Tankesaft

John C Jay har varit creative director för den amerikanska varuhuskedjan Bloomingdales och var en utav dem som ligger bakom varumärket Nikes framgångar. I ett två minuter långt klipp återger han sin syn på kreativitet på ett synnerligen sympatiskt och ödmjukt sätt.

John Jay lyfter fram empati, aktivt lyssnande, gå utanförsin komfortzon och även vikten att skrubba bort etiketter och titlar och bryta silomentaliteten.

Var uppstår innovativa idéer? Bland användare eller i produktutvecklingsorganisationer i företag. Företagen hävdar ofta att de kom på innovationerna, men det är ofta produktifieringen. Eric von Hippel har skrapat på ytan och hittar mycket intressanta insikter.

Eric von Hippel är ekonom och professor på MIT Sloan School of Management. Peter Nõu tipsade om Eric von Hippels lunchseminarium där han delar med sig om sin syn på öppen och användarbaserad innovation.

Ett mycket intressant klipp om samspelet mellan användare och företag som raserar en hel del fördommar om var innovationer uppstår.

• Ett paradigmskifte där användarbaserad innovation har gått om företagsbaserad innovation.

  Mer information finns på Vinnovas sida för seminariet.

  Uppdatering: 2011-06-30 15:05: Videoklippet var tydligen för hårt komprimerat och laddades upp igen. Nu är länken uppdaterad och videon skall fungera. Tack till Fredrik B som upptäckte detta.

Blev du intresserad av Malcolm Gladwell och boken “Outliers” som jag nämnde igår? Här finns det mer godis att hämta.

Om avvikare och framgång

Jag sprang på följande en intressant intervju på CNN med Malcolm Gladwell som i huvudsak handlar om boken Outliers (avvikare) som jag nämnde i gårdagens inlägg om laterala gummiband.

Malcom understryker en intressant sak i hans research för boken och att själva fundamentet för boken var att studera extremer, eller helt enkelt avvikare.

Detta är mycket likt det som jag har tidigare nämnt om IDEOs Design Thinking och Human Centered Design principer.

Jag gillar ju att se mönster i saker, så detta gladde mig lite extra. Nåväl, nog tjötat, här är intervjun:

Malcolm om spaghettisås

Malcom Gladwell gjorde en mycket intressant och rolig presentation på TED om psykofysikerns Dr. Howard Moskowitz forskning om bland annat tomatsås.

Psykofysik låter aningens suspekt, men är studerandet av kvantitativa sambande mellan fysikaliska retningar av sinnesorgan och upplevelser.

Nåväl, Dr. Moskowitz dramatiska insikt är verkligen ett praktexempel på lateralt tänkande och brytande av tankemönster.

Malcolms slutord om att omfamna diversitet gör mig varm inombords =D.

“Fail faster! Succeed sooner” – David Kelley
Att våga göra fel är inte alltid lätt och kan ofta vara en ouppskattat förmåga. Samtidigt så är förmågan att göra fel inte bara en mänsklig egenskap utan en viktig komponent i innovationsprocessen.

Många organisationer är fast i mantran som “no mistakes” eller “first time right”. Det kan vara nog behjälpligt för vissa typer av verksamheter, men inte när det gäller innovationsverksamhet. När det gäller innovation är det tvärtom, genom att våga göra misstag så lär man sig nya saker. Att utveckla för framtiden innebär I många fall att faktiskt ha fel. Detta är ett faktum som vi i regel har svårt att brottas med. Har vi en idé, så vill vi att den har rätt.

Om man vill skapa en innovativ kultur och miljö, så är det nödvändigt att skapa utrymme för att faktiskt våga ha fel, annars så kommer ingen att våga ta steget mot ordentlig innovation.

Att utveckla snabba prototyper handlar till stor del om att göra fel snabbt och få snabb återmatning för att snabbt kunna göra rätt. Att brainstorma baserat på kvantitet istället för kvalitet är att sänka tröskeln och inte värdera sina idéer. Brainstorming regeln “defer judgement” – skjut upp värdering, handlar just om att tillåta sig kläcka ur sig korkade saker för att kunna hitta guldkornen.

Följande två Ted talks av Kathryn Schulz och Diana Laufberg behandlar ämnet att ha fel och att lära sig av det på ett intressant sätt. Kathryns underbara tal ger en bra dos ödmjukhet och Dianas tal fokuserar på utbildning och synen på att våga göra fel.

