Tankesaft

En bra brainstorming kräver inte bara vilda idéer, ett öppet klimat utan dömande kommentarer utan även rätt verktyg i form av post-its och pennor. Här följer tankesafts högst ovetenskapliga test av brainstormingpennor.

Öh. Spelar pennan någon roll?

Verktyg är viktiga saker. Säg till en programmerare att nyttja en utvecklingsmiljö som de inte gillar eller tvinga en designer att bara arbeta med kulspetspennor av billig sort och se vad reaktionen blir. För att göra ett bra jobb krävs bra verktyg för jobbet. Pennor och Post-its är viktiga verktyg i brainstormingsessioner.

Vi har alla våra personliga preferenser när det gäller vilken typ av penna som passar bäst. När det gäller just brainstorming så är dock inte det viktigaste att man själv kan läsa vad man har skrivit utan att det man förmedla sin tanke till andra. Detta ställer lite andra krav på brainstormingpennor än vad man kan tro till en början.

Till en början så hade jag listat många olika bedömningskriterier, men det slog mig att från min horizont så bryr jag mig bara om två: Tjocklek och formfasthet.

Tjocklek

Tjockleken är viktig. Om pennan är för smal så uppmuntrar den till mycket text på en brainstormingpost-it, vilket ointuitivt nog gör den mindre tydlig. Med en bred penna måste man formulera idéen så att den blir enkel och tydlig.

Formfasthet
Detta kriterie dök upp eftersom bristen på det störde mig för en av testpennorna. Med dålig formfasthet så förlorar pennspetsen sin form och med god formfasthet så behåller den formen.

Nu till själva testen…

Startfältet
1. Sharpie Fine Point
2. Faber-Castell
3. Staedtler Lumocolor
4. Pilot V Sign Pen

Sharpie Fine Point

Vi börjar med en Amerikansk klassiker; Sharpie Fine Point. Sharpie finns i mer än tjugo länder och lanserades 1964 av Sanford Ink company.

Pennan har mjuka former och påminner lite grand om bilarna på sextiotalet, strömlinjeformad om än lite bullig. Spetsen är bred och något konformad.

Bedömning

Sharpien har bra bredd, men förlorar snabbt på formfastheten. Redan efter tjugo post-its så börjar den trubbas till och blir spretig. Det är inte lite ironiskt att just en Sharpie blir trubbig.

Faber-Castell 1526 Multimark M

Faber-Castell grundades 1761 i Tyskland.

Bedömning:

1526 Multimark M är till det yttre en ganska tråkig penna. Grå, ful och i allmänhet inte så upphetsande. Det är dock en ulv i fårakläder.

Liksom Sharpien så är tjockleken bra, men då spetsen är rak och sedan avsmalnande så har den mycket högre formfasthet. Jag har fått göra mig av med flera sharpies för de blev för spretiga, men det har ännu inte hänt med Faber-Castell pennorna.

Staedtler Lumocolor F

Staedtler grundades 1835 i Tyskland.

Bedömning:
Staedtler Lumocolor F är en bra penna, men inte för brainstorms. Den är för tunn och uppmuntrar till liten, plottrig text. Jag inser att jag jämför äpplen och päron då det är en “F” (Fine). Lumocolor “M” är troligtvis bättre och kan då troligtvis vara en värdig utmanare till Faber-Castell-pennan.

Pilot V SignPen

Pilot är den nya uppkomlingen i sammanhanget som grundades i 1918 Japan.

Pilot V SignPen är en klassiker som jag tidigare använt för anteckningar och därför fick den även slinka med på det här testet.

Bedömning:
Den är helt ok tjockleksmässigt och håller formen väl. Nackdelen är dock att den är påtagligt kortare än de andra pennorna vilket gör att den kan ligga lite obekvämt i handen och om man har stora händer så skulle jag kunna tänka mig att den inte alls fungerar särskilt bra.

Resultat

Min personliga brainstormingpenfavorit är utan tvekan Faber-Castell 1526 M. Gammal är äldst, helt enkelt. Sharpie kommer tvåa. Jag gillar den mest estetiskt, men den får avdrag för formfasthet. Staedtlern kommer trea, men det är som sagt en “F” och funkar endast i brainstormingsammanhang om man enbart ritar och inte skriver text. Sist kommer Pilot V SignPen som liksom Staedtlern är för smal för att kunna rankas som en bra brainstormingpenna.

