls fungerar särskilt bra.

Resultat

Min personliga brainstormingpenfavorit är utan tvekan Faber-Castell 1526 M. Gammal är äldst, helt enkelt. Sharpie kommer tvåa. Jag gillar den mest estetiskt, men den får avdrag för formfasthet. Staedtlern kommer trea, men det är som sagt en “F” och funkar endast i brainstormingsammanhang om man enbart ritar och inte skriver text. Sist kommer Pilot V SignPen som liksom Staedtlern är för smal för att kunna rankas som en bra brainstormingpenna.

Hotellbaren på Clarion Post Hotel

Skrivkramp händer den bäste. Kreativa miljöer hjälper. Idag utforskar tankesaft hotellbarer.

Jag har suttit och knådat många tankesaft-texter de senaste dagarna, men drabbades hårt av skrivkramp.

I mitt vanliga jobb har jag förmånen att resa tämligen ofta och har därigenom funnit att en utav de bästa miljöerna för mig att koncentrera mig är på ställen där det händer mycket. Mitt favoritval hittills är hotellbarer. Eftersom det har skrivit om Clarion Hotel Post i Göteborg som ett tillhåll för den så kallade kreativa klassen, så tog jag och begav mig till den trevliga hotellbaren på nyss sagda ställe för att skriva av mig lite grand.

Nåväl, det fungerade. Jag kände mig som tillräckligt bra turist i min hemstad för att koppla bort var jag var. Efter en kort stund hade jag knåpat ihop ett antal texter som nu bara väntar på lite bilder och formattering. Jag kommer att portionera ut dem under kommande dagar/veckor.

Bra recept: Högt sorl, Deadmau5 (som kommer till Göteborg i Juni. Whoppee) i lurarna och fingrarna flög över tangenterna.

Apropå den kreativa klassen, kan jag nämna att jag inte är kompis med detta uttryck, men jag inser att jag behöver läsa vad Richard Florida faktiskt har skrivit om den innan jag tar fram sågen och går loss på teorin.

Som representant av den superkreativa kärnan i den kreativa klassen (jo, det omnämns faktiskt som så =) så får miljön fem post-its av fem möjliga. Å andra sidan så tror jag faktiskt att nästan vilken som helst hotellbar funkar för mig, bara det är lite liv och rörelse i bakgrunden, men en riktigt vacker och dynamisk miljö hjälper.

Vill du se tankesaft live? Då kan du ha tur. Tankesafts frontfilur, Karl-Magnus Möller kommer att medverka i vetenskapsrouletten på årets vetenskapsfestival den 26e april 17:00 − 18:30

Vetenskapsrouletten tar plats i Göteborgshjulet på Liseberg där gondolena kommer att fyllas med forskare och andra besynnerliga personer.

Under en femton minuter lång färd får deltagarna ta del av och diskutera föreläsarens tankar och idéer runt det ämne som den personen talar om.

I mitt fall så skall jag diskutera intuition och mönsterigenkänning kopplat till kreativa processer, som exempelvis innovation och felsökning.

Vetenskapsfestivalens program finns att ladda ned här