Har du någon intressant erfarenhet om att göra fel och hur det i förlängingen blir helt rätt? Tror du att jag överskattar behovet av att tillåta fel i innovationsprocessen? Lämna gärna en kommentar,

Om den första dagen i Silicon Valley var full av intryck och aktiviteter så visade det sig att detta var bara början. Andra dagen började med rundvandring på IDEO, ett utav världens mest innovativa företag. Dag 2 Efter minst en halv gallon sojalatte så började ögonen långsamt öppnas och vi promenerade från hotellet till IDEO. Något som är riktigt trevligt med Palo Alto är att det inte bara går att promenera runt, det är dessutom mycket trevligt att göra så. Inte så mycket trafik, låga hus i “Europeisk stil” och massvis med träd. Palo Alto är helt enkelt riktigt mysigt.	Espressoladdade innovatörer på väg till IDEO
IDEO Vi mötte våra guider Judy och Dan vid en utav IDEOs byggnader i Palo Alto. Jag hade redan lärt känna dem lite grand då de var i Göteborg i Februari och intervjuade mig om innovation och innovationsklimat. Både Judy och Dan är mycket trevliga, som alla IDEO-team har de skilda bakgrunder och discipliner, Dan är human factor specialist och Judy ingenjör. Det första jag såg när jag kom in genom dörren var två klockor på väggen som visade Palo Alto och San Francisco-tid. Det var till och med samma typ av klockor som jag hade till mitt tidszonshack förrförra året =). Det kändes som om det helt klart fanns tvillingsjälar här.	Judy Lee – En utav våra guider för dagen.
Det första jag såg när jag steg in i det jättelika rum som vi senare skulle ha våran designövning i, var en underbart stor whiteboard. Jag menar jättestor. En såpass stor whiteboard så att whiteboardpennor drömmer om att sluta sina dagar där. Så enorm att…nåja, ni fattar. Ovanför denna gigant av giganter så fanns IDEOs arbetsprinciper uppsatta på väggen: Skjut upp värdering (Defer Judgement) Uppmuntra galna idéer (Encourage Wild Ideas) Bygg på varandras idéer (Build on the Ideas of Others) Fokusera på ämnet (Stay Focused on Topic) Ett samtal åt gången (One Conversation at a Time) Visualisera (Be Visual) Satsa på kvantitet (Go for Quantity) Enkla regler, likväl så är de lätta att glömma bort i brainstormandets hetta. Jag tycker att det är en bra idé att ha de så tydligt visualiserade.	Whiteboard-nirvana
Rundvandring Judy visade oss runt IDEOs lokaler. Man kan säga att de var minst sagt makalösa. Sprängfyllda med inspirerande grunkor av alla de slag. En del av en vinge av en DC-3a stack ut från väggen. En folkabuss (med trumset på taket) omgjord till möteslokal, stod mitt i lokalen. Där inne satt Doug (CTOn) och diskuterade något med en medarbetare. Cyklar hängde från taket och landskapet var fullt av grälla post-its och växter precis överallt (inklusive ett antal palmer). Judy berättade om många av de designer som IDEO hade tagit fram och visade även kundvagnen som togs fram på fem dagar för ett ABC program (vidoklipp finns längre ned) . Det fanns flera stationer med roliga saker, inspirerande saker, olika material, smarta lösningar, snygga lösningar, helt enkelt allt möjligt. Tänk er think geek på stereoider så kommer ni i närheten. En enkel, men otroligt tuff sak var en kopparcylinder och permanentmagnet. Jag hade inte sett detta innan men Eddy-strömmar var riktigt lajbans att utforska i verkligheten. I verkstaden hade de laserskärare och ett antal 3D-skrivare som både kunde skriva ut i plast såväl som majsstärkelse (i färg!). CNC-maskiner, svarvar, svetsar, allt man kan önska sig fanns i verkstaden.	Verkar inte finnas en policy mot växter på jobbet...eller cycklar i taket Häftigt! Man kan inte se det nog antal gånger!
Judy berättade, med ett brett leende, att verkstaden är fri för alla anställda att använda, den enda restriktionen var att man måste minst vara två där under kvällstid pga säkerhetsaspekter. Under tiden vi vandrade omkring i verkstaden stod en medelålders herre i mörk, stillig kostym och bockade rör och mäcklade med någon prototyp. Det såg inte ut som vilken verkstad som helst direkt.

