Tankesaft

Idag serveras intressanta intryck från en entreprenör, mer om storytelling och att jag förövrigt anser att vurmen för uppfinnaren i formen “det ensamma geniet” bör förstöras.

Mixergy och Derek Sivers

Jag sprang på en riktigt spännande intervju med Derek Sivers, en entreprenör som startade CD Baby – en tjänst som låter independentmusiker trycka och distribuera sina egna CDs. Intervjun fanns på siten Mixergy.com som är fylld med intressanta intervjuer.

Mängden intressanta idéer som Derek delade med sig var häpnadsväckande. Samtidigt så gav han ett mycket öppet och spotant intryck och det var himla roligt att spana in hela intervjun.

F*ck yeah or No!

Några utav höjdpunkterna som kom fram var en enkel metod som han försökte applicera på det mesta i livet, framför allt svåra frågor. Derek resonerade att mer eller mindre alla argument som för fram handlar bara om att validera förstärka magkänslan med argument som låter förståndiga.

Hans metod att angripa svåra val var att applicera frågan “F*ck yeah?”. Om det kändes riktigt bra så var svaret “F*ck yeah”, men om han var tveksam så blev det ett nej direkt. På så sätt så frigjorde han sig för fler “F*ck yeah”-situationer och undvek att spendera tid på saker som inte motiverade honom.

Helt klart en spännande approach som jag tänker försöka tillämpa mer framöver. En bra och enkel kompassnål för att pejla om man gör rätt saker.

Behandla alla som Mick Jagger

En annan härlig visdom som slank ur Derek var hur han byggde upp kulturen i företaget. Den mentala inställningen till någon som mailar och frågar någon standardfråga kan lätt bli “Äsch. En sådan idiot som inte hittar svaret, det står ju högst upp på vår Q&A på första sidan på vår site.”

Om man istället tänker sig att varje person som hör av sig är Mick Jagger (eller vem som som får dina juicepaket att promenera, som det heter på engelska =). Då kan reaktionen bli en helt annan:
“Wow! Har Mick hittat vår verksamhet och vill veta mer om den. Jag skickar länken till sidan och inkluderar även svaret i mailet.”

För en kundorienterad verksamhet (och vilken verksamhet är inte det?) så är detta skillnad mellan natt och dag.

Storytelling

Storytelling återkom återigen i intervjun och speciellt i samanhanget att lära ut tyst kunskap, som exempelvis företagskulturella värderingar.

CD Babys grundläggande värdering är att göra musikern nöjd och glad. Detta visade sig bland annat i en situation då det framkom under ett telefonsamtal med en musiker (kund) att denne suktade efter kaneltuggumi som inte fanns i närheten där han var. Säljaren sade att han ändå skulle till affären och köpte tuggummi och skickade med tuggummi i leveransen till kund.

Ett lysnade exempel som verkligen gör det enklare att förstå vad man menar med att göra kunden nöjd och glad.

Det finns liknande historier om den amerikanska varuhuskedjan Nordstroms reklameringspolicy: Att man i princip kunde köpa en tröja hos konkurrenten, elda upp den och gå enbart med askan till Nordstroms och få pengarna tillbaka.

Även om historien kan vara något överdriven så anger den tonen för hur man hanterar reklamationer.

Det slog mig att när jag läste kunskapsteori för många år sedan och deltog i dialogseminarier, då var det just fokus på storytelling (även om man inte använde ordet, för det var inte tillräckligt hippt då). Då använde man skrivandet och den subjektiva berättelsen som bas för att dela med sig om tyst kunskap.

Starka åsikter

Precis som Jason Fried (37 signals) så trycker Derek på att ha starka åsikter. Att vara en röst! Att våga ta ställning!

Inspirerad av detta tänkte helt enkelt avsluta med det…

Innovation in mind och Ray Kurzweil

Jag upptäckte att det är en konferens i Lund 14-15 september i Lund som heter Innovation in Mind. Till min stora glädje såg jag att Ray Kurzweil kommer att tala där och till min ännu större bestörtning så insåg jag att jag inte kan åka då jag leder en workshop just då. Attans!

På konferesens blog finns det ett inlägg som heter “The innovator – a lone genius?“.

Det som slog mig är att det får banne mig vara nog med det storögda beundrandet av de ensamma genierna. Detta inkluderar min egen fascination för bland annat Kurzweil så väl som Nicola Tesla.

Det ensamma geniet är gårdagens kreativa modell!
Den är förlegad, gammal och inte längre värd att uppmärksamma.

I mitt bakhuvud så finns det ett citat runt design thinking och diversitet som lyder något i stil med att en andra person (i en grupp) bidrar med 60 extra i IQ. Det vill säga att diversiteten gör summan större än delarna.

Det är förvisso inte det rent analytiska bidraget som är det stora bidraget utan det är en ökad empati och breddade referensramar. Sedan så tycker jag förvisso att diversitet är ett utav de mest felutnyttjade orden vi har. Diversitet innebär inte automatiskt maximal diversitet.

Diversitet finns mellan alla människor. Ge mig två människor som inte har någon diversitet mellan sig och ett tillräckligt långt och schysst järnrör så skulle jag kunna rubba världen (inklusive Arkimedes grav).

Sedan bör det tilläggas att jag gillar diversitet med stora skillnader i bland annat kulturell bakgrund, ålder, kön etc. Anledningen till detta är nog att diversiteten automatiskt poängteras i vårat något jantepräglade samhälle.

Nåväl, tillbaka till ämnet om de ensamma genierna. Jag tycker att det är dags att lyfta upp de runt de så kallade ensamma genierna. Eller ännu hellre; lyft upp de kreativa grupperna, ty däri ligger framtidens innovatörer och innovationsmodeller och gryr.

…fram tills dess att Ray Kurzweils prediktion om teknologisk singularitet griper in, för sedan spelar det ingen roll då våra maskiner redan har gått om oss i kreativitet. =).