Du har många lösa trådar som du känner att de på något sätt formar en bra idé, men det är kanske något som saknas. Du ser kanske inte skogen då alla träd är i vägen. Då kan mindmaps vara ett bra verktyg för att visualisera sambanden och göra att skogen framträder.

Bakgrund
Mindmapping togs fram under 1970-talet av den populärvetenskaplige författaren Tony Buzan. Vissa personer gillar att använda mindmaps för mötesanteckningar, projekt- eller presentations-planering.

För min egen del så använder jag mindmaps flitigt för att visualisera komplexa förhållanden och jag använder det ofta för att strukturera och visualisera resultat från brainstormingsessioner

Det bör nämnas att mindmapping troligtvis främst appelerar till de som är visuellt orienterade (som kontrast till auditivt och kinetiskt). Vissa tycker att mindmaps blir “röriga” och föredrar kanske att strukturera informationen i en indenterad punktlista istället.

Så även om mindmaps är en himla snygg hammare, består inte hela världen av spikar.

Hur gör man då när man mindmappar?
Mindmapping för att föra anteckningar:

Wikipedia nämner följande steg vid mindmapping:

1.Börja i mitten med en bild på ämnet, eller ett ord.
2. Använd bilder, symboler, och koder i tankekartan.
3. Använd nyckelord och skriv med stora bokstäver (versaler).
4. Ett ord/en bild på varje rad
5. Linjerna måste vara ihopkopplade, med början i mittbilden. Ju närmare mitten, desto tjockare och mer flödande linjer. Ju längre ut, desto smalare.
6. Gör linjerna lika långa som orden.
7. Gör linjerna i de färger du vill.
8. Utveckla din egen stil.
9. Använd betoningar och visa associationer genom att numrera ordning

Jag skulle vilja säga att dessa steg är riktade mot mindmapping som anteckningsverktyg och inte för att samla ihop sig efter en brainstorming.

Personligen så börjar jag nästan aldrig i mitten, då jag oftast är ute efter en ämnesdefinition som växer fram.

Mindmapping och brainstorming:

När det gäller brainstorming, så ser min process något annorlunda ut. Det finns datorbaserade verktyg som hjälper till med detta på ett mycket bra sätt, men jag börjar med att beskriva förfarandet med penna och papper:

1. Associera fritt runt ämnet som du har identifierat.
2. Skriv ned varje idé eller tanke som en separat lapp eller kladda ned dem på ett papper vid sidan om som du sedan kan överföra idéerna ifrån till din mindmap.
3. Låt blicken svepa över idéerna och forma ett antal undergrupper (3-7 st brukar vara bra).
4. Flytta över alla idéer som löv till undergrupperna där de passar in.
5. Är det någon idé som passar in under flera undergrupper. Ingen fara. Placera idéen under en grupp och dra ett streck till den andra undergruppen för att påvisa korrelationen.
6. Gå igenom steg 1-5 några gånger. Ändra namn på grupper om det behövs. Lägg till eller dra ifrån. Det finns inget rätt eller fel, bara förståelse och tydlighet.
7. Definiera den övergripande termen eller bilden för den och placera den i mitten och koppla sedan undergrupper till den.
8. Behöver du flera nivåer? Lägg till och dra ifrån.

Mindmapping och presentation

Att presentera utifrån en mindmap kan gå mycket bra eller också inte alls. Om dina åhörare inte är vana vid eller gillar att strukturera informationen så som du visar den med en mindmap, så kan det bli ett kompakt motstånd, eller ännu värre; tystnad, när du presenterar.

Mitt tips är att använda det för att presentera i de fallen där du vet att det går hem och där du vill belysa samband mellan olika delar.

Däremot är min erfarenhet att mindmaps är riktigt bra för att strukturera upp en presentation och att ha den som minnesanteckninar om det skulle behövas.