Mer om IDEO…

Jag kommer att skriva mer om workshopen som vi hade, men den förtjänar ett eget inlägg. Istället tänkte jag avsluta detta inlägg med lite fler bilder och tre videoklipp från ABCs dokumentär om IDEO.

Dokumentären har några år på nacken, men jag tycker att den fångar andan som jag upplevde när jag var där.
Sex minuter in i det andra videoklippet så visas miljön

Inside IDEO del 1

Inside IDEO del 2

Inside IDEO del 3

Lite mer bilder…

Humor i Mölndal	Humor i Palo Alto
Här händer det roliga saker...	Liten oas med gungor utanför IDEO

De motivationsfaktorer och belöningsmodeller som är utbredda i samhället fungerar för mekaniskt arbete, men ger motsatt resultat för kreativt arbete. Detta är resultatet av flera studier som sammanfattas och levereras oerhört proffsigt av Dan Pink.

Gårdagens inlägg om Hackerspaces @ skolan genererade en mycket intressant diskussion på Facebook. Ett av ämnena som dök upp i denna diskussion gällde incitament och motivationsfaktorer för kreativt arbete. Det fick mig att tänka på ett par riktigt bra videoklipp av den politiska talskrivaren och författaren Dan Pink som jag tänkte dela med mig av.

Inledningsvis i sitt TED talk tar Dan upp Karl Dunckers klassiska stearinljusexperiment från 1945 och kopplar det till senare experiment runt yttre motivationsfaktorer.

I de exempel som Daniel listar upp så är trenden solklar; yttre motivationsfaktorer (i.e. morot och piska) försämrar resultatet för uppgifter som kräver kreativt tänkande, men de fungerar bra för uppgifter som inte kräver kreativt tänkande.

Dan hävdar att för att motivera kreativt arbete så fungerar inre motivationsfaktorer bättre och belyser tre sådana faktorer:

• Självständighet (autonomy)
• Skicklighet (mastery)
• Syfte/mål (purpose)

Dan nämner två framgångsrika företag som har tagit till sig dessa principer; Atlassian och Google

Min personliga reflektion är att det ligger mycket i det som Dan Pink framför. Jag kan definitivt relatera till de tre inre motivationsfaktorerna i det jag arbetar med dagligen. Jag har dock en motivationsfaktor (eller möjligtvis är det en värdering) som jag lyfter högre än Dan Pink. Det som jag ser som viktigast är helt enkelt att ha roligt.

Nåväl, nog tjatat. Nedan finns TED talk klippet och RSA animationen av RSAnimates. Mycket nöje!

Varför har vi byggt utbildningssystem som näst intill liknar snabbmatsrestauranger? Standardiserad utbildning väger högre än individuella förutsättningar. Sir Ken Robinson hävdar att vi utbildar våra barn bort från kreativitet istället för att utveckla den och att detta måste förändras.

Sir Ken Robinson är en välkänd författare, föreläsare och rådgivare inom utbildningssystem, kreativitet och innovation. Han har bland annat hållit bejublade TED talks gällande kreativitet och utbildning. I hans oförglömliga framföranden lyckas han kombinera han kreativitet och utbildning kryddat med en humoristiskt touch. Här nedan finner du en samling med intressanta och roliga videoklipp av denna intressanta herre.

RSAnimate har illustrerat ett av hans framförande och är en utmärkt introduktion till hans syn på kreativitet och utbildning:

TED talk 2006:

TED talk 2010:

Hur kommer framtidens innovationsklimat att se ut? Kommer fördomarna om uppfinnare som en excentrisk och isolerad kuf äntligen att raseras? Kommer fler och fler av de riktigt stora innovationerna att komma från intressedrivna användarkollektiv istället för från högskolor och företag?

Lagen om innovationsspridning

Lagen om innovationsspridning (eller law of diffusion of innovations på engelska), som ni kanske kommer ihåg från Simon Sineks TED talk, beskriver att ca 2.5% av mänskligheten är innovatörer. Från min horisont så innebär det att vi slösar bort 97.5% av våra resurser.

Prosumer/ProAm samt läs/skriv- och remixkultur

Jag tror att teknikutvecklingen börjar bli tillräckligt avancerad för att på allvar möjliggöra en förändring av detta. Alvin Toffler skrev redan 1980 om det som han kallade “prosumer”, dvs en hopslagning av orden “producer” och “consumer”.
Lawrence Lessig, grundaren av creative commons utvecklar detta koncept vidare i formen av läs/skriv-kultur, användargenererat innehåll (UGC-User Generated Content) och remix-kultur i sin bok “Remix: Making Art and Commerce Thrive in the Hybrid Economy”.

