Tankesaft

Ett trevligt gästblogginlägg kanske kan lysa upp i vinternatten. Här är ett bidrag runt innovationsklimat skrivet av Joachim Strömbergson, säkerhetsexpert, uppfinnare och entreprenör som driver företaget SecWorks.

Apple anses vara ett av världens mest innovativa företag. Genom att skapa helt kategorier av produkter, inte en gång utan flera gånger, har Apple långsiktigt byggt upp helt nya marknader och är i dag ett av väldens högst värderade företag.

Jag tror att ett viktigt skäl till denna framgång är att Apples ledning är engagerad i innovationsarbetet. Men, är inte alla ledningar engagerade i sina företags innovationsarbete? Det beror på vad man menar med att vara engagerad. En enkel fråga att ställa sig är hur många patent din VD har?

Apples tyvärr bortgångne VD, Steve Jobs hade 313(!) patent. Bill Gates (som i och för sig inte längre är VD för Microsoft) har som jämförelse nio patent [1]. Min gissning är att Bill med sina, i jämförelse med Steve, futtiga nio patent ändå tillhör den grupp av företagsledare med flest patent. Det är dessutom inte så att Steve i sin ungdom var ett sprudlande geni som på några få år hostade ur sig alla dessa patent. Steves patent spänner över hela hans tid på Apple och pekar på ett kontinuerligt aktivt deltagande i
innovationsarbetet.

Jag ser att Jobs stora mängd patent är ett tecken på att Apples ledning med Steve i spetsen leder genom exempel och är genuint engagerade i utvecklingsprocessen. Dom inte bara säger att det är viktigt att hitta på nya saker – dom är med och skapar Apples nya saker. På riktigt.

Här tror jag att det finns mycket att lära för andra företagsledare. Att sparka igång en innovationsprocess, hitta på olika belöningssystem och införa innovationsmått som antalet nya idéer per kvartal är en sak. Men när cheferna själva är en av de som förväntas skapa nytt, när dom aktivt deltar (inte bara sitter på en stol i rummet) och föder fram nya idéer blir engagemanget genuint och trovärdigt. Det är svårt att inte tro på en VD som säger att det är viktigt med innovation om VD:n själv har 300 patent.

Vidare, med en ledning som själv inte är med och aktivt skapar tror jag har svårt att förstå den energi, smärta, eufori, ångest och det engagemang som en nyfödd idé kräver. Att seriöst kunna möta andra innovatörer och säga att tyvärr din idé flyger inte. Risken som jag ser det om man inte förstår detta är inte bara att man lättare slår ihjäl idéer för snabbt, man riskerar även att slå ihjäl folks glöd och vilja till att vara kreativa. Långsiktigt är det döden för innovationsklimatet oavsett vilka fringisar, bonusar och biobiljetter som hägrar.

Ett annat företag omtalat för sin innovationsförmåga är Google. Företagets grundare ligger i och för sig långt efter Steve Jobs. Men med dussintalet patent är Larry Page och Sergey Brin i alla fall aktivt med och skapar.

Ett intressant försök till att införa en innovationsprocess liknande den Google använder, men mer formell är mediaföretaget NPR [2]. Dock tycker jag att det hade varit än mer spännande om man inte bara låtit teknikerna följa processen utan alla. Journalister, företagets ledning, städarna – alla i företaget borde omfattas av innovationsprocessen. Dvs istället för att cheferna kliver undan och låta teknikerna få leka en dag i veckan borde cheferna hoppa in i leken dom också.

Så hur får man chefen att bli delaktig? Börja med att släpa med henne till nästa innovationsstuga. Säg till honom att lämna anteckningsboken på skrivbordet. Av med skorna och fram med whiteboardpennorna. Börja från botten och jobba in cheferna i innovationsarbetet. När chefen själv får stå och motivera varför sin idé ska få sponsring kommer förståelsen och kraften. Förhoppningsvis.

Och här är en radikal idé: Varför inte införa ett nytt produktivitetsmått för chefer – hur
många idéförslag har en chef skapat det senaste året? Inte chefens grupp, chefen.
Det är lite som som i berättelsen om kycklingen och grisen som ska laga mat [3]. Steve
Jobs har uppenbarligen aldrig varit en kyckling.

[1] Miguel Helft, Shan Carter. A Chief Executive´s Attention to Detail, Noted in 313
Patents. The New York Times. 2011-08-25

[2] Andrew Phelps. NPR tries something new: A day to let managers step away and let
developers play. Nieman Journalism Lab.

[3] The Chicken and the Pig. Wikipedia.

(c) 2011 Joachim Strömbergson

Förra veckan innehöll en mycket trevlig resa till Silicon Valley där jag fick ta emot Ericssons Innovapris för bästa innovationsfacilitator. Förutom att det var en stor ära att få detta pris så var hela resan en helt fantastisk upplevelse. Jag har sällan varit med om två mer intensiva dagar. Här är en sammanfattning av dag 1.