Mindmappingverktyg:

Whiteboard och postit-lappar

En favorit i repris, perfekt vid brainstorming med 2-10 personer. Flytta postit lappar och rita förbindelser och annat nyttigt med whiteboardpennor.

A3-papper
Ruskigt bra för snabba tankar som behöver struktureras. Stor yta tillåter vilt experimenterande =).

Mindmapping-program:

Det finns många program inom den här genren, så det är bara att prova sig fram. Jag har listat några program som jag tycker är värda att lyftas fram av någon anledning.

Freemind (javabaserat, PC/Windows/Linux & Mac OS X) är ett javabaserat opensource verktyg som är ett bra standard mindmapping program.

Jag har lyckats hålla mycket stora mindmaps snurrande på freemind som har klarat det galant. Däremot så kan användargränssnittet kännas lite oinspirerande.

Den stora fördelen är att det är gratis och att det kör på nästan vilken plattform som helst.

iMindMap (PC, MAC, Linux, iPhone & iPad) är skapat av Tony Buzan och värt att nämnas bara därför. Jag har inte haft möjlighet att köra iMindMap själv, men mitt första intryck är att det inte har samma “mekaniska” känsla som övriga program i listan. Fokus verkar ligga nära den ursprungliga mindmappingtekniken, vilket inte är så underligt egentligen.

Senaste versionen verkar inkludera en del kollaborationsstöd så väl som ett presentationsläge.

PC och Mac varianterna finns i olika prissegment från gratis till mellan 125 och 250 Euro.
iPhonevarianten kostar 55 SEK och iPadvarianten kostar 245

xmind (PC MS Windows, Mac OS X & Linux) är likt freemind open source-baserat. Mitt intryck av xmind är lite trevligare än freemind, men det är mest gradskillnader.

Brainstormingverktyget finns tyvärr inte i gratisversionen utan bara i den dyrare varianten.

MindManager (PC, Mac & iPhone, Free trial, 249 – 349 USD)
Mindmanager är det mindmapping verktyg som jag personligen använder mest och då framför allt det inbyggda brainstormingverktyget

Det finns förnärvarande ingen iPad-version med det ryktas att de håller på att snickra på den för fulla muggar.

Prezi (webapp, Freemium – 159 USD/år)

Prezi är inte riktigt ett mindmappingverktyg, men jag slänger med det här för det är kan användas för det. Främst så är det ett riktigt roligt presentationsprogram som bryter paradigmen av klassiska OH-slides för att hålla presentationer. För att förstå vad det är så är det nog bäst att spana in denna introduktion

Slutligen

Har du några bra erfarenheter av något av mindmapping programmen eller kanske rent av något som jag har missat?
Brukar du använda mindmapping? I sådana fall till vad och vad är dina favorit tips? Det vore väldigt trevligt om du ville dela med dig av dina erfarenheter.

Har tempot verkat högt innan? Efter rundvandringen på IDEO tryckte de ihop sin femdagarskurs i Design Thinking till en och en halv timme!

Det blev en mycket spännande workshop, där IDEOs Design Thinking-principer prövades och vi utvecklade banbrytande koncept för gitarrdistribution och arbetsväskor anpassade för specifika behov.

Dagen avslutades med en löptur runt Stanford U, sightseeing i San Francisco och en fantastisk middag i little Italy.

Fortsättning Dag 2 – Design thinking workshop

Direkt efter rundvandringen på IDEO var det dags för workshop där vi skulle applicera IDEOs Design Thinking koncept. Normalt så är en sådan här kurs fem dagar, men det trycktes ihop till en och en halv timme.

Uppgift

Vår uppgift var att designa om arbetsväskan eller konceptet för att transportera saker mellan hem och arbete. Vi delades in i grupper med fyra-fem personer och tilldelades varsin kund. Vi skulle designa väskan eller konceptet helt utifrån denna kunds specifika behov. I vårt fall så hade vi Stefano från Milano som kund.

Intervju

Första steget var att sätta sig in i kundens situation och förstå deras behov. Vi fick fem minuter att intervjua Stefano och vi lärde oss mycket om hans sätt att ta sig till och från jobbet var han förvarade väskan på båda ställena. Vad han mest använde i väskan och när. Vilken bil och material han föredrog. Vad som han inte gillade med sin nuvarande väska etc. Gruppen fick fram ca tjugo fyllda post-it tjugo lappar på fem minuter.