I TED talk-videoklippet nedan så belyser Lessing en del utav dessa aspekter i form av trender och vilka problem denna utveckling ställer till det när det möter 1900-talets lagstiftning.

Musikbranchens demokratisering

Lessig baserade en del av sitt framförande på musikbranchen. Det finns en annan aspekt av musikindustrin som Lessig inte tar upp men som jag tycker är intressant: Punkmusikens intåg under 1970-talet.
Punken förde med sig en demokratisering av musiken. Detta då musiker helt plötsligt inte behövde vara utbildade musiker, tvärtom, det var en fördel om de inte var det. Även synthmusiken som kom några år senare, kan man i vissa delar se som en förlängning av punken då de elektroniska musikinstrumenten blev billigare och det blev möjligt att göra nyskapande musik med en liten budget.

Fram till en bit in på 2000-talet så krävdes fortfarande en professionell studio för att göra musik av hög kvalitet. Studiotid var dyrt, vilket ledde till att inspelning ofta krävde sponsring från skivbolag.

Något fantastiskt hände för några år sedan som har lika stor betydelse för musikutvecklingen som punken, om inte ännu större: Datorerna blev tillräckligt billiga och kraftfulla och mjukvarorna såpass kapabla att de på allvar började kunna användas för hi-fi produktioner av musik. Detta har lett till att musik som skapas med hjälp av en billig dator i en liten skrubb kan slå tio år gamla studioproduktioner med budget på flera miljoner kronor.

Musiken är inte ensam om denna förändring. Foto, film, skrivande och publicerande blir billigare och enklare för var dag. Kort sagt, vår förmåga att skapa sträcks längre och längre och teknik och ekonomi sätter inte längre samma stora gränser som de en gång gjorde.

Kommunikation och kollaboration

Billigare och kraftfullare datorer har lett till en bred demokratisering av utvecklingsverktyg. Parallellt med detta har internet möjliggjort global kollaboration. Detta var något som vi knappt kunde föreställa oss för trettio år sedan. Ni vet på den tiden då telefoner satt fast i ett uttag i väggen (nej, inte för att laddas =).

Kommunikation och datorer har möjliggjort massiv, global kollaboration. Se bara på intiativ som Linux som utvecklas av drivna individer
och entusiaster sida vid sida med större företag.

Ett annat exempel är Wikipedia som för närvarande har 91 000 frivilliga, aktiva redigerare som arbetar med 17 000 000 artiklar i 270 språk.

Flera företag som har öppnat upp för möjlighet att bidra har fått en hängiven skara intresserade människor som hjälper till att sprida och förbättra företagets produkter.


Innovationsrådgivaren Charles Leadbetter presenterade för några år sedan sin syn på innovation med fokus på kollaboration TED, där han även lyfte fram många bra exempel:

Innovation i stora företag

Charles Leadbetters tankar runt kollaborativ innovation är synnerligen intressanta: Innovationshöjden är högre hos passionerade individer som är sammanlänkade genom sitt intresse än hos företag. Större företag, likaså affärsänglar, har en tendens att välja inkrementella innovationer hellre än disruptiva på grund av lägre risk. Detta innebär att disruptiva innovationer är mer troliga att spira från intresse- och användargrupper som Charles Leadbetter beskriver.

Detta får mig osökt att tänka på Nicholas Negroponte, grundaren av MITs medialab, som myntat ett utav mina favorituttryck när det gäller innovation: “Incrementalism is the enemy of innovation”

Förutom att stora företag generellt sett föredrar inkrementalism så uppmuntrar de dessutom uppfinnare att uppfinna ensamma genom belöningssystem etc. Detta tror jag är en stor utmaning för de stora företagen att förstå och hantera.
Myten om uppfinnaren som excentriskt geni lever kvar i företag och samhälle som om internet inte vore uppfunnet.

Min erfarenhet är att uppfinningar i regel blir både bättre och smartare om flera personer är involverade. Ett av mina personliga innovationsmantran är “diversitet föder innovation”. Det är riktigt svårt att vara diversifierad när man är ensam, i alla fall utan en diagnos som medför allvarliga psykiska funktionshinder.