Dag 1

På onsdag morgon så möttes hela gruppen med något nervösa pristagare på Ericssons Silicon Valley-kontor i San José. Totalt så var vi femton personer från Sverige, Italien, Spanien och USA. Av någon anledning så var alla män, något som jag tycker är viktigt att lägga extra krut på att förändra till nästa år.

Videointervju

Första punkten på agendan var en videoinspelad intervju som snabbt följdes av en visning av Ericssons experience center. Det var lite nervöst inför intervjun, men det släppte så snart som kameran sattes igång. Sedan var det dags för en trevlig lunch med Håkan Eriksson, Ericssons CTO och chef för Silicon Valley-kontoret och Maya Strelar Migotti, chefen för IP och Bredbandsutvecklingsavdelningen. Det var en intressant lunchdiskussion där idéer och tankar runt innovation diskuterades.

Prisutdelning

Efter lunchen var det dags för officiell prisutdelning. Det var en tämligen stor tillställning som videofilmades och uppskattningsvis var det ca 120-150 fysiska åskådare. Pris delades ut till de bästa idéerna, bäst nyttjande av experimentvecka, bästa innovationsfrämjande chef och sist men inte minst, bäst innovationsfacilitator.

Priset var (förutom själva resan) en rejäl, graverad glasstatyett och ett presentkort på Apple för 500 USD.

Priset överlämnades av Maya och Håkan och efter att vi hade tackat och skakat hand fick vi en mikrofon och en minut för att besvara en fråga ställd av ledaren av innovationsprogrammet, Gabriel Broner.

Frågan jag fick var: ”What motivates you to enable other people to innovate?”. Eftersom jag stod på en scen och mottog ett pris under högtidliga former kunde jag inte låta bli att svara ”world peace…”, vilket efter de längsta två sekunder jag känt lockade fram en våg av skratt *phew*. Gabriel fattade snabbt och framhöll att det inte var “Miss Universe”.

Jag fortsatte genom att kort beskriva mina värderingar och tankar runt att jag tror att kreativitet och innovation faktiskt gör världen till en bättre plats och som facilitator så är jag inte intresserad av att fokusera på de 1-2 procenten som redan är uppfinnare utan framför allt att fokusera på de ca 98% som inte ser sig själv som innovatörer.

Framför allt tryckte jag på vikten av att ha roligt och att detta lättare leder till innovation.

IDEO och Design Thinking

Efter prisutdelningen så höll Doug Solomon CTO på företaget IDEO (utalas hi-dee-ho, fast utan h) en presentation av företaget och om det som de kallar ”Design Thinking”. Jag kommer skriva om detta mer framöver, men i praktiken så går det ut på en innovationsprocess där man mixar olika synsätt.

Dougs föredrag var mycket intressant och han var en riktigt bra talare. Han nämnde flera av mina stora käpphästar inom innovation som empati, diversitet, etc.

Mingel och Apple store

När föredragen var klara så var det dags för glass och mingel. Jag hamnade i många intressanta diskussioner med lokalanställda, Doug och andra IDEO-anställda. Efter minglet var det dags för en tripp till Apple Store i Palo Alto. Där alla vinnare, utan undantag, beställde varsin iPad 2 snabbare än man kan säga iOS. Jag är säker på om att det fanns en iphone-app som kan räkna antalet fånigt leende ingenjörer på foton så hade den här situationen genererat ett high-score.

Köerna för den nya iPaden började enligt lokala källor runt fem på morgonen. Som jetlaggad svensk så var det ett intressant alternativ, men sömnbehovet övervann “ooh shiny”-faktorn.

Det kommer att ta ett par månader innan paddan dyker upp, men den som väntar på något litet och platt väntar alltid för länge =D.

Middag med raketforskare

Efter apple store-besöket så var det dags för middag med produktchefen för IP och broadband, George Antoun och Niclas Carlheim-Müller, teknologichefen för IP och bredbandsutvecklingsavdelningen. Som bonusgäst så hade man bjudit in den oefterliknelige Vytas SunSpiral, forskare inom robotik och Artificiell Intelligens på NASA.

Jag hade den stora turen att hamna bredvid Vytas. Detta resulterade i en mycket intressant middagsdiskussion om hur man kan leda förändringsarbete i stora organisationer och smartphones i rymden till tensegritetsstrukturer, oscillation och synkronisering, medvetande och rörelse samt intelligens hos maskiner och människor.

Lika lite som min jetlaggade hjärna hade lätt att hålla sig vaken under middagen så hade jag inga som helst problem att somna efter den här dagen. Det här var ju bara den första dagen utav två =).

PS. Hjärtligt stort tack för alla gratulationer!