Vi satte upp lapparna på whiteboarden en och en och beskrev muntligen för varandra de behov vi såg och hurdan vi upplevde att Stefano var och vad som var viktigt för honom.

Urval Ur efterforskningslapparna så valde vi ut tre behov att fokusera på: Det som Stefano oftast behöver finns alltid längst ned i väskan. Stefano har ofta med sig laddare och kablar som han sällan använder. Stefano behöver ofta öppna väskan på tunnelbanan för att hitta anteckningsblock och penna för att skriva ned idéer. Vi valde ut dessa genom att helt enkelt sätta små lappar på våra tre favoriter och sedan räkna ihop rösterna.	Många post-it lappar blir det...
Brainstorming När detta var klart började vi brainstorma lösningar för behovet. Utgångspunkten var ”Hur kan vi….?” (”How May We?” -förkortat på notisar som ”HMW” – HKV på svenska). HKV göra så att Stefano inte behöver ta med sig klumpiga kablar och sladdar? HKV göra det lättare för Stefano att anteckna sina idéer på tunnelbanan? HKV göra det möjligt att lätt få tag på de saker som är viktigast för Stefano? HKV undvika att de viktigaste sakerna ofta är otillgängliga längst ned i väskan? Vi började med att skriva några lappar var för sig för att sedan gå igenom dem en och en på whiteboarden.	En konversation åt gången... (Stefano sitter till vänster i bild)
Lösningar Vi fick välja enbart en fråga att brainstorma fram lösningar för. Ofta så delar man ut två-tre lösningar till olika grupper för att göra snabba prototyper. Vi hade ju tyvärr inte så många minuter på oss. Av alla intressanta frågor som vi hittade fick vi välja en fråga och börja brainstorma fram lösningar på denna fråga. Vi röstade fram frågan om hur vi skulle kunna underlätta för Stefano att lätt kunna anteckna på tunnelbanan. På samma sätt som innan började vi skissa på lösningsförslag. Fokus var på att beskriva, gärna visuellt. Vi hade fem minuter på oss för detta. Efter det så hade vi ytterligare fem minuter för att sätta ihop en produktbild på Stefanos ultimata jobbpendlarväska.
Vi designade Stefanos anteckningsvänliga väska med små anteckningspapper i en ficka på axelremmen tillsammans med en liten penna för snabba anteckningar om Stefano stod på tunnelbanan när idéerna strömmade till. Eftersom vi hade besökt Applestore dagen innan visste vi ju att Stefano skulle få sin iPad så småningom. Därför designade vi ett fack på väskan där iPaden skulle passa bakom ett genomskinligt plastfönster. Då vi kom ihåg att Stefano även hade vissa ergonomiska önskemål designade vi bärremmen så att väskan kunde användas som messengerbag eller ryggsäck. Denna lösning gjorde även att iPad-luckan kunde vara vänd utåt eller mot ryggen och därigenom kunde dyrgripen skyddas i olika situationer.	Den fantastiska iBagen!
Vid tillfällen då Stefano befann på tunnelbanan till eller från jobbet, skulle han kunna nyttja anteckningsblocket på remmen om han stod upp. Om han hade sittplats så skulle han helt enkelt kunna lägga väskan i knät, fälla upp fliken och använda iPaden för att skriva ned sina kommande innovavinnaridéer. Då våra hjärnor var välkokta vid det här laget, så fick konceptväskan det fina varumärkesintrångsalarmerade namnet iBag.
Extrema användare Brian som höll i workshopen poängterade att man ofta brukar välja att fokusera på extrema kundgrupper för att hitta intressanta resultat. Om man exempelvis skulle ta fram tandblekning, så intervjuade man tandlösa för att höra vad leende innebar för dem etc. En utav de andra grupperna råkade få en extrem kund i sammanhanget. Då deras kund, Luis, använde sin bil som sin väska. Detta födde mycket intressanta idéer. Då Luis gillade att spela gitarr, fokuserade gruppen på att utveckla ett koncept att tillhandahålla gitarrer för spelsugna. De tänkte sig något caféorienterat där det fanns lånegitarrer och en smartphoneapp som visade var närmaste lediga gitarr fanns att låna. Göteborgshumorn slog till och kom fram till konceptnamnet ”Guitarbucks”.	Extremanvändare porträtterad på en husvägg i Palo Alto