För företag och samhälle som vill satsa på innovation så är de trender som belyses ovan en enorm omställning och utmaning; Företag som i dagsläget premierar isolerade uppfinnare med inkrementella idéer möter högmotiverade, självdrivande, kollaborerande uppfinnare med radikala idéer.



Var tror ni att det är mest troligt att de riktigt stora innovationerna kommer att genereras framöver?
Vad krävs för att företag och samhälle skall kunna nyttja de nya möjligheterna?

Om presentationer hade en form – hur skulle den formen se ut? Vad är det som gör en storartad presentation så bra? Finns något speciellt mönster eller dramaturgi som återkommer? Kommunikationskonsulten Nancy Duarte är något spännande på spåret.

Nancy Duarte är en kommunikations- och presentationsguru som bland annat ligger bakom det starka presentationsmaterialet i Al Gores film “En obekväm sanning“. Nancy har även skrivit boken “Slide:ology: The Art and Science of Creating Great Presentations” som varmt kan rekommenderas till alla presentationsnördar.

Dynamik och dramaturgi

Nancy använder samma exempel som Simon Sinek; Steve Jobs iPhonelansering och Martin Luther Kings “I have a dream”-tal och analyserar dem från ett dramaturgiskt perspektiv.

Mönstret som uppträdde när hon analyserade hur talarna växlade mellan nuvarande situation och den önskade är mycket spännande. Hon liknar rörelserna fram och tillbaka mellan beskrivningarna som segling i motvind.

De tre faserna, Aristoteles arv

Precis som Aristoteles beskriver i “Ars Poetica” hur en god berättelse byggs upp, så har varje bra presentation tre faser: En början, en mitten och ett slut. Det känns väl inte direkt som raketforskning, men fundera över hur många (dåliga) presentationer som du har sett som saknar en eller flera av dessa faser.

I presentationssammanhang så är inledningen en orientering om nuvarande situation som kontrasteras mot en utopisk bild av hur det skulle kunna vara. Det är viktigt att denna bild skapar en stark kontrast mot nuläget, annars så verkar det inte som så angeläget eller viktigt.

Under mittfasen pendlas det mellan nuläget och det önskade läget för att ruska om världsbilden, bryta ned förändringsmotstånd och vinna över alla till det önskade läget.

Slutligen i avslutningsfasen så förstärks det önskade läget med en uppmaning till hur deltagarna kan agera för att få det att hända.

Det låter verkligen lätt som en plätt, men det är lätt att göra saker mer komplicerade än vad de behöver vara. =)

Varför kan du tänka dig att köpa en telefon, mp3-spelare och dator från Apple, men inte från HP? Den gyllene cirkeln är en modell som ger en förklaring till detta. Det handlar till en större del om hur man kommunicerar än produkterna och har mer biologiska än psykologiska kopplingar.

I det klassiska klippet nedan förklarar Simon Sinek sitt koncept “den gyllene cirkeln” – en modell som inspirerar människor att ta till sig idéer, produkter eller företag.

Jag ser Simon som en fantastiskt duktig kommunikatör och efter att jag såg detta klipp första gången förra året så ändrade det min inställning till hur jag försöker att kommunicera och hur jag kan driva förändringsarbete.

Den grundläggande principen bygger på att man utgår från frågan “varför?” för sedan gå vidare med “vad?” och “hur?”.
Även om det låter otroligt enkelt, så är det omvända regeln och inte undantaget.

Varför?

Från min horizont är “varför?” är en utav de mest kraftfulla frågorna som man kan ställa. Jag tror att vi förlorar en stor del av förmågan eller viljan att ställa den frågan när vi växer upp. Barn är experter på att ställa frågan (till många vuxnas förtret) och jag tror att det finns en koppling mellan “varför?” till fantasi och kreativitet.

Genom att fråga oss själva varför kan vi förändra vårt perspektiv till omvärlden och hitta nya idéer.

Varför? Varför? Varfö…

Även om Toyota-modellen fick sig en törn under förra året pga av kvalitetsproblem, så har de tagit fram en metod för att belysa frågan med sina fem varför.

Istället för att applicera metoden som en felsökningsmetod, så kan man använda den på den idé eller produkt man utvecklar för att därigenom ta fram det viktigaste kundvärdet. Baserat på detta kan man sedan formulera sin kommunikation med utgångspunkt från Simons gyllene cirkel.