IDEO Sammanfattning

Nu hade klockan närmat sig lunchdags och dessa tre-fyra timmar var nog de mest inspirerande som jag har stött på. Vi fick med oss boken “Change by Design: How Design Thinking Transforms Organizations and Inspires Innovation”. Jag kommer säkerligen att recensera denna framöver.

För att sammanfatta besöket på IDEO: Fantastisk miljö, otroliga människor och ett tankeklimat som andades och flödade kreatitivtet ur varenda por.

Jag behöver nog inte tillägga att jag stortrivdes under denna korta vistelse. Jag uppmanar alla som läser denna blogg att snabbt som attans uppfinna en teleporter som möjliggör pendling till Palo Alto. Vi har ju redan Älvsnabben och Älvsnabbare i Göteborg. Det är bara Älvsnabbast som saknas! =) Springtur Efter en snabb lunch gav jag mig ut på en kort löptur på Stanfords universitetsområde. En mycket vacker och inspirerande miljö måste jag säga. Jag bländade nog några studenter med mina skandinaviskt vintervita ben, men jag förmodar att de återhämtade sig någorlunda snabbt.

Stanford campus

San Francisco Den sista delen av resan var en liten tur till San Francisco. Det fanns inte en enda innovationsorienterad sak på programmet, vilket var en lättnad för den hårt prövade hjärnan. Vi åkte naturligtvis över Golden Gate för att sedan bege oss till den kurviga Lombard street och tätt följt av Fisherman’s Wharf där vi blev varse om att antalet sjölejon på Pier 39 mystiskt nog har reducerats sedan i februari. Jag håller tummarna för att de är på semester i varmare breddgrader. Avslutningsvis så promenerade vi genom Chinatown och vidare till little Italy där vi åt på en helt fantastisk liten italiensk restaurang. Till och med våra medhavda italienare uttryckte glädjetjut över maten. Innovaprojektledaren Gabriel hade ordnat ett mysigt litet jazzband som spelade precis vid bordet. Det var riktigt härligt att se pianisten, trummisen och solosaxofonisten jamma tillsammans. Stämningen, kreativiteten och samspelet dem emellan påminde väldigt väl om workshopen vi hade haft tidigare. Innan jag somnade på kvällen så var detta den sista tanken som slog mig att det handlar så mycket om att hamna i zonen, där man skapar till sammans och där summan blir större än alla delar. Tack alla fantastiska arrangörer, resekamrater och prisvinnare. Detta har varit helt enastående dagar. Nu när jag är tillbaka så skall jag uppmuntra mina att göra ännu mer innovationer så att de får åka och uppleva detta nästa år.

Lombard street - as twisted as it gets Henrik och Gabriel på italiensk restaurang

Lider du av idétorka? Oavsett om du vill generera nya idéer eller lösa problem, finns det många verktyg att tillgripa när hjärnkrampen har satt in. Här är ett axplock av olika metoder.

Vad är lateralt tänkande?

Termen lateralt tänkande beskrevs första gången av Edward De Bono 1967 i boken ”The Use of Lateral Thinking”.

Lateralt tänkande är närbesläktat med problemlösning, men skiljer sig på en viktig punkt: I problemlösning räcker det ofta med att komma fram till en fungerande lösning. Målet med lateralt tänkande däremot är att hitta många möjliga alternativ.

Detta hindrar inte att man använder verktyg för lateralt tänkande även vid problemlösning. Speciellt om man likt Fleming Fartland har fastnat i en tankemässig vinkelvolt. Här har jag listat lite olika metoder att generera nya idéer. Hoppas att de smakar.



De Bonos hattsystem

De Bonos sex tänkarhattar fick lite oförtjänt dålig reklam i dagspressen för ett par år sedan då Laholms kommundirektör köpte tänkarhattar för 18 000:- till cheferna i kommunen.

De Bonos hattsystem är ett verktyg för kreativa möten eller enskilt kreativt arbete. Metoden går ut på att man alternerar tanke- och förhållningssätt i olika faser. Under dessa olika faser så bär alla närvarande samma ”hatt”, dvs har samma förhållningssätt till idén.

Tanken med hattsystemet är att fokusera och förbättra tänkandet,
förbättra kommunikation och uppmuntra till kreativt och lateralt tänkande.

De sex hattarna har olika fäger som signalerar olika betydelser:

Vit – Neutralt förhållningssätt. Enbart klargjorda fakta och siffror. Inga spekulationer eller känslor.
Röd – Rött signalerar emotionella aspekter. Magkänsla, intuition.
Svart – Den svarta hatten står för negativa aspekter. Leta efter nackdelar, risker och fel.
Gul - Möjligheter. Positivt förhållningssätt. Fokuserar på att hitta fördelar.
Grön – Kreativitet och nya idéer. Försöker hitta alternativ.
Blå - Den blå hatten är lite annorlunda än de andra hattarna, då den fokuserar på metaperspektiv. Den blå hatten ser på progressen och processen av det kreativa tänkandet och analyserar vilken hatt som behövs i processen.

Jag säger som Kurt Olsson: ”Ja, ja, ja! Det var väl ett himla hattande här då?!”

Diversitetsmetoden

Vi är alla unika, det förenar oss alla =).

Diversitetsmetoden är ett enkelt sätt att nyttja det som skiljer oss för att generera nya idéer. Den fungerar bäst om man är en liten grupp på ca 2-6 personer. Under fem – tio minuter så försöker ni lista så många saker som möjligt som skiljer er åt. Det kan vara allt från utseende på örsnibbar till kostval, religion, skostorlek etc. Gör upp en lista på alla olikheter ni kommer på.

När ni har sammanställt listan, välj ut två olikheter att arbeta vidare med vidare och fundera ut vad som skulle kunna nyttja dessa olikheter.

Som exempel kan jag nämna en workshop som jag deltog i, där vi i gruppen kom fram till att vi hade en vegetarian, en som bara ville äta kött, en som var allergisk mot gluten och en föredrog fisk. Med andra ord skiljde våra kostvanor oss åt. En annan sak som skiljde oss åt var våra personlighetsprofiler; en var dominant, en annan utåtriktad och social, en tredje introvert och uppgiftsorienterad etc.

Detta ledde oss till en idé om att skapa restaurangguidesapplikation för smartphones. Målgruppen var vilsna, hungriga resenärer. Genom att skapa en matprofil (kost) och en social profil (exempel: gillar energifyllda ställen med mycket liv eller lugna tysta ställen) som man synkar med de andra i gruppen så skulle man i kombination med en positioneringstjänst och en restaurangguide med ett betygssystem få fram en lista på bra restauranger som uppfyller både kost och atmosfärbehov för gruppen.

Provokation

Vi tänker ofta genom att känna igen mönster och reagera på dem. Dessa reaktioner är ofta baserade på våra tidigare erfarenheter. Besvärligt nog så ligger ofta de bästa lösningarna inte i de mönster som vi reagerar utefter.

Provokationsmetoden kan användas för att bryta dessa dessa tankemönster och hitta nya lösningar. Det man gör är helt enkelt att göra dumma yttranden där vissa antaganden helt enkelt inte stämmer. När det är gjort så nyttjar man andra tankemönster för att bedöma yttrandet och initiera idéer.

Exempel: ”Hissar bör inte ha något golv”.
Detta kan då initiera tankar om att bygga hissar med glasgolv eller en hiss där man sitter ned i stolar som vrids 90 grader mot luften för att sedan kunna accelerera väldigt snabbt. Det kanske skulle kunna passa bra i det där tolvhundra våningar höga huset som ni funderar på? =).

När man väl har yttrat provokationen så kan man undersöka den ur olika synvinklar.
Vilka konsekvenser skulle det få? Vilka fördelar? Vilka förutsättningar skulle krävas?

Edward de Bono utvecklade en variant av denna metod som han kallade Po (Provocative operation). Där han förespråkade användning av ordet ”Po” som en etikett för en provokation.
Exempel:
”Po: Kunder skall bara betala om de är nöjda”
”Po: Produkten skall inte ha någon färg”

Man utvecklar tankarna genom att se på konsekvens, fördelar, förutsättningar, hur det skall fungera, förändring etc.

Slumpmässigt ord

Slumpa fram ett eller ett par ord och använd dessa för att bryta tankemönster.
Enkla sätt att generera ord är att peka i böcker, att slumpa fram från en ordlista etc.

Säg till exempel att ni funderar på ett nytt sätt att spara vatten vid diskning. Ordet som ni får fram är ”batteri”.
Detta kan exempelvis leda till idéer som att lagra sköljvatten i en separat tank under diskbänken. Tanken skulle kunna kan rena och återanvända sköljvattnet vilket skulle leda till minskad vattenförbrukning.

Brainstorming

En väl genomförd brainstorming är en rolig och energiskapande aktivitet. Metoden bygger på att sänka tröskeln för idéer och få en stor mängd idéer att utgå ifrån och diskutera. Därför så är det viktigt att man håller taket högt och ribban lågt. Idéer får därför inte kritiseras. Spontanitet uppmuntras och alla bjuds in till diskussion om idéerna.

Brainstorming kan utföras på många olika sätt. Några nyckelfaktorer för en lyckad brainstorming:
* Fokusera på ämnet. Om brainstormingen driver iväg från ämnet för mycket, var då beredd att styra tillbaka fokus.
* Ha tydliga regler för mötet: Exempelvis inga negativa kommentarer, en diskussion åt gången, ingen självcensur – kvantitet.
* Visualisera: Exempelvis genom att använda Post-It med bred tuschpenna och gärna bilder
* Förbered er innan genom att läsa om ämnet, besök en kund, se en film etc.

Whiteboarddiskussioner

Denna metod är en utav mina personliga favoriter och är välintegrerat i mitt egna arbetssätt att arbeta, så jag tänker knappt ens på det som en metod.

Vi har alla olika sinnespreferenser för hur vi föredrar att ta till oss information. Exempelvis visuellt (via synen), auditivt (via hörsel) eller kinetiskt (via känslor). Själv är jag mycket visuell och kinetisk så att jag måste se saker i bilder och skapa mig en känsla för dem. Då är en whiteboard ett fantastiskt kommunikationsredskap.

Whiteboardmetoden är enkel så länge som man kommer i håg att lyssna, se, tala och rita.

Önsketänkande

Önsketänkande är en enkelt metod för att frigöra mentala låsningar. En kollega lär ha sagt följande vid en workshop: ”Jag vet att det inte går att landa ett plan upp och ned, men tänk om det skulle gå?”. Mycket bra sätt att bryta tankemönster på.

Metoden är helt enkelt att utgå från kända begränsningar och utmana dem:
”Jag vet att det inte går att bygga ett hus som är 200 våningar högt, men tänk om det skulle gå?”
”Jag vet att det inte går att diska utan vatten, men tänk om det gick?”

Kaktusmetoden

Denna problemlösningsmetod fick jag berättad av en annan kollega.

Det kanske har hänt dig att du har funderat länge på ett problem och vid något tillfälle förklarar du problemet för en annan person och utan att den andra personen har sagt ett enda ord kommer du på lösningen på problemet.

Det som händer är att du verbaliserar din idé och får ditt problem, som till stor del huserar i den vänstra hjärnhalvan, att luftas. Problemet kan då tas emot av den högra hjärnhalvan, som har fina funktioner för kreativitet, mönsterigenkänning och intuition. Således så ger du dig själv ett annat perspektiv på problemet än om det bara snurrar omkring innanför pannbenet.

Kaktusmetoden kommer ifrån en mjukvaruutvecklare som hade en kaktus stående på skrivbordet. När han stötte på ett svårlösligt problem så förklarade han problemet ljudligt för kaktusen och kunde därigenom få nya infallsvinklar på sitt problem. Ett klurigt problem blev därefter refererat till som ett kaktusproblem.

Fler metoder

Har du något favorittips för att smörja de små, grå? Var inte blyg, kommentera (g/hj)ärna =).